Oktoberjakt

Oktoberjakten är igång. Vi har haft två veckors brunstuppehåll. Det känns att hösten har kommit med minusgrader på morgonen. På lördag hade vi båda hundarna med oss. Bessy tog upp ko med kalv. Tyvärr blev det sken och stopp 500 meter in på grannmarken. Jag lyckades komma på ståndet och locka in henne. Samtidigt höll Phoenix på att skälla på ett ensamt djur. Margith kom på 50 meter i ett risigt område. Hon bedömde att det var en ensam ko och fortsatte inte efter när ståndet flyttade över Aavajoki. När jag efter fikat tog mig till det nya ståndet kom jag bara 15 meter från ståndet. Då kunde jag se att det var en pinntjur med en pinne på vänstra sidan och en liten knopp på den högra sidan. Eftersom jag flyttat mig med bil fick tjuren gå.

Igår och idag var inte jag med på jakten. Gårdagens jakt blev riktigt lång för Phoenix och Margith. Jag fick hjälpa till att få in hunden. Phoenix tog upp spår efter ko med två kalvar. Han kom i kontakt med älgarna 500 meter in på grannmarken. Efter några timmar tog jag fyrhjulingen för att snabbt komma inpå ståndet. Han hade hållit fast kon och kalven på samma ställe i flera timmar. Efter stöt for djuren över vid Hirvivuoma, över våra marker, och 1,5 km in på Mattilas marker. Han följde i 7 km och fick stopp vid Aavajoki. Det blev ståndskall på samma plats i flera timmar. Vi körde in på Naatselkä och kom på 1,2 km från ståndet. Jag gick ner till kanten av stora Simmunajänkkä och började locka in hunden. Phoenix lämnade ståndet och började komma mot mig. Då var klockan nio på kvällen. Jag gick ner till bäcken för att möta honom. Eftersom det är branta kanter ville han inte simma över bäcken som är nästan 10 meter bred. Jag lockad honom mot spången. När det var ett par hundra meter kvar kom han ihåg spången och kom över. Kändes riktigt skönt att ha hunden hemma innan natten.

Idag var det måndagsjakt. Även idag var jag hemma från jakten. Margith släppte Bessy på Pörhönharju. Hon tog upp en stor ko. Det blev gångstånd. Ståndet passerade Margith på nära håll. Vi sparar kor och Bessy fick fortsätta skällandet. Plötsligt skenade kon över Hirvivaara in på Kalavaara. Där släppte Bessy kon och jag körde efter vägen och tog upp henne. Det blev inga fler upptag under dagen.