Älgkalv och kallbad
I dag var vi återigen i älgskogen. Margith och jag hade med oss Farkas. Vi gick ut från södra rået in på Värtikangas. Direkt efer släpp började Farkas ett ivrigt sökande utmed Alanen Akusjärvi. En timme efter släpp hade han hittat älgarna och det blev fast vid upptagsplatsen. Älgarna stod drygt hundra meter från Akusjärvisjöns södra spets vid strandkanten. Vi hade drygt 1,5 km att gå så vi kunde lugnt börja röra os mot platsen. Vi gick över på östra sidan mellan sjöarna. Därifrån kunde vi se att det var ko och kalv.Farkas öste på för fullt och det var lätt att gå mot ståndplatsen. Margith stannade kvar vid rået som går ner mot sjöspetsen. Jag gjorde en kringgåene rörelse och gick rakt mot skallet. Probelemet var att det ekade för fullt över sjön när Farkas skällde. Vid sjökanten meddelade jag att djuren simmat över viken mot andra sidan och att Farkas följt efter. Vi började gå över myrspännet. Vid myrkanten såg vi älgarna en bit från stället jag nyss varit. Vi höll på att gå mot ekot. Vi såg på pejlen att visst var Fakas kvar på östra sidan om sjön, på upptagsplatsen. Återigen samma kringgående rörelse. Den här gången tog jag inte miste på orginalskallet och ekot. Jag kom mycket nära ståndet. Kon och kalven var i vattnet och Farkas skällde framför djuren och rörde sig i det kalla vattnet. Djuren kom upp på stranden, men jag fick ingen skottchans. Kon var vänd mot mig och jag fick hålla mig helt stilla på 20 meters avstånd. Återigen gick djuren ner i vattnet och jag fick möjlighet att ta mig några meter närmare för att få fritt skottfält. Kalven gick en bit ut i sjön och kon gick mot stranden där Farkas skällde. Tillfället var inne och jag kunde skjuta kalven. När den började röra sig ut mot sjön sköt jag ett huvudskott snett bakifrån. Kalven slog runt och eftersom bakbenen sprattlade kom den längre ut. Där blev kalven liggande, eller rättare sagt flytande. Farkas simmade ut till kalven fem gånger och rev och tuggade på öronen. Tyvärr gjorde det inte att kalven kom närmare.
Margith kom till platsen och jag hade bara att klä av mig och försöka få in kalven. Men herre gud så kallt vattnet har blivit. När jag endast hade några meter kvar var jag tvungen att vända tillbaka. Jag är ingen simmare och ska jag simma ska det vara varmt vatten. Det blev för djup och jag sjönkt med fötterna ner i dyn så det var inte möjligt att fortsätta. Nu frös både jag och Farkas. Jag har aldrig tidigare sett en hund frysa som Farkas nu gjorde. En timmes skällande i vatten och flera turer till kalven gjorde att han hade blivit väl nedkyld. På med kläderna och snabbt en värmande brasa. Jag ringde jaktlaget att komma med våran båt. Sven och Johan kom med båten och bogserade kalven till Akusjärvigården. Ett fint arbete av jaktkompisarna.
Farkas simmar
Oj så kallt
Värmande brasa
Räddningsteamet