Segerlund.net

Trots blidväder var det skarpt före och hundarna hade det inte lätt idag. Athena och Mickes hund skällde på ett ensamt djur. Tidigt på morgonen ringde grannlaget att en pinntjur blivit påskjuten och gått in i vårt område. K-E släppt Tjorven på spåret, djuret blödde kraftigt och K-E räknade med att djuret skulle ligga inom ett par hundra meter. Tyvärr blev det inte så, utan tjuren gick undan hela tiden och dagen skulle bli lång. Efter några kilometer vände K-E som fått meddelande att Tjorven bytt djur. Vi bestämde oss för att påbörja eftersöket på nytt med Athena. Det var inte svårt att följa spåret med blod och rester från buken. Efter fem kilometer meddelar Kalle S att han hittat tjuren, Tjorven hade inte bytt älg utan med stor säkerhet följt tjuren som tillslut föll död av blodförlust. Det här visar att det inte alltid är så lätt, många påskjutna älgar går långt. Det är nog så att många tar det för lätt när det gäller efersök. Det känns bra att vi inte gav upp.

Det blev en lång arbetsdag idag, vi hade på tio jägare att ta hand om tre vuxna och tre kalvar. Det blev mycket kött och färs. Vi har alltid roligt med en hel del galna skämt och berättelser, det här är tillfällen som stärker lagets sammanhållning. Nästa lördag är det återigen jakt och jag hoppas att det blir mildare så att den skarpa snön försvinner.

Under natten har det varit tjuvjägare i farten. En älgko hade blivit skjuten i Kattilasaari by, på odlingarna öster om ån. Tjuvarna hade säkert skjutit älgen från bilen,  en yxa har används för att få slut på älgen. Det känns ofattbart att det fortfarande finns tjuvjägare. Polisen har varit på plats, men tyvärr klarar dessa tjuvar sina årliga jakter utan att åka dit.

Bild på den tjuvskjutan älgkon med tydliga märken av flera yxhugg

Nu har vi uppehåll i jakten och det känns faktiskt skönt med lite vila och återhämtning. Visserligen har vi styckning på lördag. Vi samlas på morgonen och hoppas vara klara vid tvåtiden. Vi har haft möte i ÄSO och kom fram till att resten av vuxenavskjutningen ska vara hondjur. För vår del innebär det att östra gruppen har en ko/kviga att skjuta. Vi fortsätter jakten efter kalv och ska försöka få ytterligare 12 kalvar. I början av november har vi återigen möte i ÄSO och då tar vi beslut om vi går upp i tilldelning med 5 djur. Jag själv är av den åsikten att vi inte ska öka.

Farkas har nu varit helt feberfri några dagar och han har inte ont. Han leker och man kan inte tro att han var så dålig för en vecka sedan. Nu fortsätter vi behandlingen med Imurel. Han får även antibiotika under tio dagar. Efter antibiotikakuren är det dags att sätta in motion.  Synd att det inte blir någon jakt den här hösten för Farkas. Jag hoppas att snön kommer sent så att han hinner göra några svängar i skogen efter att han återhämtat sig.

Farkas är feberfri och rör sig ganska lätt och leker i hagen. Fortfarande ser man att allt inte är bra eftersom han skjuter lite rygg. Jag är inte riktigt säker på att diagnosen är den rätta men det gäller att lita på veterinären. Eller?  Nu kör vi medicinkuren och hoppas att han blir helt återställd.