Kalv på is

Vi började dagen med att sitta i jaktkojan. Regn och hård vind utanför gjorde att vi avvaktade i 1,5 timme. När regnet avtog något drog Margith och jag mot Naatselkä. Farkas gjorde ett par sökrundor innan han var åter hos oss. Kort därefter såg vi att han hittade spår. Trackern visade att han var på väg mot Aavajoki. Djuren hade gått över bäcken. Farkas följde bäcken i en kilometer söderut. Varför tog han sig inte över norr om spången? En plats där han brukar ta sig över. Svaret fick vi när vi kom mot bäcken. Den hade under veckan översvämmat och det låg is 40 meter in på land från bäcken. Farkas hade svårt att lämna området. Han ville över bäcken och till älgarna. Till sist gav han upp och började leta efter nya djur. Han for norrut i medvind och sökte av området mellan bäcken och vägen. Tydligen fanns där inga älgar och han for över vägen upp på Lapinvaara. Vi hade tagit oss till kojan för att fika och slippa regnet ett tag.

Just färdig med fikat såg jag på pejlen att han rörde sig på ett begränsat område. Jag ringde och vi kunde höra Farkas vackra skall. Vi hade bara 1,5 km att ta oss till ståndet. Hård vind och regn var till vår fördel. När vi var 130 meter från ståndet såg vi att det var två djur. Jag sa åt Margith att det är ko med kalv. Margith började gå på ståndet. När hon var 30 meter från djuren började djuren gå rakt mot Margith. Älgarna anföll hunden hela tiden och fortsatte allt närmare Margith. Hon var tvungen att ställa sig för att inte bli nedtrampad. Älgarna gjorde en rusning söderut. En kort rusning och återigen skällde Farkas. Margith ringde mig och bad mig ta över eftersom hon inte var säker om det trots allt var två vuxna djur. Jag lyckades ta mig fram och på 15 meters avstånd såg jag Farkas jobba ivrigt med kon och kalven. Nu hade jag bara att få rent skottfält och invänta tillfället då kalven och kon delade på sig. Jag råkade bryta en liten kvist på den risiga marken. Älgarna skenade mot Ylinen Naartijärvi där Frakas återigen lyckade ställa djuren. Han skällde på älgarna knappt 100 meter från stranden. Nu gick vi båda mot ståndet. När vi var 50 meter från ståndplatsen var det bara att börja hitta skjutläge. Vi delade oss ca 20 meter men hade samma avstånd till älgarna. Kalven rusade efter Farkas och strax därefter ställde den sig i en öppning. Jag lyfte vapnet och tog sikte på kalven. I skottögonblicket såg jag att det tog bra. Kalven rusade mot sjön. På skottplatsen såg vi att det tagit bra, hår och benflisor bevittnade om detta. Jag trodde att kalven skulle ligga i närheten av skottplatsen. Vi såg Farkas göra en runda och vi förstod att kalven skulle var i närheten. Han började skälla vid sjön. Margith gick mot skallet. Jag återvände för att gå ut på nytt från stället där kalven stod vid skottögonblicket. Margith ringde mig och sa att kalven ligger på sjöns is och Farkas har tagit sig ut på isen. Kalven hade rusat mot sjön och glidit 40 meter ut på sjön. Flera centimeter vatten på isen gjord den enormt hal. Jag lyckades ta mig till kalven och fäste en kortare lina för att dra in den. Tyvärr var det omöjligt att få rörelse på kalven. Fötterna bara gled på isen. Kalven började sjunka på den tunna isen. Nu gällde det att snabbt få kalven in på land. Jag hämtade lite jord och fick fäste och vi lyckades dra in kalven. I östra gänget sköt Alf-Göte en tjur.

Kalv på isen

På tunn is