Segerlund.net

Margith och jag tog ledigt från jobbet för att vara med i onsdagsjakten. Klockan åtta samlades nio jägare i jaktkojan. Två hundlag och fem passkyttar var redo att gå ut i den något disiga dagen. Vi släppte Farkas på Ruotimaa kvart i nio. Vi gick 400 meter innan vi stannade efter att Farkas hade börjat göra större sökrundor. Vid niotiden kom så första skallet och det lät stabilt. Ståndet var 400 meter söderut. Pejlen visade att Farkas skällde på Aavakangas 200 meter norr om sockenrået. När vi var 80 meter från ståndet var det att snabbt bedöma hur vi skulle göra. Margith började smyga efter älgarna som sakta rörde sig mot rået. Jag gick ner på odlingarna och därifrån fram till rået. Kon och kalven gick förbi mig på ca 60 meters avstånd på väg mot Aavajoki. Vi trodde att djuren skulle gå över ån vid spången. Istället för att gå över ån vände djuren och började göra en runda och var på väg tillbaka mot oss. Återigen var vi mycket nära att komma till skott. Kon fick känning av att oss och drog iväg med kalven söderut. Farkas fick stopp på djuren efter ca 200 meter. Ståndet gick över Aavajoki och rörde sig sakta mot Brännvalls. Efter ett tag vände ståndet rakt mot norr. Vi hade tagit oss över spången och vi gick mot ståndet. Farkas skällde  som vanligt mycket bra. Återigen var vi alldeles intill ståndet och nu var det bara att hitta skottläge. Kon och kalven kom i en liten öppning och Margith kunde på 25 meters avstånd skjuta kalven. Farkas hade återigen gjort ett fint arbete under 1,5 timmars ståndarbete. Grattis Margith och Farkas.

Älgens Farkas en fantastisk älghund

Athena fick komma ut idag. Vi startade vid stora kraftledningen för att gå på Akusvaara. Återigen en morgon med minusgrader gjorde att det inte  var lätt att vara hundförare. Mycket skarpt i markerna gjorde att varje steg kändes som ett misslyckande för en sann hundförare.  Athena har fått vila under större delen av jakten för att bli av med hältan. Hundens kondition är inte vad den brukar vara så här års. Hon gjorde fina sökturer och hade nog fått upp älg om inte Akusvaara varit tomt den femtonde jaktdagen. Det skarpa föret tog hårt på gamla Athenas tassar och ben. Det verkar som hon nu kan vara med resten av jakten eftersom hon inte var halt efter jaktdagens slut. Vi avbröt jakten vid 12-tiden och samlades på grillplatsen vid Akusjärvivägen. Alltid lika roligt att avsluta dagen med korvgrillning och glada älgjägare. Hemma var Farkas och hoppade på tre ben när vi kom hem. Det verkar som om han fått något i tassen. Inga yttre skador är synliga. Avvaktar till i morgon med att besöka veterinären.

Kall morgon, −6 grader det ger direkt en fundering hur det ska vara att smyga på stånd. Vi släppte Farkas på Jyleänmaa. Det blev direkt några långa sökrundor. Vi hörde i radion att en vuxen älg hade passerat Eriks pass med Tjorven efter. Vi hörde Tjorven komma närmare. Farkas for iväg söderut och när jag pejlade in honom så vara han 3 km från oss. Vi tog kafferast och satte oss att vänta på Farkas. Vid Präntijärvi vände han tillbaka. Det dröjde ett bra tag innan han var inne på våra marker. Han skällde mycket bra. Vi stod vid Naatselkävägen då var han 1 km bort. Vi rörde oss i rätt vind och nu märktes det mycket väl vad – 6 grader gör med våta jaktmarker.  Margith såg älgen på 100 meters avstånd . Nu gällde det att väntade för att se om älgen hade en viss färdriktning. Först tyckte vi att det var en ko men efter att djuret vände huvudet kunde jag se att det var en tjur Farkas skällde. Ståndet rörde sig ca 200 meter och då började vi försöka att ta oss närmare. När vi var på 75 meters avstånd såg jag tjuren och kröp fram några meter och fick en öppning och kunde skjuta tjuren.

Älgens Farkas och jag med tjuren

Mina bästa jaktkompisar

I kväll samlades vi för att kolla upp avskjutningsläget inom älgskötselområdet. Totalt har vi skjutit 47 vuxna och 33 kalvar. Nu gäller det att vi får upp avskjutningen på kalv. I vårt lag ligger vi efter med 3 kalvar så det ska inte vara problem för oss. Men inom ÄSO måste vi titta på den totala avskjutningen. Nu får vi hoppas på att hundarna skäller kor med kalvar så att vi får bättre avskjutningsbalans.

I dag släppte vi Farkas på Ruotimaa/Aavakangas. Det tog knappt fem minuter så var det fast stånd. Vi kom nära och hade flera skottchanser men det var en stor ko och vi avstod från att skjuta. Mycket intressant att se Farkas jobba med en ilsken ko. Efter ett bra tag kom Ares på ståndet. Vi stötte och efter knappt 200 meter var det åter fast. Vi gick mot ståndet och var återigen på ca 20 meter. Vi stötte på nytt och kon for över Aavajoki med hundarna efter. Nytt fast stånd 150 meter från Naartijärvivägen. Vi tog oss fram till ståndet och kom mycket nära. Farkas arbetade intensivt framför kon som hela tiden gjorde utfall. Kon lyckades träffa Farkas med ett slag utan att han tog skada. Vi fick fast hunden och stötte kon. Ares fick fortsätta ensam. Vi avslutade en fin jaktdag för att åka iväg mot Luleå och Julias kalas.

Julia