Lite dagen efter

På morgonen kände jag mig ännu lite frusen efter gårdagens dopp i det kalla vattnet. Men man är van som hundförare att både frysa och ha det riktigt varmt. Kylan kan lätt krypa under skjortan när man väntar. Efter släpp inleds varje dag med väntan och då kan det bli lite småkallt.  Därefter kan det bli långa vandringar och kroppstemperaturen får en skjuts uppåt. Bästa känslan är när hundarna börja skälla. Då försvinner tanken på om man fryser eller inte. Dagens jakt var mest väntan även om vi gick en hel del. Kalavaara var dagens jaktområde för oss. På morgonen när Anders kom till pass 29 såg han en pinntjur. Tjuren hade gått in på Kalavaaras sydspets. Vi visste att Farkas skulle få kontakt med tjuren om inget hände innan han var där.  Tidgit sköt Hans en pinntjur vid pass 36. När Farkas gjort några sökrundor började vi ana att det var tomt på Kalavaara. Efter att vi stannat till i Kurres stuga fortsatte vi söderut. Farkas fick upp spåret på pinntjuren som Anders haft vid passet och nu drog han över Hirvivuoma.  Först över på Kursakakku sen in på Pörhönharju, över Keräsjokivägen sen blev det stopp när älgen gick över ån. Farkas var inte intresserad av ett kallbad den här dagen. När vi var vid jaktkojan och grillade vände vinden. Kall luft strömmade in från norr. Nu har hösten kommit på riktigt.

När hösten är som bäst