Oktoberjakt med faror

Vi inledde andra oktoberhelgen med jakt på snövita marker. En kylig morgon med – 7 grader och nordvästliga vindar. Tretton jägare var samlade i jaktkojan. Fyra hundlag skulle ut och sju passkyttar blev tilldelade pass. Vindriktningen gjorde att tre hundlag skulle ut från södra rået. Tomas skulle gå norrut från spången vid odlingarna nära Aavajoki. Margith och jag tog oss över Aavajoki via södra spången. Innan vi kom till spången vädrade Farkas mot norr. När vi släppte honom ville han direkt tillbaka. Vi fick stå och mota honom vid spången så att han inte kom in på Kalles område. Ganska tidigt förstod vi att Aavakangas var tom på älg. Tomas hund fick upp två älgar och båda djuren tog sig över Aavajoki. Vi hörde att Tjorven skällde mot Vittikkojänkkä. När vi stod och väntade medan Farkas sökte allt längre bort meddelade Johan att han skjutit en liten tjur. Kort efter meddelade Håkan att han skjutit en kviga.

Farkas hade nu lämnat området och befann sig flera kilometer in på Kukkolas marker. Astron tappade kontakten med Farkas. Jag ringde upp Micke och han sa att Farkas skällde med hans hund. Hundarna skällde några hundra meter från Keräsjokibäcken 3 km mot Keräsjänkkä från byn räknat. Jag var till slakthuset och hjälpte till med avhudningen. När jag kom tillbaka hörde jag att hundaran fortfarande skällde på älgarna. Älgarna for över ån och Mickes hund kom till byn. På Astron såg jag att Frakas stod stilla nära bäcken. Jag tog bilen för att ta mig från motsatta sidan mot bäcken där han stod. Farkas försökte ta sig över ån med is ett par meter från kanterna. Jag stod där på andra sidan och försökte att stoppa honom. Till sist var jag tvungen att ta mig tillbaka för att ta mig till fots till platsen där Farkas ville över. Jag hade drygt 2,5 km till hunden. Småspringande tog jag mig fram. Glädjen var stor när han kom mot mig. Riskerna är stora den här tiden på året. Isarna börja lägga sig över sjöar och vattendrag.