Ståndskall och spårning.

Dagens jakt blev inte riktigt vad vi väntat oss av en kall dag i november. Vi var tre hundförare och fyra passare som gick ut för att jaga två tjurar. Det ärvas vi har kvar i västra. Micke gick på Pörhönharju och Margith och jag släppte Bessy på Marjakangas. Vårt mål var att ta oss över till Ansamaa. Bessy började att följa spår norrut men lyckades inte få upp älg. Vi bestämde oss för att koppla henne och börja på nytt vid Ruotimaa för att ta oss den vägen till Ansamma. När vi släppte henne tog hon sig nästan direkt tillbaka till Marjakangas. Det såg ut att hon visste att där finns det älg och nu gäller det att visa det för matte och husse. Visst hade hon rätt. Vid infarten till Marjakangas började hon skälla älg. Efter en kort förflyttning mot Hirvijärvi blev det fast stånd. Där stod det pall i tre timmar. Sven meddelade att det är ko med två kalvar hon skäller på. Just när vi var på väg till ståndet fick jag ett samtal om älgpåkörning i Kattilasaari. Vi åkte dit för att kolla vad som hänt. Mickes hund hade varit efter älgen som skulle korsa vägen just när en bil kom. Älgen hade ramlat i diket och sprungit  tillbaka med hunden efter. Bilen hade en krossad ruta och var tillbucklad vid sidan. Mickes hund hade följt i 2 km fram till Liipakoski där älgen gått över ån. Jag kontrollerade spåren vid olycksplatsen och senare där älgen gått över ån. Det var liknande blodspår på båda platserna. Det var inte många droppar som kom utmed spåret. Det som var tydligt var att det var saliv vid varje ställe där det kommit blod.

Nu hade vi Bessy i skogen och det gällde att få in henne innan vi tog oss an spåret på andra sidan ån. Vi åkte till Marjakangas och gjorde en kraftig stöt. Margith var kvar på vägen och kunde se när en ensam älg med Bessy efter korsade vägen i riktning mot Kalajärvi. Av spåren kunde vi se att det var det ensamma djuret som hon skällde på och att kon med kalvarna var på samma ställe. Bessy följde efter djuret i i flera kilometer i riktning mot Puutikka. Vi åkte runt och kunde koppla henne. När vi kom hem bytte vi hund. Phoenix fick följa med för att spåra den påkörda älgen. Vi hittade spåret snabbt och Phoenix började med stor iver att följa spåret. Vid flera tillfällen kollade jag att det var rätt spår han följde. När jag såg en lite bloddroppe visste vi att Phoenix var på spåret. Problemet var att det fanns massor av andra älgspår i området. När vi spårat i drygt 2 km kom vi till en smal myr där djuret korsat den. Av spåren kunde vi se att älgen inte hade problem att ta sig fram. Djuret tog steg i steg vid varje förflyttning. Jag som eftersöksjägare bestämde att djuret inte hade den skada som skulle göra att vi kom ifatt den. Problemet är att det kan ändå vara en sådan skada att djuret får problem framöver. Exempelvis en skada i käken. Men den ringa blödning    gör att jag tror att djuret kommer att klara sig. Det blev en riktigt händelserik jaktdag. Båda hundarna gjorde sitt bästa idag. Bessy med sin enorma förmåga att ställa älg och hålla fast och Phoenix fina spårarbete.