Långtur efter älg

Vi släppte Farkas på Hallavaara. Troligen fick han känning av älg redan vid bilen. Han var snabbt iväg rakt söderut. Via pejlen kunde vi följa hur det bara drog längre söderut. Vid pass 37 gick förföljandet över vägen in på Naatselkä och fortsatte långt in på Mattilas marker. Märkligt nog så vände djuren söder om Naartijärvi och gick över vägen tillbaka mot Hallavaara men nu vid pass 40. Farkas lyckades få stopp på kon med kalv och pinntjuren söder om Hallajänkkä. Vi började gå mot ståndet från Långträskvägen. Farkas täta skall gjorde det lätt att komma närmare ståndet, När vi hade 150 meter kvar började Margith ensam smyga in i skottläge. Älgarana stod i ett risigt blött område nära en myrspets. När Margith var 50 meter från ståndet kunde hon se ett av djuren. Varm ånga steg från djuret och endast benen var synliga. Läget att komma till skott var inte det bästa. Att ta sig närmare över surhålen var inte möjligt. Nu gällde det att bara invänta djurens rörelser. Farkas besökte snabbt Margith och återvände till ståndet. Jag var 100 meter bakom Margith och kände hur vinden började ändra i styrka och komma från olika riktningar. Ståndet rörde sig 200 meter. Kort därefter blev det sken rakt mot Långträsk förbi Riitalammi. I pejlen såg vi att Farkas for över Långträskvägen mot Torrberget. Där stannade han på ett och samma ställe. Han rörde sig inte på flera minuter. Vi ringde och kunde inte höra några rörelser alls. Vad hade hänt? Det finns inget vattendrag i det området. Varför var han helt stilla, hade han blivit sjuk eller hade Farkas tappat pejlen. Efter 15 minuter började vi se att han var i rörelse. Han rörde sig sakta mot Långträskvägen. Jag gick för att möta honom. När han kom mot mig gick han sakta men verkade helt frisk. Vad som hänt har vi ingen aning om men det kan vara så att han fick en smäll av älgen. Inga skador kunde vi se annat än att han slickade sig på vänster lår. Farkas hade varit efter älgarna i 2,6 mil.