Tuff jaktdag
Det blev en jaktdag utöver det vanliga. Vi släppte Farkas på Ruotimaa och hoppades att det inte blir skällande på Kukkolas marker. Håkan meddelade att han sett vad han trodde var en pinntjur gå in på Ruotimaa vid pass 6. Farkas tog upp spåret och fick stopp efter 1,3 km. Han skällde vid Aavajoki inte långt från pass 11 där Anders C passade. Vi avvaktade ett tag. Pejlen visade att Farkas skällde på samma plats och fått fast djuret ordentligt. Vi hade en lång väg att gå så vi började sakta röra oss mot ståndet. Vi var lite oroliga att djuret skulle gå över bäcken och då dra iväg på en långresa. Margith smög sista biten ensam. Det visade sig vara en ungko. Vi har beslutat att inte skjuta fler hondjur så kon fick leva. Kon rusade 200 meter och vi gick tillsammans på ståndet. När Farkas skällt i två timmar fick vi iväg kon. Farkas lämnade kon efter drygt 2 km.
När han var tillbaka hos oss började vi vandringen tillbaka mot bilen. Vi hann inte gå långt när Farkas på nytt tog upp älg. Djuren gjorde en runda runt oss och stannade 100 meter från oss. Jag såg att det var två vuxna djur, ko och tjur. Djuren rusade iväg men Farkas fick stopp på samma ställe där han tidigare skällt på kon. Vi började att smyga på ståndet. Margith gick före och jag höll mig på säkert avstånd. Det skulle bli ett av våra mest krävande arbete att komma till skott. Under fyra timmar smög vi efter djuren. Varje gång de fick känning av oss gick de undan några hundra meter. Margith var på ståndet vid 12 tillfällen. Kon gick med en liten pinntjur, förra årets kalv. När klockan var halv två bestämde vi oss för att stöta djuren. Fyra timmars smygande började kännas i kroppen och orken höll på att tryta. Att skjuta tjuren där vi befann oss skulle innebära flera timmars arbete. När vi sista gången kom på ståndet såg jag tjuren, oj vad ful han var. Två små horn som pekade rak fram. Kon höll sig hela tiden intill lilltjuren. Hade det varit tillfälle där hade jag nog skjutit ner fulingen.
Vi stötte ordentligt och det blev sken. Farkas hade skällt på kon och lilltjuren i 4 timmar. Vi kopplade honom strax efter klockan två. Det är inte skryt men jag måste säga att vi har en riktig älgställare. Olov kom och hämtade oss vi odlingarna utmed Aavajoki så att vi slapp att gå drygt 4 km till bilen.
Älgställaren Farkas