Att inte ge upp

Lördagens jaktdag fortsatte in på söndagen. Bessy skällde till klockan ett på natten. En mycket trött Bessy kom till bilen kvart i två. Även vi var trötta efter en lång väntan på att få in henne. Det kändes åndå inte svårt att stiga upp när klockan ringde vid fem. Vi hade bestämt att vi tar ett mindre områden med Phoenix utan passkyttar. Efter att hundförare och passkyttar fått sin lott var det dags att hämta Phoenix. Vi släppte honom på långsmala området Kalavaara öster om Hirvijärvi. Det blev ett grundligt sökande av marken. Troligen kom han på spår vid östra kanten. Han drog iväg in på Koivumaa och rakt söderut. Efter många svängar blev det stopp vi Aavajoki. Phoenix hade riktigt svårt att ge upp utan upptag. Han kom till grusgropen och vi avslutade dagens jakt.

Liten händelse som jag måste skriva om. Jag tappade bilnyckeln igår och som tur var hade Margith kvar sin. Glädjen med att ha skjutit älg för Phoenix förstördes av att nycklarna var borta. Vi förstod att jag måste ha tappat nycklarna just innan eller under turen vi var och hämtade älgkalven med älgdragaren. Vi sökte vid flera tillfällen där vi hade bilen och utmed en skogsväg. Idag bestämde vi , när vi hade fått fast hunden, att vi åker igen och försöker hitta nyckeln. Efter 10 minuters letande lyckades jag hitta den. Vilken lättnad det var, och det gäller verkligen att man inte ska ge upp.

Hirvijärvi