Segerlund.net

I dag steg jag upp extra tidigt. Det var jaktprov som gällde för dagen. Domaren kom strax före halv sex. Innan sex hade vi redan släppt Phoenix vid norra rået. Det tog inte lång tid för honom att hitta älg. Det blev fast på stället just söder om Marijärvi. Provet gick riktigt bra och domaren kommer att föreslå ett första pris. Phoenix skällde ännu vid provtidens slut. En halv timme efter provslutet skenade älgarna mot Akusjärvi med Phoenix efter i två km. När vi kom mot bilen mötte vi Phoenix. Det blev en riktigt fin provdag. Jag hade önskat lite mera vind men för övrigt var dagen helt perfekt. Nu är det bara att förbereda för helgens jakt. Tyvärr får Bessy stanna hemma för nu har löpet kommit igång.

Lördagens jaktdag fortsatte in på söndagen. Bessy skällde till klockan ett på natten. En mycket trött Bessy kom till bilen kvart i två. Även vi var trötta efter en lång väntan på att få in henne. Det kändes åndå inte svårt att stiga upp när klockan ringde vid fem. Vi hade bestämt att vi tar ett mindre områden med Phoenix utan passkyttar. Efter att hundförare och passkyttar fått sin lott var det dags att hämta Phoenix. Vi släppte honom på långsmala området Kalavaara öster om Hirvijärvi. Det blev ett grundligt sökande av marken. Troligen kom han på spår vid östra kanten. Han drog iväg in på Koivumaa och rakt söderut. Efter många svängar blev det stopp vi Aavajoki. Phoenix hade riktigt svårt att ge upp utan upptag. Han kom till grusgropen och vi avslutade dagens jakt.

Liten händelse som jag måste skriva om. Jag tappade bilnyckeln igår och som tur var hade Margith kvar sin. Glädjen med att ha skjutit älg för Phoenix förstördes av att nycklarna var borta. Vi förstod att jag måste ha tappat nycklarna just innan eller under turen vi var och hämtade älgkalven med älgdragaren. Vi sökte vid flera tillfällen där vi hade bilen och utmed en skogsväg. Idag bestämde vi , när vi hade fått fast hunden, att vi åker igen och försöker hitta nyckeln. Efter 10 minuters letande lyckades jag hitta den. Vilken lättnad det var, och det gäller verkligen att man inte ska ge upp.

Hirvijärvi

Idag fick jag skjuta en kalv för Phoenix. Han fick upp djuren vid Ottos ängar. Det blev fast på upptagsplatsen. I drygt en timme var jag bara 35 meter ifrån älgarna. Kon och kalvarna stod intill varandra och det var omöjligt att komma till skott. Kon stod hela tiden med huvudet åt mitt håll. Phoenix arbetade sig allt närmare kon. Hon gjorde några utfall mot hunden men kalvarna stod still. Jag lyckades ta mig krypande ett par meter åt sidan. Jag hade då en fin öppning. Min förhoppning var att kalvarna skulle röra sig mot öppningen. Så blev det tillslut, efter två timmars skällande, ena kalven kom fram och då hade jag läge och sköt den. Kon och den andra kalven rusade iväg med hunden efter. Han fick stopp 450 meter från skottplatsen. Där skällde han i drygt en timme. Under tiden tog jag ur kalven som hade fallit alldeles intill bäcken. Jag gick mot platsen där hunden skällde och lyckades komma riktigt nära. Jag stötte kon och kalven för jag vill inte skjuta två kalvar för samma ko vid samma tillfälle. Djuren skenade förbi stället där kalven låg. Phoenix blev kvar vid kalven och jag kunde koppla honom. Han har fått ett sår vid ögat. Troligen var det när kon kickade bakåt med bakbenet. Jag hade 1,6 km till bilen. Det blev en bra tur tillbaka för att hämta kalven med älgtrackern.

Margith hade på morgonen släppt Bessy på Hallavara. Efter drygt två timmar fick hon upp älg långt inne på Kukkolas marker. Efter att vi hämtat kalven åkte vi mot Haisu för att försöka få in Bessy. Trots riktigt kraftiga stötar så lyckas hon hela tiden få stopp. I skrivande stund har hon skällt i 11 timmar. Vi åkte hem en sväng för att se till Phoenix och göra lite annat. Nu åker vi tillbaka för att förhoppningsvis få in Bessy. Det är inte roligt att ha henne skällande i mörker.

Börjar vara dags att planera helgens jakt. Jag är lite osäker hur många passkyttar som kommer på lördag. Troligen har vi fem hundlag som ska ut med hundar. Margith och jag tar en hund var på lördag. På söndag går vi nog tillsammans med Bessy. Hur jag planerar jakten beror till stor del på vilka vindar det blir. Som prognoserna nu visar så blir det nordostliga under lördagen fram till kl 12. I våra marker är det alltid lättare att lägga upp jakten med sydligare vindar. Nu hoppas vi på bättre tur i avslut och kommer till skott. I morgon är det styckning av tre kalvar. Jag kommer inte att vara med men Margith får ta fram kniven och stycka.

Bessy avslutade veckans jakt på ett mycket fint sätt. Idag tog vi bara med henne på jakt. Phoenix fick vila. Margith och jag gick tillsammans med Bessy. Jag hade planerat jakten i två grupper. Kalle gick i Kattilasaari med Ronja och Mats med Bruce i Aavajärvi. Vi gick i mitten på Kalavaara. När vi körde till Kalavaara såg vi ko med kalv gå in i området. Oftast är det inte så positivt att släppa nära älgar. När jag släpte Bessy gjorde hon en runda in på norra sidan om vägen därifrån älgarna kom. Hon hittade spåret och fick stopp på älgarna 700 meter söder om vägen nära sjön. Bessy höll kon och kalven på samma plats under 40 minuter. När jag var på 40 meter gick djuren undan till andra sidan mot Hirvivuoma. Vi övervägde hur vi skulle göra. Vi bestämde att jag går ensam över Hirivoja och rundar från söder. Margith stannade på pass. När jag hade 400 m till ståndet började djuren röra sig och gick 1 km in på Hirvivaara. Jag vände tillbaka mot Margith. På vägen dit gick jag på en älgko som låg. Att kon inte regerade på att jag kom rakt emot i fel vind är lite oförklarligt. I fem minuter stod jag 15 meter ifrån och tog några bilder. När kon fick känning av mig steg hon upp och gick sakta förbi Margith. Bessy hade fått stopp på älgarna uppe på Hirvivaara. Nu hade jag drygt 2 km att gå. Margith vände tillbaka mot bilen. Väl uppe på Hirvivaara lyckades jag komma inom skjutavstånd när djuren återigen drog söderut. Vid Mattilarået fortsatte Bessy skållandet. När kon och kalven återigen gjorde en längre rusning orkade inte Bessy hänga med. Det blev drygt 4 timmar som Bessy skällde på älg idag. Hon har gjort en fantastiskt fin vecka med totalt 26 timmars ståndskall.

Liggande älgko