Ensam kalv
Så var novemberjakten igång. Vi kunde se fram emot en fin jaktdag. Efter några dagar med plusgrader hade det skarpa föret tinat bort. Nu skulle det bli lättare att ta sig fram på stånd. Ja, det gällde ju att Farkas skulle få upp älg. Idag var det sex hundlag som skulle ut. Fyra trogna passare hade trots regnet valt att tillbringa dagen i älgskogen. Margith och jag släppte Farkas på Hallavaara. Vi skulle gå från Långträskvägen mot södra rået. Vi hann bara 200 meter när Farkas drog iväg på ett längre sök. På Trackern såg jag att Farkas var på andra sidan om vägen nära Hallajärvi. Det tog bara 30 minuter från det att vi släppt honom innan han började skälla. Vi gick tillbaka och ställde oss på pass vid vägen. Farkas skällde 250 meter in på Kukkolas marker. Nu var det bara att hoppas på att ståndet skulle röra sig mot oss. Ingenting hände. Farkas skällde på samma ställe i tre timmar. Sen var det dags att få bort hunden, det kändes inte meningsfullt att låta honom jobba i onödan. Jag gick på ståndet för att få in hunden. När jag var knappt 30 meter från ståndet mitt på ett hygge såg jag att Farkas skällde på en ensam kalv. När kalven såg mig kom den närmare mig. På knappt 10 meters avstånd stannade den. Jag gick mot kalven. Först vid fem meters avstånd reagerade den och rusade iväg. Jag lyckades inte få fast Farkas. Han följde efter kalven. Han fick stopp igen efter 1,5 km och skällde nu norr om Hallajärvi. Vi åkte iväg till jaktkojan på Naatselkä för att grilla och träffa övriga i laget. Efter en kort rast i kojan körde vi mot Hallajärvi. Via en skogsväg lyckades vi köra så att jag hade drygt 800 meter för att ta mig till ståndet. Nu gällde det att ge en kraftig stöt så att vi skulle få in hunden innan skymningen. När jag var 50 meter ifrån såg jag hur kalven skenade iväg söderut mot Låndträskvägen. Jag återvände mot skogsvägen där Margith väntade i bilen. Väl framme visade Trackern att Farkas hade korsat Långträskvägen. Jag började vända bilen på skogsvägen. Tyvärr kom jag för långt ner i vägrenen med bakdäcken och vi var fast. Trots fyrhjuldrift kom vi inte upp på det isiga underlaget. Med hjälp av grus som jag lyckades få lös tog vi oss upp. Farkas hade under tiden lämnat kalven och var på väg mot oss. När vi kopplade hunden hade han skällt i 4,5 timme och arbetat med kalven i 5 timmar.
Farkas efter dagens jakt