Bessy ställer älg
För ett år och fem månader sedan hämtade vi Bessy. Hemfärden från uppfödarna Henrik och Karin var tuff. Vi hade snöstorm hela vägen hem. Då tänkte jag att nog får hon allt bli en bra jakthund. Idag släppte vi Bessy på Ruotimaa. Det tog inte länge innan hon tog upp älg. Några minuter före hade vi hört att Mickes hund ställt älg vid Aavajoki. Det tog inte länge innan Bessys älg gick loss. Hon följde efter men lyckades inte få stopp på nytt. Efter långt förföljande kom hon tillbaka och gick direkt ut på sök. Nära Järvepääjänkka hittade hon en stor ko som kom mot oss. Kon kastade sig och skenade iväg. Bessy följde efter över Aavajoki. Hon lyckades inte få stopp på kon. Vi fikade och inväntade hunden.
Vi bestämde oss för att fortsätta söderut bara Bessy kom tillbaka. Men när hon var tillbaka ville hon norrut. Hon har ett bra sök och sökte av Ruotimaa på nytt. Jag var lite osäker om det skulle finnas fler älg där. Men visst tog hon upp på nytt. Nu stod älgen på platsen för upptaget. När jag började gå på ståndet fick jag gå runt för att komma i rätt vind. När jag började närma mig skjutavstånd såg jag att det var en kviga eller en pinntjur. När jag såg djurets långa hakskägg, då visste jag att det var en pinntjur som vi sett tidigare. Jag meddelade åt Margith att djuret var skjutbart. Bessy skällde lugnt och fint. Tyvärr lyckades jag inte komma till skott. Jag hörde ett skarpt ljud snett bakom mig och det gjorde även älgen. Den gick lugnt förbi Margith utan att hon kunde se den. Bessy fick stopp efter 400 meter. Nu var ståndet intill Aavajoki vid rået. Ett risigt område nedanför en tallplantering. Jag tänkte att hur ska detta lyckas. Men inget är ju gratis för en hundförare. Vi bestämde att jag fortsätter att försöka komma till skott. Margith stannade 150 meter från ståndet. Bessy skällde tätt och fint på tjuren. Det gjorde det lättare för mig att komma inpå. Fyrtio meter kvar och jag ser ingen älg. Ris, långgräs och småtallar gör det nästa omöjligt. När jag är på tjugo meter får älgen troligen känning av mig. Kort sken och Bessy ställer älgen 150 meter söder om Margith. Jag ber henne att ta över. Hon kom på 50 meters avstånd. Skottfältet är inte rent och nu kan hon bara att vänta på tjurens misstag. Rör hon på sig det minsta blir hon upptäckt. Margith har inte stängt komradion bara dragit ner volymen. Då kommer det där som man inte vill ska hända vid en sådan här situation, ett anrop. Både Bessy och älgen reagerar. Bessy gör ett besök hos Margith och tjuren tar tillfället i akt och drar. Bessy lyckas inte få stopp på nytt. Tjuren klarade sig och vi fick inte skjuta första älgen för Bessy. Hon hade lyckats med att hålla en PINNTJUR i 1 timme.
Nu hade vi ytterligare en bit att gå innan vi var klara med vårt områden. Bessy rörde sig lätt men vi såg att hon började bli trött och gjorde bara 200 meters sökrundor. När vi var på tillbakavägen såg vi att Bessy reagerade på något och sprang norrut. Ett par hundra meter bort började hon skälla på nytt. Vi lyckades inte ta oss fram och nu orkade inte Bessy följa mer än 1 km. När vi kopplade henne var hon blöt och smutsig. Sexton grader i luften tar musten ur vilken hund som helst som jobbar som vår nya älgställare Bessy. Resan till Värmland var inte förgäves. Vi i västra gänget fick en pinntjur modell större och en kalv.
Bessy åter
Håkans lustiga tjur