Bessys dag

Bessy fick en fin start på jakten. Vi tog oss över Aavajokibäcken vid pass 20. Spången räddar oss så att vi inte behöver gå alltför långt.  Vi visste att här brukar det finnas älg. Innan spången hade Bessy hittat spår. Vi släppte henne och hon gick ut på sök. Sen tillbaka och lite rotande kring en stubbe innan hon åter gick ut. Tjugo minuter efter släpp började hon skälla. Fint, grovt, tätt och hörbart skall. Efter femton minuter började jag gå på ståndet. Jag visste att djuren var nära bäcken och snabbt kunde gå över. Marken är mycket besvärligt utmed Aavajoki. Det gällde för mig att ta det försiktigt och testa varje steg i långgräs och ris. Jag lyckades ta mig fram och som närmast var jag 60 meter. En annan hund kom mot ståndet norrifrån och gav några skall. Kon och kalvarna började röra sig söderut utmed bäcken. Jag hamnade då i fel vind och djuren gick loss. Bessy hade då skällt i 30 minuter. Hade terrängen varit mindre besvärlig hade jag kunnat skjuta Bessys första älg. Hon fick stopp på älgarna 1 km in på Mattila. Efter ett tag skenade älgarna. När Bessy kom tillbaka hittade hon nya spår och vi kunde höra upptaget. Sken direkt och nu följde hon i 2 km. Efter lång väntan kom hon tillbaka och vi kunde fortsätta vårt uppdrag. Vi hörde ett skott och kort därefter fick jag rapport att en av passkyttarna skjutit på en pinntjur. Vi såg på pejlen att Bessy var snabbt framme. Med pinntjuren gick en ko. Vi kunde se att Bessy var efter. När vi var på skottplatsen började jag göra skottplatsundersökning och lyssna av skytten. Jag hittade inget. Bessy var tillbaka och jag tillkallade en annan hundförare för att ta sig an spåret. Flera kilometers spårande gav inget. Pinntjuren hade fortsatt att följa kon. Sådant här händer men det är inte roligt.