Segerlund.net

Jaktfri helg och tid för återhämtning för både hundar och jägare. Jag har funderat en hel del över polisens sätt att hantera när någon bedriver olaga jakt i skydd av att vara markägare samt varför någon står i gråzonen och lurpassar. Att med ena foten stå inne i viltvårdsföreningen och med den andra stå utanför visar brist på respekt och moral. Myndigheterna vet inte vad som är rätt eller fel. Det blir olika beslut beroende på vem som handlägger och vilken personlig syn förundersökningsledaren har. Vart är vi på väg om det här får fortsätta?

Om det inte hade funnits förnuftiga jägare och markägare under femtiotalet hade vi inte haft någon älgstam att tala om. Markägare gick samman och bildade jaktvårdsområden. Avsikten vara att gå samman och rädda viltet och då främst skapa en livskraftig älgstam. Man lyckades och många har därefter haft många fina jaktupplevelser. Jag ser viltvårdsområdens arbete som mycket viktig för framtidens vilt-och miljövård.

Nu står vårt hopp till att Landsbydsdepartementet tar upp Svenska Jägarförbundets hemställan om partiell översyn av lag om viltvårdsområden. Det gäller då främst frånvaro av sanktioner vid brott mot viltvårdsområdens regelverket.

OBS! ALLA BJÖRNAR ÄR SKJUTNA I NORRBOTTEN, 72 STYCKEN.

Vi jagade samma område som igår. Farkas släppte vi vid Liippakoski. Det gällde att komma in i rätt vind så vi gick utmed rået österut. Vid tallplanteringen tog vi paus och väntade medan Farkas sökte av området. Vi gick 200 meter söderut då vi hörde att Farkas tog upp älg. Allt verkade som vanligt och han skällde fint och lugnt. Men det tog tvärt slut. Han kom åter och jag var mycket fundersam om vad som hade hänt. Vi gick mot platsen där han skällt och såg att här har det varit tjur i farten. Farkas försvann på nytt och kort därefter var det återigen ståndskall.  Troligen blev djuren oroliga och han väntade in djuren därför det konstiga avbrottet. Vi fick vända tillbaka mot hygget. Vi såg Farkas skälla ko med kalv. Tyvärr var vi inte helt rätt i vind. Troligen såg kon oss och ståndet for mot Liippakoski. Jag kom i rätt vind och hade 100 meter kvar när älgarna åter vände tillbaka mot Akusjärvivägen. Det blev helt fast uppe på Röutänvaara in på övre byns marker. Micke fick en kalv och vid 11-tiden avbröt jag dagens jakt. Samling vid Akusjärvivägen och avslut av älgjakten inför uppehållet. Jag och Margith hade nu bara att se till att få in Farkas.  Vi kunde se Farkas komma upp på vägen alldeles framför kon norr om Åhlen. Efter tre timmar for älgarana över Keräsjoki. Tufft arbete av en fantastiskt älghund som skällt älg varje dag han varit med. Nu får han vila och ta igen sig i två veckor. Östra gänget fick en tjur.

Det blev jakt i Haapasaari/Akusvaara samt Pörhönharju. Jag och Margith släppte Farkas vid grusgropen. Vi stod på karaftledningen och såg Farkas dra iväg norrut. Han vände lungt in i skogen ca 500 meter ifrån oss. Några minuter senare var det fast ståndskall. Klockan var 08.00. Vi väntade ett bra tag. När vi hörde att det var lungt och stablit började vi sakta smyga fram. Margith kom på ca 30 meter innan det gick loss. Djuren gick in på Mattila och där var det åter fast. Vi väntade vid pass 14 i ca en timmme innan vi gick tillbaka mot bilen. Klockan 16.00 slutade han skälla vid Sulkavaara. Jag fick fast hunden mellan Haapasaari och Keräsjoki klockan 5. Tionde jaktdagen blev den första jaktdagen utan transport av älg till slakthuset.

Vi har jagat nio dagar och vi har fjorton jaktdagar kvar om vi jagar alla helger. Förutom helger har vi fem onsdagar att jaga. Nog finns det tillfällen att jaga. Det blir nog mest Farkas som får komma ut under resten av hösten. Athenas haltande gör det osäkert om hon kan vara med under resterande jaktdagar. Vi har nu skjutit 18 vuxna och 16 kalvar. Resultatet är över förväntan, det känns bra att vi lyckats så väl med andelen kalv. Vi har 10 vuxna kvar och minst 12 kalvar. Oftast blir det svårt att fälla just de rätta djuren ju längre in i hösten vi kommer.

Det blev Naartijärvi/Aavajärvi-området som vi tog oss an idag. Margith och jag hade med oss Athena. Det blev hennes andra jaktdag den här hösten. Hon har varit halt så hon har fått vila från jakten. Tyvärr verkar det som nioåringen inte riktigt orkar med den belastning som krävs av en älghund. Efter att tagit upp älg och följt den skenande älgen var hon åter halt när hon kom tillbaka. Vi fortsatte drevet på Naatselkä utan att få fram fler älgar. Karl-Eriks Ronja gjorde ett fint arbete och ställde ko med kalv i nästan fyra timmar. Karl-Erik kunde komma till skott och därmed hade även nionde jaktdagen blivit lycka. Nästa helg går vi in i oktober och veckan därefter är det jaktuppehåll.