Jämtarnas skall
Bessy och Phoenix gav prov på hur det ska låta i älgskogen. Margith gick över norra spången där hon släppte Bessy. Jag gick från södra rået mot Hallavaara med Phoenix. Det tog 20 minuter för Bessy att ta upp älg. Jag hörde på komradion att en passare nära ståndplatsen sa att det är en orrkull som Bessy skäller. Men jag och Margith hörde att det var älg som hon skällde. En stor orrkull uppehöll sig just på ståndplatsen. Phoenix fick upp älg nära Wittikkojänkkä. Det bar iväg mot Hallavara och det blev sken över Hallajänkkä. Kalle satt på pass 5 och kunde se att det var en ko som Phoenix var efter. Kon fick gå över in på Kukkolas marker. Margith gick mot ståndet med förhoppningen att det är skjutbara älgar. Just när djuren gick loss såg hon att det var två djur. Troligen ko och kalv. Det blev gångstånd mot mitt område där Phoenix var på sök efter att han återvänt från förföljandet av kon. Vid pass 30 stannade Bessys älgar och hon skällde 80 skall/min. Phoenix rörde sig allt närmare Bessy och kunde inte motstå utan tog sig mot ståndet. Han gick lugnt in och nu dånade våra jaktmarker av jämtarnas skall. Vilket fint samarbete dessa två hundar har när de några gånger råkat komma på varandras stånd. Både Margith och jag hade drygt 2,5 km till ståndet. Efter lång paus bestämde vi att jag börjar gå på ståndet. Jag fick ta mig till östra sidan om Övre Naartijärvi och därifrån rakt norrut mot ståndet. Jag kom på 80 meters avstånd. Älgarna stod i en dunge av smågranar på Lapinvaara. Nu gällde det att invänta läge för att se djuren i skottläge. Plötsligt började djuren sakta gå mot vägen.
Djuren gick över och det blev stopp vid Aavajoki. På vägen kunde jag se att det var ko med kalv som fick jämtarna att skälla för full hals. Älgarna hade närmat sig Margith och hon hade 800 meter till ståndet. Hon började sakta röra sig i riktigt svår terräng mot ståndet. Margith hann inte komma på ståndet när älgarna gick över bäcken med hundarna efter. Det blev gångstånd mot Hirvijärvi. När älgarna gick förbi pass 8 fick de vind av passkytten och skenade fram till Hirvijärvis norra strand. Bessy orkade inte följa efter vilket senare visade sig varför. Hon var lätt halt i vänster fram. Älgarna gick ner i vattnet. Det kunde jag se av pejlen. När jag ringde hörde jag Phoenix skällande och hur det plaskade i vattnet. Jag hade drygt 3 km att gå. Jag meddelade jaktledaren att nu ger jag upp och han kunde avsluta dagens jakt. Anders C tog med Bessy från Marjakangas. Vi samlades för lunchfika vid jaktkojan. Efter fikat åkte vi och kopplade Phoenix. Vilket fint arbete dessa två hundar gjorde. Själv gick jag nästan 10 km under dagens jakt. Imorgon styckar östra gruppen medan vi jagar under förmiddagen. Kom ihåg att rösta, det är 9 september imorgon.
