Septemberjakten är över

Granen på Lapinvaara

Tänk vad fort det går. Årets septemberjakt är slut. I nio jaktdagar har vi varit ute med hundarna. Det blev en kalv för både Bessy och Phoenix, Det har varit fina septemberdagar trots mycket vatten i markerna. Blöta marker gör det betydligt tyngre för oss hundförare. Det har verkligen känts i kroppen efter varje dag. Som tur är kör vi inga långa dagar så vi hinner ta en kort vilostund efter jakten.  Vi har lång jakttid så det finns ingen anledning att jaga från morgon till kväll. Vi kör ett område per hundförare och dag. Genom att inte stressa med jakten lyckas vi med att skjuta rätt djur. Vi skjuter endast kvigor och tjurar mellan sex och tolv taggar sparar vi. Vi har i ÄSO målet att öka medelåldern på stammen.

I dag jagade vi utmed Naartijärvivägen. Som vanligt lottade jag ut passen och vilka såten hundförarna skulle gå. Margith och jag fick området mellan vägen och Aavajoki samt Lapinvaara. Vi märkte att Phoenix var trött efter gårdagens jakt. Han hade inte samma gnista i söket. Öster om vägen var det inga älgar. När vi gick upp på Lapinvaara började han söka ut.  Han lyckades få upp en kviga som sprang förbi Margith vid pass 33. Det blev inget långt förföljande. Margith kopplade hunden och vi gick till jaktkojan för att avsluta årets septemberjakt med övriga i laget.