Segerlund.net

Det går inte att ta miste på vilken glädje jakthundar visar när de får komma ut. Det är med stor energi hundarna tar sig an sin uppgift. Men det är inte alltid en lätt uppgift vi ställer dem inför. Älghunden har det extremt tufft och det krävs så många olika egenskaper för att bli en bra älghund. Vi får många gånger höra att den och den hunden inte duger till något. Men det är lätt att en lovande älghund redan vid tidig ålder blir hårt ansatt av en vuxen älg. Då kan det bli så att den hunden väljer ett annat sätt att jaga än att ställa älg. Det kan vara att söka älg men inte att ställa djuren. Istället blir det att hålla djuren springande. Lika fullt upplever dessa hundar glädjen i älgskogen.

En bra älghund utsätts för många faror. Det händer varje år att någon hund blir ihjälslagen. Så hände i övre byns jaktlag i lördags. En ko slog ihjäl en bra älghund. Även min hund, Farkas, fick sig en smäll under lördagens jakt. Han klarade sig bra och visade ingen rädsla, på söndag skällde han älgar lika nära som tidigare. Just hundar som är så nära älgen riskerar att någon gång tappa uppmärksamheten eller att buskar och annat hindrar flyktvägen. Hundar ligger alltid i riskzonen när vi skjuter älgen som hunden skäller. Därför är det alltid hunden som vi hundförare håller koll på innan vi skjuter.

När vi sen skjuter älg för hunden är det stor stolthet många hundar visar över bytet. Farkas är enormt medveten om bytet och vill ogärna släppa älgen.

Farkas med kalven

Vi startade dagen som vanligt med samling i jaktkojan. Så här års är det allt färre passkyttar som kommer för att jaga. Det gäller att hitta lämpliga pass så att det blir meningsfull jakt för alla. Idag släppte vi Farkas på Kalavaara. Efter ett par sökrundor började han följa nattspår på ko med kalv. Det bar iväg 4 km, han lyckades inte få stopp på älgarna.Vi kopplade Farkas och efter en kortar rast startade vi på nytt. Efter 15 minuter tog Farkas upp älg. Det blev fast stånd. Vi kom nära ståndet och Margith såg att det var två älgar. Det blev många gånger vi fick smyga på ståndet gick undan varje gång vi kom inpå. Det var två vuxna älgar som stod ett tag och sedan var det gångstånd. Vid Lapinvaara gick älgarna över vägen och in på Kukkolas marker. När jag kopplade hunden hade han skällt i 4 timmar. Återigen en fin jaktdag. Vi fick ingen älg idag.

Farkas åter efter första rundan

På lördag drar vi ut igen. Vår förhoppning är att Farkas tidigt tar upp älg och att Margith kan komma till skott. Jag har låtit hundarna vila under uppehållet. Efter sista helgen var Farkas lite hes efter två dagars skällande. Athena ser ut att må bra men jag har ännu inte bestämt om jag tar med Athena på söndag. Risken är att hon åter börjar halta om hon kommer ut för tidigt. Sex jakthelger kvar av årets älgjakt. Nio vuxna och elva kalvar har vi kvar att skjuta.

Nu återstår endast 2 björnar att skjuta i Norrbotten. Det ser ut som om vi i Haparanda inte kommer att fälla någon björn vid årets jakt. Att licensen fylls tyder på att det finns gott om björn i länet. Våra jaktmarker är glesa på björn och mest troligt är det björnar som inte är stationära som ibland visar sig. Klicka på länken nedan så kan du se var björnarna är fällda. Öppna med Adobe.

Karta fällda björnar

Farkas gjorde rejäla sökturer idag. Området mellan Haapasaari och Hirsisölkä blev väl genomsökt. Han fick inte upp någon älg och det gjorde att han började söka vidare, från Kattilasaari till Keräsjoki.  Trots att jag vid flera tillfällen kallade på honom så kom han inte. Vid tvåtiden åkte jag och Wilma mot Keräsjoki för att få tag på hunden. Vid tretiden komma han upp på vägen vid ”Farfars pass” och jag kopplade en helt nedisad hund. Tjorven hade ståndskall på ett vuxet djur, troligen en ko enligt Sven. Idag blev det ingen transport till Karsikkojärvi.