Ett år har gått.

Farkas

Igår var det ett år sedan jakthunden Farkas lämnade oss. Ett ljus brinner på graven. Trots att det gått ett år är det svårt att fatta vad som hände. Han var hunden som bara skulle finnas kvar. Jakthunden Farkas kunde sitt jobb och var en fin familjehund. Det var hans tuffa sätt att vara nära älgarna som komatt bli hans öde.

Så här skrev jag den 8 november 2014:

Det blev den svåraste och absolut tyngsta jaktdagen i mitt liv. Jag var tvungen och låta Farkas somna in. Han började jaktdagen med att 10 minuter efter släpp ställa ko och kalv. Föret var skarpt så jag lyckade inte komma närmare än 80 meter vid varje försök. Djuren lämnade Hallavaara och gick in på Kukkolas marker. Där fick han stopp intill Hallajärvi. Efter drygt en timme gick jag in och stötte. Djuren drog iväg i drygt 3 km där Farkas åter fick stopp. Jag körde runt och kom på 200 meter från ståndet. Efter ett tag hörde jag att Farkas skrek till. Han hade blivit anfallen av kon. Jag fick bära honom till bilen för han kunde inte gå. Catrin och jag åkte med honom till djursjukhuset. Han hade riktigt ont. Det visade sig att han blödde från levern och det var mycket blod i buken. Det fanns som inget att göra men man tror in i det sista att det måste finnas något att göra. Men vi kunde inte låta Farkas lida och förblöda. Efter att låtit tankarna snurra runt i hopp och förtvivlan fanns tillslut inget annat att göra än att låta Älgens Farkas gå vidare.