Segerlund.net

Det blev en mycket händelserik jaktdag. Regnet fortsatte att vräka ner även den här dagen. Det tog inte mer än 30 minuter för Farkas att hitta älg. Han ställde älgarna på upptagsplatsen som var bara 250 meter från våran samlingskoja. Älgarna började röra sig längs med vägen. Farkas fick stopp på kon och två kalvar mitt på stormyren Hirvivuoma bara 100 meter från vägen. Margith smög fram utmed vägen och kom nära ståndet. Småtallar gjorde det lite besvärligt att komma till skott. Jag hade tagit mig fram så att jag var 30 meter bakom Margith. Farkas jobbade aktivt runt älgarna. Det blev inte så lång väntan innan Margith sköt mot ena kalven. Älgarna for snett över myren mot Kalavaara. Vi kunde se att båda kalvarna följde kon. Farkas fick stopp på älgarna vid skogskanten. Vi gjorde en snabb skottplatsundersökning och såg att Margiths skott tagit på kalven. Vi bedömde att skottet tagit högt upp. Långa hårstrån fanns på skottplatsen. Nu gällde det att snabbt komma till skott på kalven. Vi var knappt 300 meter från ståndet när älgarna gick upp på Kalavaara. Det var gångstånd i drygt 400 meter innan det åter blev fast. Trackern visade att älgarna stod vid Hirviojas utflöde. Snabbt tog vi oss till ståndet och på 150 meter såg vi älgarna stå vid bäcken. Jag smög mig fram och kröp sista metrarna för att komma i bättre läge. Jag kunde inte bedöma vilken av kalvarna som var påskjuten, så jag bestämde  mig för att ta båda kalvarna. Jag sköt två snabba skott mot den ena kalven som föll på platsen. Nu börjde den andra kalven och kon röra sig bort. Nu gällde det att skjuta ett ”fult skott” som ibland måste tas till vid eftersök. Jag sköt bakifrån och kalven vände och jag kunde skjuta ytterligare ett skott och kalven var nere. Snabb urtagning av två kalvar i ett mycket vattenfyllt område. Efter urtagningen hämtade jag älgdragaren från vägen dit Erik kommit med den. Jag kallade in övriga i gänget för att vi skulle få kalvarna över bäcken. Vi kollade Hirvijärvis is och Kalle G ansåg att det skulle gå fint att köra kalvarna utmed stranden fram till vägen. Flera centimeter vatten på isen gjorde den glashal. Det var verkligen kul att se Kalle köra iväg med kalvarna på isen. I slakthuset kunde vi konstatera att Margiths skott hade tagit högt, just ovanför halskotan. Märkligt att kalven orkade följa kon i drygt 1 km. Utan Farkas fantastiska arbete med älgarna hade vi aldrig lyckats så snabbt med eftersöket.

Jag med ena kalven

Två genomblöta jägare

Det blev som prognoserna hade varnat, regnet vräkte ner. Under dagen har det kommit 19,5 mm regn. Trots regnet och bara några få plusgrader blev det älgjakt. Åtta tappra jägare samlades i kojan med förhoppning om en lyckad jaktdag. För oss i västra laget är det kalvjakt som gäller. Margith och jag tog med oss Bessy och släppte henne på Hallavaara. Vi var 500 meter från vägen när jag pejlade in henne. Hon var nära vägen och vi vände tillbaka för att se varför hon uppehöll sig där. Det visade sig att hon hittat älgspår från natten. Det var ett ensamt vuxet djur som rört sig utmed vägen. Bessy kopplades och vi flyttade närmare Aavajärvi. Vi hade gått ca 1 km när vi såg att Bessy fick vind på älg. Älgen kom rusande och Bessy följde efter. Det blev några skall i början men sen följde hon tyst efter kon. Hon följde i drygt två kilometer. Trackern visade att hon var på Kukkolasidan.  Vi lyckades locka in Bessy och sjöblöta åkte vi till jaktkojan på Naatselkä. Sven berättade att kon passerat intill honom med hunden en bit efter. Regnet ökade och det var inte värt att fortsätta dagens jakt. Det blev inte som vi tänkt oss men det känns bra att Bessy återigen var i kontakt med älg. Vi såg att hon är igång med första löpet. Det blev ingen älg att hänga upp i slakthuset.

Jag vill ge ett stort TACK till alla er som besöker Segerlund.net. Senaste månaden hade sidan 1071 besök. Det känns roligt att så många besöker sidan. Det finns 258 som återkommer och läser om våra jaktupplevelser. Sidans besökare kommer från hela landet. Nästa, sidan har inga besökare från Gotland. Fortsätt gärna att följa med på våra jakter och hur hundarna utvecklas. Du får gärna kommentera inläggen.

Det tog inte mer än 30 minuter innan Farkas skällde på älg. Vi var på Pörhönharju och hade släppt honom vid pass 14. Han hade gjort en stor cirkel runt oss och tog upp mot pass 7 där Anders satt. Som vanligt var det direkt fast stånd. Det är nog en av Farkas viktigaste egenskaper, att få fast djuren vid upptaget. Margith tog sig an uppgiften att gå på ståndet. Mycket tät granskog gjorde det omöjligt att se älgen. På 30 meters avstånd kunde Margiht bara konstatera att det gick loss. Älgen skenade bara drygt 100 meter från Anders. Norr om Liipakoski gick den över Keräsjokiån. Farkas vände tillbaka och började att göra en mycket vid sökrunda. Kalle meddelade att han sett ett ensamt djur gå över Akusjärvivägen mot kraftledningen. Troligen djuret som Farkas skällt. Kort efter Kalles meddelande anropade Erik att  ”7,62:an hade talat” han hade skjutit en pinntjur. Därmed var västra lagets sista vuxna älg fälld för året. Väster om Ruutilammi tog Farkas upp ett nytt djur. Återigen blev det fast stånd på upptagsplatsen. Jag började smyga mot ståndet. Jag lyckades inte ta mig fram innan älgen fick känning av mig. I sakta gångstånd gick älgen och Farkas över myren mot pass 5 där Rolf satt. Efteråt berättade han att kon och hunden passerade intill hans pass. Från Haapasaarikorsningen gick jag för att se vad det var hunden skällde på. Jag blev mycket förvånad när jag såg ko och två kalvar på ett rå. Nu gällde det att komma i läge. Jag började smyga mig fram. Av spåren kunde jag se att även den ensamma kon fanns med. Vid kraftledningen kom kalvarna och kon ut och började rusa över. Nu hände det som man helst inte vill nämna. Jag tog sikte på ena kalven och sköt. Tyvärr blev det bom. Snön på marken skulle göra det lätt att se om jag träffat. Jag följde efter i spåren och såg inga tecken på att jag träffat. Anders körde till stora kraftledningen och kunde där se att båda kalvarna följde kon. Ytterligare drygt 1 km bort stod passare från Anders andra lag och såg friska djur passera vägen med hunden efter. Efteråt när jag memorerat skottögonblicket kan jag med säkerhet säga att jag sköt just över kalven. Det blev en händelserik jaktdag. Farkas hade jobbat med fem djur. Han hade två fina upptag och vi fick åter igen vara med om hans fantastiska arbete med älg.

Så var novemberjakten igång. Vi kunde se fram emot en fin jaktdag. Efter några dagar med plusgrader hade det skarpa föret tinat bort. Nu skulle det bli lättare att ta sig fram på stånd. Ja, det gällde ju att Farkas skulle få upp älg. Idag var det sex hundlag som skulle ut. Fyra trogna passare hade trots regnet valt att tillbringa dagen i älgskogen. Margith och jag släppte Farkas på Hallavaara. Vi skulle gå från Långträskvägen mot södra rået. Vi hann bara 200 meter när Farkas drog iväg på ett längre sök. På Trackern såg jag att Farkas var på andra sidan om vägen nära Hallajärvi. Det tog bara 30 minuter från det att vi släppt honom innan han började skälla. Vi gick tillbaka och ställde oss på pass vid vägen. Farkas skällde 250 meter in på Kukkolas marker. Nu var det bara att hoppas på att ståndet skulle röra sig mot oss. Ingenting hände. Farkas skällde på samma ställe i tre timmar. Sen var det dags att få bort hunden, det kändes inte meningsfullt att låta honom jobba i onödan. Jag gick på ståndet för att få in hunden. När jag var knappt 30 meter från ståndet mitt på ett hygge såg jag att Farkas skällde på en ensam kalv. När kalven såg mig kom den närmare mig. På knappt 10 meters avstånd stannade den. Jag gick mot kalven. Först vid fem meters avstånd reagerade den och rusade iväg. Jag lyckades inte få fast Farkas. Han följde efter kalven. Han fick stopp igen efter 1,5 km och skällde nu norr om Hallajärvi. Vi åkte iväg till jaktkojan på Naatselkä för att grilla och träffa övriga i laget. Efter en kort rast i kojan körde vi mot Hallajärvi. Via en skogsväg lyckades vi köra så att jag hade drygt 800 meter för att ta mig till ståndet. Nu gällde det att ge en kraftig stöt så att vi skulle få in hunden innan skymningen. När jag var 50 meter ifrån såg jag hur kalven skenade iväg söderut mot Låndträskvägen. Jag återvände mot skogsvägen där Margith väntade i bilen. Väl framme visade Trackern att Farkas hade korsat Långträskvägen. Jag började vända bilen på skogsvägen. Tyvärr kom jag för långt ner i vägrenen med bakdäcken och vi var fast. Trots fyrhjuldrift kom vi inte upp på det isiga underlaget. Med hjälp av grus som jag lyckades få lös tog vi oss upp. Farkas hade under tiden lämnat kalven och var på väg mot oss. När vi kopplade hunden hade han skällt i 4,5 timme och arbetat med kalven i 5 timmar.

Farkas efter dagens jakt