Segerlund.net

Det var -10 grader på morgonen och nordliga vindar. Så det var inte alltför kul att gå ut på jakt. Margith stannade hemma. Jag släppte Phoenix på Pörhönharju vid grusgropen. Ganska snabbt såg jag att han inte var riktigt på hugget. Han sökte snävt och hade inte farten han visar i vanliga fall. Halv 1o kopplade jag honom och åkte hem. Phoenix hade inte hämtat sig från gårdagen. Nu har vi två dagar kvar av årets älgjakt. Bara att hoppas att vi inte får mer snö. Prognoser visar att det blir plusgrader nästa helg så det kan bli en fin avslutning.

Det kom rejält med snö under natten och snöandet fortsatte under dagen. Visst funderar man en sådan här morgon om det är värt att ta ut hundarna. Men tanken dyker alltid upp om att det kan bli en riktigt bra och intressant jaktdag. Sju hundförare och två passare hade tagit sig till jaktkojan. Margith släppte Bessy nära Sulkalammi. Jag släppte Phoenix nära Ahvenlammi. Vi planerade att jaga av markerna mellan Hirvijärvi och Aavajoki. Ganska snabbt hittade Bessy spår. Hon rörde sig snabbt söderut in på Mattilas marker. Två kilometer från Margith började hon skälla. Under flera timmar skällde hon på samma ställe. Phoenix hittade översnöade nattspår nära Aavajoki. Även han började röra sig söderut. Var det spår efter Bessys älgar? Phoenix korsade Bessys spår och drog längre bort. Phoenix vände och kom över Aavajoki vid stora kraftledningen. Bessy skällde på östra sidan och Phoenix kom närmare ståndet på bäckens västra sida. På pejlen såg vi att det blev rusning österut. Bessy orkade inte följa efter i snön. Efter ett par timmar kom båda hundarna tillbaka till grusgropen där Margith hade släppt Bessy. Det är ganska intressant att följa våra hundar på pejlen. Trots närheten sökte de hela tiden var för sig. Det blev inget skjutet i västra, men östra fick en liten tjur.

Bessy tillbaka

Idag blev det klart att Phoenix är jaktchampion. Förra hösten tog han två ettor och i höst kom sista ettan och spårprovet. Hade föret varit bättre förra hösten hade han nog blivit klar redan då.

I morgon är vi återigen i älgskogen. Snön faller men det blir nog inga problem att släppa hundarna. Nu är det fyra jaktdagar kvar för oss. Fem vuxna och två kalvar har vi kvar att skjuta. Det är ingen fara om vi inte lyckas fälla alla älgar.  Idag hade vi styckning av två vuxna älgar.

En riktigt fin jaktdag med våra toppenhundar. Margith gick med Bessy in mot Wittikkonoja. Direkt var hon på sök. Det tog bara 15 minuter så hade hon uppe älg ca 1,5 km från Margith. Bessy skällde öster om Ottos ängar. Jag släppte Phoenix väster om Hallajänkkä. Jag hörde Bessys skällande drygt 1 km från mig. Några minuter efter släpp var Phoenix på ståndet. Det blev ingen rusning. Han började lugnt och fint att skälla. Det var riktigt fint att höra hundarna skälla tillsammans. Både jag och Margith började sakta gå på ståndet från var sitt håll. Jag fick göra en kringgående rörelse för att komma i rätt vind. När jag var 60 meter från ståndet stannade Margith för att inte komma för nära. Jag såg att det var ett ensamt djur. Nu var frågan om det var ko eller tjur. Ganska snabbt började jag se att det måste vara en tjur. Men var det en skjutbar tjur? Efter några utfall mot hundarna kunde jag se att det var en pinntjur. Tjuren ställde sig på samma ställe efter varje rusning. Jag kunde på 40 meters avstånd skjuta tjuren som föll direkt på upptagsplatsen. Hundarna hade gjort ett riktigt fint arbetet och var glada att få riva i pälsen. Sen var det bara arbete som gällde. Karl-Erik och Anders hämtade älgen med älgdragaren och vi åkte till slakthuset för att flå pinntjuren. Tack Anders, Karl-Erik och Sven för hjälpen.

Pinntjuren

Phoenix tog upp nästa direkt efter släpp. Det blev fast på upptagsplatsen ca 300 meter från mig. Jag släppte honom på Akusvaara vid stora kraftledningsgatan. Jag lät Phoenix skälla ett bra tag innan jag började gå på. Det var inte skarpt i skogen så det var ganska enkelt att komma närmare. Tyvärr var det ingen vind så när jag var i anslutning till ståndet så fick djuren känning av mig. Ståndet rörde sig sakta mot ån där det blev stopp. Under flera timmar skällde hunden på kon och kalven alldeles intill ån. Jag hade tagit mig till myren och stannade vid pass 31. Min förhoppning var att djuren skulle vända tillbaka mot Akusvaara. Att ta sig närmare var omöjligt. Det var så skarpt på myren. Trots att myren bara är knappt 100 meter bred ville jag inte ta mig närmare med risk att djuren skulle ta sig över ån med Phoenix efter. Just nu är det drygt en meter is vid stränderna. Plötsligt började ståndet röra sig tillbaka som jag trodde. Men när djuren var ca 20 meter från myrkanten blev det sken. Vid pass 27 passerade djuren kraftledningen. Jag började ta mig tillbaka mot bilen. När jag var på kraftledningsgatans högsta punkt hörde jag Phoenix åter skälla på älgarna. Jag såg djuren på kraftledningen 300 meter från mig. Det blev gångstånd söderut på östra sidan om sjön. För mig blev det att invänta var jag skulle kunna koppla hunden. Plötsligt blev det sken när ståndet kommit i höjd med Eskils stuga. Djuren drog över signalvägen och gick över ån ca 900 meter söder om vägen. Phoenix är enormt duktig på att förfölja och ställa på nytt. Men tur att han inte simmade över ån. Jag åkte för att locka in Phoenix. Klockan 2 kom han till mig och hoppade in i bilen. På morgonen hade Bessy skällt på ett ensamt djur. Margith fick aldrig tillfälle att se vad det var för älg som Bessy skällde. Älgen gick över ån vid Liipakoski. Ett vanligt ställe där älgarna går över.

Jaktmorgon

Keräsjokiån