Segerlund.net

Namnet stämmer väl på Farkas och det visade han även idag. Vi släppte honom på Pörhönharjuåsen. Han markerade direkt och for mot byn. Jag stod kvar på vägen och anade att snart kommer det älg över vägen. Nära kallkällan kom så ett ensamt djur över med Farkas tätt bakom. Jag såg att det var en tjur. Väl inne på Kukkolas marker kom så skallet. Ståndet rörde sig sakta norrut och närmade sig Keräsjokiån. Nära Simus blev det helt fast. Vi åkte mot Keräsjänkkä för att försöka få bort hunden. Efter drygt en timme gick tjuren över ån och vi kunde åka tillbaka och koppla hunden vid Hirvioja. Nytt släpp på åsen och efter drygt tio minuter hade han uppe nya älgar. Margith stod vid vägen drygt 100 meter från kallkällan när älgarna, ko med kalv kom på 2,5 meters avstånd från henne och stannade.  Vad gör man då? Står stilla och väntar på nästa drag. Snabbt över vägen och nytt stopp. Tyvärr infann sig inte skottläget för Margith. Ståndet drog längs efter Pörhönharju in på Mattilas marker. Vi körde mot Keräsjoki och stannade vid farfars pass och lyssnade på Farkas fina skall. Sven W sa att en av deras jägare var på väg mot ståndet. Djuren vände tillbaka mot kraftledningen men stannade drygt 250 meter från stora ledningen. Jag gick in för att försöka få in hunden men misslyckades. Återigen söderut och stopp efter 800 meter. Jag åkte till kojan för att höra hur det gått för Karl-Erik och Sven. När jag lämnade kojan och pejlade in såg jag att hunden var vid farfars pass. Sven W var kvar på vägen och kunde berätta att älgarna och Frakas så nära blivit påkörda av en lastbil med släp. Bilen hade fått tvärnita med låsta bromsar som följd. Kon och kalven simmade över ån och jag kunde koppla Älgens Farkas. Så många fina jaktupplevelser vi haft denna höst tillsammans med Farkas och nu återstår tre helger av årets jakt.

Novemberjakten är igång och fortfarande är markerna frostfria. Vattendragen är fulla med vatten och myrarna är rejält blöta. Men det är fint att vara ute och det går lätt att ta sig fram utan att störa. Inför dagens jakt var jag lite osäker om det skulle finnas älg väster om övre Naartijärvi. Vi släppte Farkas väster om Hallajänkkä. Farkas gjorde fina sök utan att han fick upp älg. Vi vände när vi var 500 meter söder om Hallajänkkä utmed Wittikkonoja. Farkas gick över på Hallavaara och där gjorde han tre rundor innan ha fick upp. Det bar av rakt mot Naartijärvi. Vid Hiilikoanmaa fick han stopp. Tyvärr gick det loss ganska snabbt. Vi kunde se att han drog iväg söderut öster om Naartijärvi. Vi var i grillkojan när Anders K från Mattilalaget kom förbi och sa att Farkas tagit över en skjuten kalv vid träsket. Vi hade bara att dra iväg och hämta honom. I morgon blir det en regnig dag men det kan ändå bli en fin jaktdag.

Farkas, jakthunden

Äntligen verkar polisen ta på allvar tjuvjakten som pågår i länet. Hösten 2009 hittade vi två tjuvskjutna älgar. Tyvärr var det svårt att få polisen att komma till den andra tjuvskjutna älgen. Några dagar tidigare hittades en tjuvskjuten ko mitt i byn, se bilden nedan. Så här kan det se ut. Yxan har kommit till hjälp för att få slut på kon. Vem är det som gör så här och vem köper köttet? Polisen efterlyser jägarnas hjälp och visst ställer vi upp. Det har vi alltid gjort och vi förväntar oss att polisen kommer vid en anmälan. Tyvärr är det inte lätt att få tag på polisen. Ibland hamnar  man hos handläggare som inte har den minsta aning om vad som ska göras. Fixa till en direkttelefon till den polis som med intresse vill sätta stopp på tjuvjakten.

Vintertid och ny jaktdag. Efter samlingen hämtade vi Farkas för att släppa honom vid Aavajärvi. Vi hade inga passkyttar med oss. Passen placerade jag i Haapasaari där Karl-Erik och Mikael skulle gå med sina hundar. Efter sju minuter kom så första skallet. Det blev stopp på Lapinvaara. Ståndet flyttade sig över Långträskvägen och in på Kukkolas marker. Av spåren kunde vi se att det rörde sig om ett ensamt djur. Det blev gångstånd som sakta rundade Aavajärviträsket. Vid kanten av Aavasölkä blev det fast. Vi åkte hem och fixade till i stallet. När både Karl-Erik och Mikael var klara samlades vi i grillkojan för  korvgrillning och samtal. Farkas fortsatte att skälla på exakt samma ställe vid Aavasölkä. Margith och jag åkte efter Kalajärvivägen för att få kortaste väg till ståndet. Vi hade 1,5 km att gå.  Vid två tillfällen kom vi på knappt 50 meter. Jag såg att det var en stor älg men kunde inte se om det var ko eller tjur. Efter andra tillfället gick det undan och det gick inte att få in hunden. Farkas fick återigen stopp efter 800 meter. Nu ville vi inte ta risken att återigen gå på och få hunden längre norrut. Vi åkte hem för att invänta nästa rörelse. Pejlen inställde jag så att om han lämnar 250 meters radien får jag signal. Jag åkte iväg mot Luleå för att leverera Catrins småhundar. När jag var hos Catrin kom signalen att Farkas hade rört sig utanför den inställda radien. Jag ringde hem och bad Margith åka utmed Kalajärvivägen för att koppla hunden.  Farkas hade skällt i sju timmar utan uppehåll. Bra gjort av Farkas under årets älgjakt. Han har varit ut 14 gånger och haft fasta stånd lika många gånger.

Åtta jägare kom till dagens jakt. Jag hade planerat att vi jagar av Hirvivaara, Koivumaa, Ahvenlammenmaa och Ruotimaa. Jag släppte Athena vid Ahvenlammi. Samtidigt hörde jag Karl-Eriks hund Ronja börja skälla på Ansamaa. Athena gjorde gjorde fina sökrundor. Efter ett tag drog hon iväg rakt norrut och var 2,5 km från mig innan hon vände. Målinfot på pejlen visade att hon inte skällde. Jag fick sitta ett bra tag inan hon var tillbaka. Det blev ingen älg idag och vi avslutade med en kort samling i grusgropen. Margith var inte med idag hon var i Luleå och tog hand om Julia.