Segerlund.net

 Klockan 9 fick jag ett samtal att det skett en älgpåkörning i Keräsjoki. Det var bara att lämna jobbet eftersom jag är en av eftersökspatrullerna. Hem och byta om och iväg med Farkas i bilen. Tyvärr fick jag felaktig information från början. Att älgarna hade gått österut mot ån. Eftersöket gav inget på den sidan. När jag och Olov med Farkas åter var på vägen ringde Bror W och meddelade att djuren gått uppåt. Vi for med Farkas i spårlina västerut. Han gick lugnt efter spåret. Det var lätt att följa spåret på den frusna marken. Vi kunde efter några hundra meter se att det rörde sig om två djur. Mycket skarpt före gjorde det nästa omöljigt att komma nära. Jag släppte Farkas och inom två minuter hade han fast stånd på älgarna. Vi fortsatte att följa spåren och kunde konstatera att det rörde sig om samma djur vi spårat. Nu gällde det att ta sig in på ståndet för att se om något av djuren var skadat. Efter flera försök lyckades vi komma nära så att vi såg älgarna. Jag smög fram och kom på 25 meters avstånd. Kon och kalven stod helt stilla och Farkas skällde och jobbade intensivt runt älgarna. I 30 minuter väntade jag på att älgarna skulle börja gå för att se eventuella skador. När älgarna gick över ett dike såg jag att det inte var något fel på djuren. Kon hade skrapfläck på ena steken och det var troligen där bilens spegel tagit. Efter ytterligare granskning beslöt jag att inte skjuta utan ansåg att djuren kommer att klara sig. Vi försökte kalla in Frakas men misslyckades. Vi åkte hem för att få lite kaffe och något att äta.

I mörkret for jag tillbaka. I pannlampans sken tog jag mig åter in på ståndet. På 30 meter reflekterade älgarnas och hundens ögon när jag lyste med pannlampan. Jag lockade på Farkas utan resultat. Älgarna fortsatte att stå på samma ställe. Jag gjorde en runda för att ge vind samtidigt som jag kallade in hunden. Återigen en misslyckad inkallning. Ståndet rörde sig 200 meter och jag insåg att jag måste vända tillbaka mot bilen. 3G-mastens röda lampa fick vara ledstjärnan i mörkret. Jag hade 1,5 km att gå till bilen. Halv sju lämnade så Farkas älgarna och vi kunde koppla honom 15 minuter senare. I sex och en halv timme skällde han på älgarna. Vid sådana här tillfällen är det bra att ha en ståndfast älghund. Om det varit gångstånd hade jag aldrig hunnit komma på älgarna under den korta dag som råder i november.

Drygt två månader har gått av årets älgjakt. Vi har nu två helger kvar att samla jaktlaget. I dag var det fem tappar jägare som samlades i jaktkojan. En fin jaktmorgon med några minusgrader och nu var dimman borta. Anders och Håkan på pass. Karl-Erik hade Ronja med sig och tog Naatselkä. Jag och Margith gick utmed Aavakangas söderut ed Athena. Ronja tog upp älg på Hallavaara. Vid ettiden passerade ståndet Långträskvägen och in på Kukkola. Athena gjorde några fina sökrundor utan att få fram älg. Vi vände tillbaka vid pass 11 för att gå över Anasmaansalmi och passerade gamla tornet som man satt som ung jägare. Vid sockenrået vädrade Athena och gick in på Aavakangas. Vi gick till bilen och stod vid vägen när en ko gick över med Athena efter. Tyvärr orkade hon inte få stopp. Vid tvåtiden avbröt vi dagen efter korvgrillning i Naatselkäkojan.

För första gången lyckades jag kalla in Farkas från ståndet. Det kan till viss del bero på att han jobbat med älgen i 6 timmar. Vi släppte hunden vid kallkällan och skulle gå mot Haapasaari. Efter några rundor drog han iväg. Han var efter älg. Av pejlen kunde jag se att han var på väg över Keräsjokivägen vid Alberts gamla odlingar. Vid ån stannade Farkas och vände om. Vi hörde två skott och fick meddelandet att Hans skjutit en tjur på Akusjärvivägen från pass 19. Väl tillbaka tog det bara fem minuter innan han fick upp älg. Direkt fast stånd och han skällde som vanligt mycket bra. Margith stod välplacerad vid vägen när hunden och kon kom. Tyvärr var det återigen en ko och Margith lät kon fortsätta över vägen. Vi stötte flera gånger och Farkas lyckades varje gång få stopp efter några hundrameter. Ståndet var vid Ruutilammi när jag kallade på hunden. Det kändes bra att få in honom innan skymningen. Älgen på bild har inget att göra med dagens jakt.

Älg på väg

Jag som trodde att vi inte fick älg förra helgen fick en överraskning när Erik ringde och sa att det blir slakt idag. På söndag sköt Alf-Göte en tjur och Micke H en kalv. Ibland är det bara så att man inte kommer till att kolla upp vad som hänt i det andra laget. Kan hända att man blir lite lat efter en lång höst och ibland tar för givet att det blev väl inget den här dagen. Nu är köttet i frysen och det börjar blir rätt fullt i skåp och box. I morgon är det en ny jaktdag och vi ska försöka få minst en kalv. Vi samlas klockan åtta i jaktkojan. Det är bara att hoppas att kvällens dimma lättar innan vi går ut.

Något märkligt händer i våra jaktmarker när vi kommer in i november. Plötsligt säger alla vi har färre älgar i markerna. Vad är det som händer? Vart tar älgarna vägen eller är det bara så att det blir en jämnare spridning av älgarna över markerna. Men visst märker även jag att vi har mindre antal älgar nu jämfört med hur det såg ut i december. Vi har skjutit ett stort antal älgar och det är väl den största orsaken till att vi har färre älgar i markerna.  Västra laget  har skjutit 14 vuxna och 14 kalvar på ca 4500 hektar. Totalt i hela laget 21 vuxna och 21 kalvar på 9000 hektar. Det handlar ju om att beskatta stammen och det ska märkas. Men ska vi beskatta stammen ytterligare är frågan. Nu har vi tre helger kvar och det kommer vara svårt att hitta de rätta djuren. Nu är det lätt att det blir ensamma kor som hundarna ställer.