Kor och kalvar

Jag hade en del förväntningar på dagens jakt. Inte att vi skulle få älg men att vi skulle ha mer djur i markerna. Vi var tre hundlag som gick ut men endast två passare.  Vi jagade utmed Naartijärvivägen. Vi släppte Farkas på Naatselkä. Han började med flera långa sökrundor. Vi hörde Mickes hund få upp älg. Farkas gjorde en lång runda mot  Mattilarået. Vi såg en flock renar beta utmed storhygget. Som tur är så låter Farkas renarna vara. När vi stod och inväntade hunden hörde vi att det var något som kom närmare. Plötsligt hade vi en ko med kalv på 40 meter. Farkas kom i samma veva. Först märkte han inte av älgarna för han var i fel vind.  Kon fick syn på oss och drog iväg norrut. Farkas följde efter fram till Aavajokibäcken men for inte efter när djuren gick över.

Kalles hund hade uppe ko med kalv väster om Ylinen Naaartijärvi. Farkas var snart tillbaka och fortsatte sökarbetet. Nu blev det en lång runda in på Mattilas marker. När vi hade gått en bit söderut såg vi på pejlen att han gick allt längre in på Mattilamarkerna. Vi vände tillbaka till hygget där vi fixade en brasa och tog oss en fika. Under tiden hade Farkas vänt och var ganska nära oss när vi tyckte oss höra ett skall i den hårda vinden. Fem minuter senare hörde vi Farkas skälla i sydvästlig riktning. Det lät först lite oroligt men han skällde på samma ställe. Vi tog det lugnt och inväntade att Farkas skulle få skälla ett bra tag. Det var 700 meter till ståndet. När vi var 100 meter från ståndet stannade jag kvar vid pass 46 utmed brutna vägen. Margith gick på ståndet. Vilken lång väntan det blev. Av pejlen kunde jag se att Margith kom allt närmare. När hon var 15 meter från ståndplatsen kom det ett tjut. Först tänkte jag att det var Margith som höll på att bli översprungen av älgen. Farkas fortsatte att skälla. Jag smög mig något närmare och kunde då se att Margith stod och inväntade skottillfälle. Jag gick tillbaka till vägen där jag stått. När skulle hon skjuta? Var det en ko? Plötsligt gick djuren undan 200 meter. Margith meddelade att det var ko med två kalvar som stått 10 – 15 meter från henne. Djuren hade hela tiden stått ihop och i rissnår. Det var Farkas som hade ylat till när kon slog mot honom. Vi gick tillsammans mot nya ståndplatsen. Djuren skulle gå över rået in på Mattila. Det blev gångstånd och ståndet rörde sig öster om Naartijärviträsket. Det blev stopp vid gamla odlingar.

Vi fick skjuts till jaktkojan där vi grillade korv. Jag körde hem Margith och tog mig tillbaka för att komma in på ståndet söderifrån. Jag kunde stöta djuren när Farkas skällt i fyra timmar. Det tog ytterligare en timme innan jag kunde koppla honom. Mickes hund hade skällt en ensam ko. Kon och kalven som Kalles hund skällt gick in på Kukkolas marker. Kul att vi hade så många djur på gång.