Segerlund.net

Idag har vi begravt Farkas. Nu ligger han intill Tiger som gick bort för en månad sen. Athena, vår gamla fina tik verkar var frågande. Hon undrar nog varför inte Farkas kommer hem från jakten. Det tar nog några dagar innan hon vänjer sig att vara utan honom. För oss kommer det ta betydligt längre tid att förstå att han är borta. Men han kommer att fortsätta att följa oss på våra jakter. Han har lämnat massvis med fina spår i våra marker och vi kommer att i minnet plocka fram hans bedrifter i älgskogen. För mig är det helt fantastiskt att tillsammans med Margith kunna dela på alla fina jaktstunder vi haft med Farkas. 

Det blev den svåraste och absolut tyngsta jaktdagen i mitt liv. Jag var tvungen och låta Farkas somna in. Han började jaktdagen med att 10 minuter efter släpp ställa ko och kalv. Föret var skarpt så jag lyckade inte komma närmare än 80 meter vid varje försök. Djuren lämnade Hallavaara och gick in på Kukkolas marker. Där fick han stopp intill Hallajärvi. Efter drygt en timme gick jag in och stötte. Djuren drog iväg i drygt 3 km där Farkas åter fick stopp. Jag körde runt och kom på 200 meter från ståndet. Efter ett tag hörde jag att Farkas skrek till. Han hade blivit anfallen av kon. Jag fick bära honom till bilen för han kunde inte gå. Catrin och jag åkte med honom till djursjukhuset. Han hade riktigt ont. Det visade sig att han blödde från levern och det var mycket blod i buken.
Det fanns som inget att göra men man tror in i det sista att det måste finnas något att göra. Men vi kunde inte låta Farkas lida och förblöda.

Efter att låtit tankarna snurra runt i hopp och förtvivlan fanns tillslut inget annat att göra än att låta Älgens Farkas gå vidare. Vi hade en riktigt tung hemresa. Hemma väntade matte och Anki och lilla Julia. Återigen brast allt när man kom hem. Att mista en fantastisk jakthund är inte lätt. Han  gillade verkligen jakten, att få skälla älg med förhoppning att matte eller husse skjuter älgen. Han ägde bytet.

Älgställaren Farkas

Margiths 10-taggare

Kalv på isen

Ingen hastighetsbegränsning

En glad hundförare

Farkas

Fredagkväll och det är -11 grader därute. Temperaturen har stigit ett par grader senaste timmen. Kanske det är nära noll på morgonen. Det är riktigt skarp frost på marken just nu. Catrins småhundar vill nästa inte sätta mer sin små tassar. På morgonen bestämmer jag mig om jag släpper en av hundarna. Vi har en tjur och fem kalvar kvar att skjuta. Nu återstår fyra jakthelger efter älg. Förhoppningsvis får vi mildare väder under resten av november.

Jag väntar på att få gå nästa prov med Bessy. Jag hoppas att det inte blir som förra året när två prov frös inne pga skarpt före och att det blev sent på året. Bessy har två ettor.  Nu gäller det att få en etta och ett godkänt spårprov för att få sch-tittel.

På lördag var vi inte på älgjakt, en riktigt kylig jaktdag för gänget som hade samlats i Karsikkojärvi. I dag var det plusgrader och regnade hela tiden vi var ute. Under natten hade det kommit ca 5 cm med blötsnö. Vi gick öster om Aavajoki med Bessy. Trots att vi gick över ett stort område fanns där inga älgar. Väster om bäcken gick Micke, hans hund tog upp tre älgar. Ännu längre västerut gick Karl-Erik och hans hund följde efter älg in på Kukkola. Det var en samling på fem vuxna djur.

Västra laget samlas på lördag kl 7.00 med östra laget i Karsikkojärvi för kalvjakt pga att både jag och vice jaktledaren är på annat under lördagen. På söndag smalas västra i vanlig ordning i Kattilasaarikojan.