Älgens Farkas

Namnet stämmer väl på Farkas och det visade han även idag. Vi släppte honom på Pörhönharjuåsen. Han markerade direkt och for mot byn. Jag stod kvar på vägen och anade att snart kommer det älg över vägen. Nära kallkällan kom så ett ensamt djur över med Farkas tätt bakom. Jag såg att det var en tjur. Väl inne på Kukkolas marker kom så skallet. Ståndet rörde sig sakta norrut och närmade sig Keräsjokiån. Nära Simus blev det helt fast. Vi åkte mot Keräsjänkkä för att försöka få bort hunden. Efter drygt en timme gick tjuren över ån och vi kunde åka tillbaka och koppla hunden vid Hirvioja. Nytt släpp på åsen och efter drygt tio minuter hade han uppe nya älgar. Margith stod vid vägen drygt 100 meter från kallkällan när älgarna, ko med kalv kom på 2,5 meters avstånd från henne och stannade.  Vad gör man då? Står stilla och väntar på nästa drag. Snabbt över vägen och nytt stopp. Tyvärr infann sig inte skottläget för Margith. Ståndet drog längs efter Pörhönharju in på Mattilas marker. Vi körde mot Keräsjoki och stannade vid farfars pass och lyssnade på Farkas fina skall. Sven W sa att en av deras jägare var på väg mot ståndet. Djuren vände tillbaka mot kraftledningen men stannade drygt 250 meter från stora ledningen. Jag gick in för att försöka få in hunden men misslyckades. Återigen söderut och stopp efter 800 meter. Jag åkte till kojan för att höra hur det gått för Karl-Erik och Sven. När jag lämnade kojan och pejlade in såg jag att hunden var vid farfars pass. Sven W var kvar på vägen och kunde berätta att älgarna och Frakas så nära blivit påkörda av en lastbil med släp. Bilen hade fått tvärnita med låsta bromsar som följd. Kon och kalven simmade över ån och jag kunde koppla Älgens Farkas. Så många fina jaktupplevelser vi haft denna höst tillsammans med Farkas och nu återstår tre helger av årets jakt.