Segerlund.net

Idag blev det klart att Phoenix är jaktchampion. Förra hösten tog han två ettor och i höst kom sista ettan och spårprovet. Hade föret varit bättre förra hösten hade han nog blivit klar redan då.

I morgon är vi återigen i älgskogen. Snön faller men det blir nog inga problem att släppa hundarna. Nu är det fyra jaktdagar kvar för oss. Fem vuxna och två kalvar har vi kvar att skjuta. Det är ingen fara om vi inte lyckas fälla alla älgar.  Idag hade vi styckning av två vuxna älgar.

En riktigt fin jaktdag med våra toppenhundar. Margith gick med Bessy in mot Wittikkonoja. Direkt var hon på sök. Det tog bara 15 minuter så hade hon uppe älg ca 1,5 km från Margith. Bessy skällde öster om Ottos ängar. Jag släppte Phoenix väster om Hallajänkkä. Jag hörde Bessys skällande drygt 1 km från mig. Några minuter efter släpp var Phoenix på ståndet. Det blev ingen rusning. Han började lugnt och fint att skälla. Det var riktigt fint att höra hundarna skälla tillsammans. Både jag och Margith började sakta gå på ståndet från var sitt håll. Jag fick göra en kringgående rörelse för att komma i rätt vind. När jag var 60 meter från ståndet stannade Margith för att inte komma för nära. Jag såg att det var ett ensamt djur. Nu var frågan om det var ko eller tjur. Ganska snabbt började jag se att det måste vara en tjur. Men var det en skjutbar tjur? Efter några utfall mot hundarna kunde jag se att det var en pinntjur. Tjuren ställde sig på samma ställe efter varje rusning. Jag kunde på 40 meters avstånd skjuta tjuren som föll direkt på upptagsplatsen. Hundarna hade gjort ett riktigt fint arbetet och var glada att få riva i pälsen. Sen var det bara arbete som gällde. Karl-Erik och Anders hämtade älgen med älgdragaren och vi åkte till slakthuset för att flå pinntjuren. Tack Anders, Karl-Erik och Sven för hjälpen.

Pinntjuren

Phoenix tog upp nästa direkt efter släpp. Det blev fast på upptagsplatsen ca 300 meter från mig. Jag släppte honom på Akusvaara vid stora kraftledningsgatan. Jag lät Phoenix skälla ett bra tag innan jag började gå på. Det var inte skarpt i skogen så det var ganska enkelt att komma närmare. Tyvärr var det ingen vind så när jag var i anslutning till ståndet så fick djuren känning av mig. Ståndet rörde sig sakta mot ån där det blev stopp. Under flera timmar skällde hunden på kon och kalven alldeles intill ån. Jag hade tagit mig till myren och stannade vid pass 31. Min förhoppning var att djuren skulle vända tillbaka mot Akusvaara. Att ta sig närmare var omöjligt. Det var så skarpt på myren. Trots att myren bara är knappt 100 meter bred ville jag inte ta mig närmare med risk att djuren skulle ta sig över ån med Phoenix efter. Just nu är det drygt en meter is vid stränderna. Plötsligt började ståndet röra sig tillbaka som jag trodde. Men när djuren var ca 20 meter från myrkanten blev det sken. Vid pass 27 passerade djuren kraftledningen. Jag började ta mig tillbaka mot bilen. När jag var på kraftledningsgatans högsta punkt hörde jag Phoenix åter skälla på älgarna. Jag såg djuren på kraftledningen 300 meter från mig. Det blev gångstånd söderut på östra sidan om sjön. För mig blev det att invänta var jag skulle kunna koppla hunden. Plötsligt blev det sken när ståndet kommit i höjd med Eskils stuga. Djuren drog över signalvägen och gick över ån ca 900 meter söder om vägen. Phoenix är enormt duktig på att förfölja och ställa på nytt. Men tur att han inte simmade över ån. Jag åkte för att locka in Phoenix. Klockan 2 kom han till mig och hoppade in i bilen. På morgonen hade Bessy skällt på ett ensamt djur. Margith fick aldrig tillfälle att se vad det var för älg som Bessy skällde. Älgen gick över ån vid Liipakoski. Ett vanligt ställe där älgarna går över.

Jaktmorgon

Keräsjokiån

Idag tog vi bara med Bessy på jakt. Phoenix fick vila efter gårdagens långa arbete. Vi släppte henne vid Ojaniemi. Hon gjorde en runda och stannade vid byn. Jag kopplade henne och gick tillbaka och släppte på nytt. Det tog bara några minuter så började hon skäll ett par hundra meter från mig. Jag hörde hur älgen flåsade och gjorde en rusning mot kraftledningen. Jag gick en runda  in på kraftledningen för att komma i rätt vind. Vid pass 26 smög jag mot ståndet efter rået. Jag hittade en bra plats att invänta älgarna. Ståndet rörde sig sakta rakt mot mig. När det var 150 meter från mig kom en annan hund in på ståndet. Som vanligt blir det oro när en ny hund anländer. Ståndet rörde sig rakt mot Margith men vände söderut bara 130 meter från henne. Det blev stopp 2,5 km just söder om Ojaniemi. Efter fika och lite planering åkte Margith hem och jag började gå mot ståndet. Mats körde mot södra rået för att förhoppningsvis kunna koppla hunden. Bessy och Zäta skällde tillsammans, trots avståndet hördes det riktigt bra. Jag kom riktigt nära men lyckades inte komma till skott. Först då kunde jag se att Bessy hade tagit upp ko med kalv. Det blev ytterligare flera tillfällen som  jag kom på ståndet men utan att lyckas göra avslut. Djuren gick över på Mattilas marker. Jag kontaktade Mats att jag kommer till södra rået. Anders var där med Mats när jag kom fram. Ståndet var nu ca 900 meter sydväst från vägslutet.

Vi bestämde att jag fortsätter att gå på ståndet. Anders och Mats åkte söderut mot signalvägen för att förhoppningsvis koppla hundarna efter att jag gjort en kraftig stöt. Jag hade ringt Margith att komma och hjälpa till. Även hon stod och vaktade utmed signalvägen. Efter att Mats ringt mig att dom var på plats kunde jag gå sista biten mot ståndet. Det blev rörelse som jag hoppades, rakt mot signalvägen och mot Margith. Där fick djuren vind och vände tillbaka mot mig. När ståndet var 70 meter från mig kom Bessy mot mig och jag kunde koppla henne. Jag gick rakt på ståndet och djuren rusade mot mig med Zäta efter. Jag gick mot vägen med Bessy. Klockan var halv tre och jag hade under dagen gått nästan 10 km. Mats lyckades koppla hunden vid Akusvaara klockan fem. Älgarna var då tillbaka på upptagsområdet.

Idag var det riktigt många hundar ute i västra laget. Totalt sju hundar fick komma ut för att ställa älg. Trots mängden hundar så blev ingen älg skjuten.  Margith gick med Bessy och jag med Phoenix. Bessy kom i kontakt med älg men det var djur som bara skenade. Jag släppte Phoenix vid plåttornet, pass 17. På andra sökrundan fick han upp älg. Det blev fast stånd på platsen 150 meter från mig. Föret var något skarpt så det var inte lätt att komma på ståndet. För varje steg fick jag verkligen se upp att inte göra några misstag. När jag var på 80 meter såg jag Phoenix i fullt skall samt en skymt av älgen. När jag var på 50 meter stannade jag för det gick inte att ta sig närmare. Älgen var riktigt sur på hunden och gjorde flera rusningar efter Phoenix. Ståndet kom närmare mig för varje rusning och jag kunde se att det var en kviga. Eftersom vi skjutit vår andel av hondjur så var det bara att lyssna och titta på Phoenix fina arbete. Efter ett tag kom en annan hund in på ståndet. Det blev oroligt och kvigan skenade in på Kukkolas marker. Det blev stopp vid Hallajärvi. Efter att en tredje hund kom på ståndet så skenade kvigan på nytt. Phoenix lyckades få stopp efter 2 km. Efter lång väntan körde jag in efter Haisuvägen. Jag gick mot ståndet för att försöka få in hunden. Jag var inte säker om det var kvigan som han skällde. Det var massor av älgspår i området. Ståndet vände tillbaka och det blev på nytt stånd vid Hallajärvi. Där skällde han i ett par timmar. Jag stod på vägen och hoppades att ståndet skulle komma mot mig. Återigen kom en hund in på ståndet. Som tidigare blev det nästan direkt rusning. På pejlen såg jag att det kom i riktning mot mig. När älgen passerade vägen med Phoenix efter, samt Malins hund, såg jag att det var samma kviga som Phoenix återigen försökte få stopp på. Det blev bara kortare stopp. Phoenix följde efter i flera km. När han hade passerat Naartijärvi gav han upp och vände tillbaka. Klockan två kunde vi koppla Phoenix.

Phoenix och kvigan