Segerlund.net

Idag blev det jakt när temperaturen steg till -5 grader på morgonen. Det var fyra hundförare och fyra passkyttar som var med under dagens jakt. Jag gick först på Naatselkä. Bessy sökte en lång runda utan att komma i kontakt med älg. Det var bara att byta område och jag släppte Bessy på Hallavaara. Här blev det en helt del onödigt rotande. Efter en dryg halvtimme drog hon över vägen in på Kukkolas marker. Hon gjorde två rundor runt övre Hallajärvi och sedan rakt tillbaka mot mig. Knappt 100 m från vägen kom första skallet. Det blev sken tillbaka mot Hallajärvi. Troligen hörde älgen mig när jag pratade i telefon. Älgen skenade vidare mot Lappträskhållet. Bessy lyckades inte få stopp. Jag åkte mot Långträskheden  och kunde koppla henne. Micke sköt en kalv på Kalavaara. Det var den tolfte kalven som vi sköt i västra. Nu blir det inga mer kalvar i vårt område. För oss återstår två tjurar men östra har några fler djur att skjuta.

Igår körde vi höstens tredje jaktprov med Phoenix. Det blev en riktigt fin upplevelse med ståndskall på hög nivå. Tyvärr blev det något för snabbt upptag men bättre det än inget upptag alls som vid andra provet. Vi släppte Phoenix nära korsningen SCA- och Hallajärvivägen mot Torrberget. Han rörde sig snabbt i medvind och tog upp älg. Vi hörde älgen springa på ca 100 meter innan det blev helt stopp. Risken var att vi skulle ge vind. Vi återvände till bilen och satt och följde Phoenix arbete. I ca 75 minuter rörde sig älgen flera varv i ett snävt område på ca 100 gånger 200 meter. Vi såg en stor ko komma upp på vägen med Phoenix före. Älgen korsade våra spår och gick undan i gångstånd några 100 meter. Han skällde ibland över 90 skall/min. Vid första stöt såg domaren att det var ko med kalv. Efter att vi stött två gånger bar det iväg en längre sträcka.  Phoenix följde efter och kunde på nytt ställa djuren. Resten blev bara en promenadsträcka för Phoenix. Vi fick rejäl fart på kon och kalven vid sista stöt. Han lyckades återigen ställa älgarna och skällde i fast stånd till provtidens slut. En och en halvtimme senare kunde jag koppla honom på ståndplatsen. Därmed var hans andra etta bärgad. Jag och domaren Tomas hade en riktigt fin provdag tillsammans.

Idag blev det ingen jakt för mig och Margith. Kylan satte stopp. Att släppa hundarna i – 20 grader känns inte bra. Både hundar och förare riskerar hälsan vid sådan här kyla. Även älgarna bör få hushålla med värmen. Några få jägare var ute i kylan.

Dagens jakt blev inte riktigt vad vi väntat oss av en kall dag i november. Vi var tre hundförare och fyra passare som gick ut för att jaga två tjurar. Det ärvas vi har kvar i västra. Micke gick på Pörhönharju och Margith och jag släppte Bessy på Marjakangas. Vårt mål var att ta oss över till Ansamaa. Bessy började att följa spår norrut men lyckades inte få upp älg. Vi bestämde oss för att koppla henne och börja på nytt vid Ruotimaa för att ta oss den vägen till Ansamma. När vi släppte henne tog hon sig nästan direkt tillbaka till Marjakangas. Det såg ut att hon visste att där finns det älg och nu gäller det att visa det för matte och husse. Visst hade hon rätt. Vid infarten till Marjakangas började hon skälla älg. Efter en kort förflyttning mot Hirvijärvi blev det fast stånd. Där stod det pall i tre timmar. Sven meddelade att det är ko med två kalvar hon skäller på. Just när vi var på väg till ståndet fick jag ett samtal om älgpåkörning i Kattilasaari. Vi åkte dit för att kolla vad som hänt. Mickes hund hade varit efter älgen som skulle korsa vägen just när en bil kom. Älgen hade ramlat i diket och sprungit  tillbaka med hunden efter. Bilen hade en krossad ruta och var tillbucklad vid sidan. Mickes hund hade följt i 2 km fram till Liipakoski där älgen gått över ån. Jag kontrollerade spåren vid olycksplatsen och senare där älgen gått över ån. Det var liknande blodspår på båda platserna. Det var inte många droppar som kom utmed spåret. Det som var tydligt var att det var saliv vid varje ställe där det kommit blod.

Nu hade vi Bessy i skogen och det gällde att få in henne innan vi tog oss an spåret på andra sidan ån. Vi åkte till Marjakangas och gjorde en kraftig stöt. Margith var kvar på vägen och kunde se när en ensam älg med Bessy efter korsade vägen i riktning mot Kalajärvi. Av spåren kunde vi se att det var det ensamma djuret som hon skällde på och att kon med kalvarna var på samma ställe. Bessy följde efter djuret i i flera kilometer i riktning mot Puutikka. Vi åkte runt och kunde koppla henne. När vi kom hem bytte vi hund. Phoenix fick följa med för att spåra den påkörda älgen. Vi hittade spåret snabbt och Phoenix började med stor iver att följa spåret. Vid flera tillfällen kollade jag att det var rätt spår han följde. När jag såg en lite bloddroppe visste vi att Phoenix var på spåret. Problemet var att det fanns massor av andra älgspår i området. När vi spårat i drygt 2 km kom vi till en smal myr där djuret korsat den. Av spåren kunde vi se att älgen inte hade problem att ta sig fram. Djuret tog steg i steg vid varje förflyttning. Jag som eftersöksjägare bestämde att djuret inte hade den skada som skulle göra att vi kom ifatt den. Problemet är att det kan ändå vara en sådan skada att djuret får problem framöver. Exempelvis en skada i käken. Men den ringa blödning    gör att jag tror att djuret kommer att klara sig. Det blev en riktigt händelserik jaktdag. Båda hundarna gjorde sitt bästa idag. Bessy med sin enorma förmåga att ställa älg och hålla fast och Phoenix fina spårarbete.

Vi fick en kall jaktdag, – 9 grader hela dagen och nordlig vind. Idag tog vi båda hundarna. Vi körde till Olovs grusgrop. Margith gick med Bessy in på Ahvenlammenmaa. Jag släppte Phoenix på Hirvivaara nära pass 30. Det tog ett par minuter innan han hade uppe älg. Tyvärr blev det inte stopp på upptagsplatsen. Ståndet rörde sig runt Hirvivaara och började röra sig söderut. Astron tappade kontakten. Jag gick upp på Hirvivaars högsta punkt och där fick jag åter kontakt. Phoenix hade stoppat djuren 2,5 km söderut på grannmarkerna. För mig var det bara att vänta. Jag gick till pass 23 föra att invänta hunden, där gjorde jag en fin brasa som värmde i kylan. Bessy lämnade Ahvenlammenmaa och kom in på Hirvivaara. Där fick hon upp älg som direkt gick in på Koivumaa. Där blev det några skall innan det skenade mot Marjakangas. Bessy fick inte stopp. Vi kunde konstatera av spåren att det var ett ensamt djur. Efter att Bessy gjort några sökrundor kopplade Margith henne. Jag återvände till grusgroppen för att vi skulle åka och försöka lokalisera Phoenix. Jag hade tappat honom från Astron. Vi körde till Wittikko, västerut utmed en skogsväg. Där fick vi åter kontakt med Phoenix. Det visade sig att han skällde på samma ställe där jag senast haft kontakt. Jag hade drygt 1,3 km att gå till ståndet. Väl framme såg jag att det var ko med kalv som var stånddjuren. Jag lyckades inte med inkallningen. Djuren började röra sig tillbaka norrut. Vid stora kraftledningen var det åter stopp. Jag gick dit och stötte kraftig. Jag var i rätt vind och kunde höra hundens skall medan jag återvände till bilen där Margith väntade. När vi var nära Haapasaari såg vi på Astron att ståndet var när odlingarna i Haapasaari. Efter en stunds väntan gick jag rakt på ståndet och Phoenix kom mot mig och jag lyckadres koppla honom. Han var inte glad att inte få fortsätta trots att han skällt sju timmar. Riktigt skönt att ha inne hunden innan mörkret. Idag lyckades Micke skjuta en kviga.

Idag tog jag och Margith ledigt från jobbet för att kunna vara med i sista onsdagsjakten. Vi jagade i östras område. Riktigt skönt att få bara jaga och inte vara jaktledare. Alf-Göte är östras jaktledare och placerade ut fyra hundlag och en passare. Jag och Margith släppte Bessy på Kuurnamaa. Det tog endast 10 minuter innan hon hade fast stånd på älg 100 meter från sjön Karsikkojärvi. Efter en dryg halvtimmes väntan började Margith att gå på ståndet. Jag stannade på vägen för att passa. När Margith var inom skjutavstånd rörde sig ståndet mot vägen. Margith meddelade att det var ko med kalv som Bessy skällde på. Ståndet rörde sig rakt mot mig. Troligen en liten känning av mig gjorde att det återigen blev gångstånd nu tillbaka mot sjön. Jag gick på ståndet från väster trots nordlig vind. Jag lyckades komma på 40 meters avstånd. Kon och kalven stod i vattnet med Bessy skällande vid stranden. Nu gällde det att vänta på läge. Just när djuren började röra sig utmed stranden kom Mickes hund på ståndet. Kon och kalven simmade snett över sjön till norra sidan. Bessy rundade sjön och ställde djuren på nytt. Kon och kalven vände tillbaka ner i vattnet. Efter några minuter var den andra hunden återigen med på ståndet. Kon tog återigen kalven ut på sjön och simmade tillbaka men nu förbi där jag och Margith stod. Bessy var med på noterna och följde efter på stranden. Djuren hann upp innan Bessy var framme. Bessy följde djuren tvärs över Kuurnamaa och Leveämaa fram till Alanen Akusjärvis strand. Vi såg på Trackern att ståndet måste vara alldeles nära eller i vattnet. En märklig ko som hela tiden söker vatten när hunden ställer.

Jag meddelade Alf-Göte att vi kommer att ta oss till ståndet. Vi hade ca 2 km att gå för att komma i läge. Först stannade vi i Savoypasset för att få i oss kaffe och mackor. Savoy är ett välbyggt pass för frusna jägare. När vi var vid sjöstranden hade vi 300 meter till ståndet. När vi hade 190 meter kvar så såg vi att djuren stod i vattnet. Även Bessy var i vattnet och ibland på en sten. Jag kröp 100 meter innan jag hade fri sikt. Det blev en lång väntan innan jag fick skottläge. Kalven var hela tiden på kons ena sida. Men till sist rörde sig kon och kalven ifrån varann. Jag fick läge och sköt kalven. Kalven tog några steg ut mot sjön och föll i djupare vatten. Kon drog iväg med Bessy efter. Hon följde kon i minst 4 km innan kon tog sig över Keräsjokiån. För mig gällde det att vada ut för att dra in kalven. Först gjorde Margith och jag en brasa för att värma mig efter att jag varit och vadat i det isiga vattnet. Det kändes inte så kallt när jag hade kläder och kängor på mig. Jag fick kalven upp på stranden. Efter att vi tagit ur var det bara att sätta sig ner vid brasan och värma frusna fötter och ben.

Alf-Göte kom med fyrhjulingen och hämtade kalven. Han fick köra i besvärlig skogsmark och hyggen men det gick fint trots några fastkörningar. Det blev en riktigt fin jaktdag. Även Karl-Erik G fick en kalv för Ronja. När vi var klara i slakthuset åkte vi iväg för att försöka få in Bessy. Hon var i samma område där kon gått över ån. Jag gick 600 meter i mörker när Bessy kom till mig. Bessy hade då varit igång i 9 timmar.

Vadar in kalven

Värmande brasa

Passet Savoy