Pinntjur för Bessy och Phoenix.

En riktigt fin jaktdag med våra toppenhundar. Margith gick med Bessy in mot Wittikkonoja. Direkt var hon på sök. Det tog bara 15 minuter så hade hon uppe älg ca 1,5 km från Margith. Bessy skällde öster om Ottos ängar. Jag släppte Phoenix väster om Hallajänkkä. Jag hörde Bessys skällande drygt 1 km från mig. Några minuter efter släpp var Phoenix på ståndet. Det blev ingen rusning. Han började lugnt och fint att skälla. Det var riktigt fint att höra hundarna skälla tillsammans. Både jag och Margith började sakta gå på ståndet från var sitt håll. Jag fick göra en kringgående rörelse för att komma i rätt vind. När jag var 60 meter från ståndet stannade Margith för att inte komma för nära. Jag såg att det var ett ensamt djur. Nu var frågan om det var ko eller tjur. Ganska snabbt började jag se att det måste vara en tjur. Men var det en skjutbar tjur? Efter några utfall mot hundarna kunde jag se att det var en pinntjur. Tjuren ställde sig på samma ställe efter varje rusning. Jag kunde på 40 meters avstånd skjuta tjuren som föll direkt på upptagsplatsen. Hundarna hade gjort ett riktigt fint arbetet och var glada att få riva i pälsen. Sen var det bara arbete som gällde. Karl-Erik och Anders hämtade älgen med älgdragaren och vi åkte till slakthuset för att flå pinntjuren. Tack Anders, Karl-Erik och Sven för hjälpen.

Pinntjuren