Segerlund.net

Sex minuter efter släpp hade Bessy fast stånd 500 meter från oss på Ansamaa. Hon började lugnt och stabilt. Att gå på ståndet var inte det lättaste. Underkylt regn gjorde att varje steg hördes. Margith tog sig an att gå på ståndet. Jag stannade kvar på pass när det var 130 meter kvar. Margith var 50 – 60 meter från ståndet när hon såg älgen. Plötsligt blev det gångstånd och då kunde Margith se att det var en stor älg och kunde även ana ytterligare ett djur. Det blev fast på Aavakangas. Margith gjorde ett nytt försök men tyvärr med samma resultat. Djuren gick undan och det blev nytt stopp nära Aavajokibäcken. Nu var det min tur att komma i läge för att i första hand se om det var skjutbara djur. Vi har att skjuta en kviga och en tjur. Gäller även att räkna taggarna för vi sparar tjurar mellan 6 och 12 taggar. Älgarna stod ca 30 meter från bäcken. När jag hade 60 meter kvar i till ståndet hörde jag att djuren rörde sig mot bäcken. Älgarna hoppade ner i vattnet och det hördes hur isen brakade sönder. Bessy stod kvar och skällde några skall när djuren gick undan. Tur att hon inte hoppade i bäcken för hon hade inte kommit upp utan hjälp. Idag fick vi lyssna på Bessys fina skall. Vid 11-tiden avbröt vi dagens jakt.

Vi hade en riktigt fin dag med Phoenix. En och en halv timme efter släpp hade han ståndskall på en ensam ko. Det stod fast på upplagsplatsen i 45 minuter. Han skällde med drygt 90 skall/min. Jag smög fram och gjorde en lätt stöt. Det blev kort sken sen åter fast som övergick i gångstånd i drygt 500 meter. Där blev det fast i en halv timme. Enda felet Phoenix gjorde idag var att han kom och sökte upp oss. Efter besöket fick jag honom att söka tillbaka. På nytt var det fullt ståndskall. Jag gjorde ytterligare två stötar innan det blev fullt sken. Riktigt roligt att se Phoenix jobba med älgar. Tyvärr lite för nära i mitt tycke men det är just det som får älgarna att stå.

Fast på upptagsplatsen

Idag släppte jag Bessy på Pörhönharju. Några minuter efter släpp hade hon uppe älg. Älgarna stod på upplagsplatsen. Kraftiga vindar gjorde det inte lätt att höra skallet. I västra laget har vi två kvigor att skjuta. Jag hade inga större förhoppningar att hon skällde på en kviga. Jag kom nära men kunde inte se djuren. De fick känning av mig. Kort rusning och sedan sakta gångstånd mot kallkällan i Kattilasaari. Jag stod på vägen när ko med två kalvar gick över vägen in på Kukkolas marker. Bessy skällde fantastiskt bra. Hon höll mellan 85 – 95 skall/min under fyra timmar. Därefter sjönk skalltätheten något. Jag fick ta en lång omväg för att kunna komma in på ståndet. Älgarna var vid Keinoniemis blöta marker. Vid flera tillfällen var jag nära ståndet. Efter 6 timmars skällande lyckades jag med att få älgarna på sken. Djuren gick över Keräsjoki.

Jag lockade på Bessy men hon ville fortsätta. En halv timme senare hade hon uppe älg på nytt. Nu var ståndet nära gamla odlingarna i Kattilassari 220 meter från kallkällan. Här stod det i 2,5 timme. Jag var en sväng till Nikkala och hämtade Margith. Hon kom med bussen från Luleå. I pejlen såg vi att Bessy skällde på samma ställe. När jag gick närmare för att försöka locka in Bessy drog älgarna iväg. Jag såg kon och kalven just innan de rusade iväg rakt över mot gamla skolan. Göte såg ko med kalv rusa över vägen. Margith var på plats och fick fast Bessy.

Screenshot av Bessys arbete

Bessys skallspår

I dag var Bessy på topp och skällde på en älgko i fyra timmar. Vi släppte henne på Jyleänmaa. Efter ett antal smårundor drog hon iväg på ett långsök. En kilometer in på Mattilas marker började hon skälla. Det kunde vi se på pejlen. När jag ringde upp hörde vi att det var stabilt och vi förstod att det här kommer att gå bra. Det kändes så bra att höra henne skälla och den oro vi haft var borta. Vi har varit mest oroliga ifall Bessy tog mental skada av att bli anfallen av en hund första jaktdagen vid hennes nyskjutna kalv. Vi gick ner till grillplatsen nära pass 20. Där gjorde vi upp eld och grillade korv i väntan på Bessy. När hon skällt i drygt 3 timmar bestämde vi oss för att ta oss in på ståndet. När vi var på 300 meters avstånd gjorde jag en runda för att motverka att ståndet skulle dra in på områden utan vägar. Jag lyckades komma på 70 meter och då kunde jag se att det var en stor ko som Bessy jobbat med. När älgen fick syn på mig bar det av. Efter 15 minuter var Bessy tillbaka och vi kunde börja ta oss hem. Idag fick vi västras sista tilldelade tjur.

Det blev inget ståndskall för Bessy under dagens jakt. Hon är inte sig själv. Margith och jag kan inte förstå hennes beteende. Hon springer utmed stränder och håller på med ett evigt rotande. Hennes fina sök är som borta. Frågan är bara varför. Är det för att hon blev biten första jaktdagen när jag sköt en kalv för henne. Eller att hon har löpt under september. Vi får hoppas att hon snart är i god jaktform. I västra fick vi en kalv. Nu har vi skjutit 9 kalvar och därmed är årets kalvjakt över för vår del.