Ko och kalv vid Aavajoki

Termometern visade −7 grader på morgonen. Jag funderade när vi kom ut, att det  kommer att bli en riktig utmaning att gå på stånd. Vi var tio jägare som samlats i kojan. Med tre hundlag skulle ut vi få upp älg. Fyra passkyttar placerade jag som passare för en hundförare. Två hundlag fick klara sig utan passare. Margith och jag släppte Farkas vid Olas grusgrop. Att gå i det skarpa föret gav inte några större förhoppningar om en lyckad jakt.  Det tog nästan 1,5 timme innan Farkas hittade älg. Några skall och sen en rejäl rusning. Efter en dryg kilometer hade han så stopp. Kort därefter började det röra sig allt längre bort från oss. Vi tog kafferast och försökte få fart på en liten brasa. När vi pejlade in efter fikat såg vi att ståndet rörde sig i riktning mot Ahvenlammenmaa. Vi stod på ett rå och väntade. När Farkas hade älgarna på 100 meter från rået vände ståndet sakta mot väster, längs med rået. Det blev en rusning vid vår fikaplats. Sen blev det fast stånd norr om Aavalammi. Vi hade bara 500 meter att ta oss till ståndet. Sista biten smög jag ensam medan Margith stannade kvar. Farkas hade nu skällt i fyra timmar. Jag lyckades komma så att jag såg en vuxen älg. Det var svårt att se om det var ko eller tjur bland smågranar. En kort rusning och nytt stopp efter 200 meter. Jag såg på spåren att det rörde sig om två djur en stor och en mindre. Var det kalv eller en fjoling som var med. Jag tyckte att spåren var för stora för att det skuller röra sig om kalvspår. Kort smygning och återigen en rusning. Alldeles intill  Aavajokibäcken blev det stopp. Nu förstod jag att det var ko och kalv eftersom djuren inte gick över bäcken. Jag lyckades ta mig till ståndet från andra sidan om bäcken. Jag stod helt öppet och tittade på ko med kalv, en riktigt stor kalv. Farkas skällde för fullt och jobbade ivrigt runt älgarna. Lite ris och långgräs gjorde att det inte gick att skjuta kalven. Jag stod där i en timme och tittade på hur Farkas jobbade. Jag bestämde mig för att gå fram några steg. Älgarna verkade inte riktigt ha klarhet i vem det var som stod 50 meter bort, helt stilla. Jag fick rent skjutfällt på kalven. Jag bestämde mig för att inte skjuta kalven eftersom kvällen närmade sig. Det skulle ha blivit allt för sent innan vi skulle fått kalven till slakthuset. Övriga jägare var redan hemma. Nu hade Farkas skällt i sex timmar. Jag försökte locka in hunden men misslyckades. Nu gick jag rakt på och älgarna rusade iväg söderut. Farkas fick stopp på älgarna efter 500 meter. Efter att Farkas skällt i sju timmar for kon med kalven till sist över bäcken. Det kändes bra att få in en blöt och isig hund.