Segerlund.net

Idag fick grannlaget skjuta en älg för Phoenix. Jag släppte honom på västra sidan om Hallajänkkä. Han gjorde en runda och sprang efter vägen förbi pass 11. När han var vid bilen kom ett skott. Rolf meddelade att han skjutit på en liten tjur som gick in i skogen. Jag meddelade att hunden är på väg och vi kommer dit. Phoenix fick troligen vind och drog rakt mot skottplatsen. Där gjorde han ett par spårrundor och tog spåren. Det bar iväg med 25 km/tim. Frågan var om det var den påskjutna älgen eller ett annat djur. Efter drygt 1 km kom ha i kontakt och började skälla. Jag gick till skottplatsen för att göra en skottplatsundersökning. Jag hittade älghår på myrkanten min inga blodspår. När jag kollade träden såg jag att barken lossnat på ett ställe. Kulan hade gått in i en tall. Frågan var nu hur det hade tagit. Hunden var snart vid södra rået och skällde. Det kom ett skott från grannlaget i rätt riktning. Jag bad Sven ringa Eskil och höra om det var en liten tjur enligt skyttens beskrivning. Meddelande kom att en av deras passkyttar skjutit en tjur som haltade. Jag hittade ingen älg vid skottplatsen och det var bara att lita på att Phoenix tagit upp rätt älg. Jag förstod att det var den älgen som han skällt eftersom hunden slutade skälla och var kvar i området. När jag kom till platsen satt en glad hund vid passkytten. Han sa att tjuren haltade på vänster framben. Jag kollade älgen och hittade där Rolfs kula tagit. Just framme på bogknölen hade det snuddat och gjort att älgen kunde gå vidare. Tur att Phoenix gjorde ett så fint arbete. Grannlagets passkyttar berömde hans fina arbete och hur bra han skäller. Det var bara att gratulerar skytten.

Margith släppte Bessy på Ruotinmaa. Direkt var det upptag och det blev fast stånd. Hon skällde riktigt fint och nu var det bara att vänta in lite tid. När Margith var på knappt 100 meters avstånd blev det sken. Älgen gick över ett rå och Margith såg att det var ett ensamt ungt djur. Bessy följde i flera km. Det blev några kortare stopp men det fortsatte att skena. Vid 11-tiden kunde jag koppla Bessy och då hade vi båda hundarna i bilen.

Phoenix vid tjuren

Igår gick jag prov med Phoenix. Jag var ganska spänd inför provet. Skulle vi lyckas kamma in tredje ettan. Det är ju så att tre prov har inte gått vägen. Förra året fick jag vänta till den 20 december för att göra sista provet. Det var allt för skarpt före för att Phoenix skulle klara ett prisprov. I år har vi kört ett prov vilket inte gick vägen. Han fick inte stopp på ett ungdjur som bara rusade framför. Gårdagens prov kändes därför extra viktigt. Vädret var enligt min mening det bästa, dis och 8 grader varmt med svag sydlig vind. Jag hade dagarna för planerat att köra provet på Ruotimaa/Aavakangas. Vi träffades med provdomaren Hans R kl 5.30, då var det fortfarande mörkt ute. Hans bil körde vi till Naatselkätorpet. Min bil lämnade vi på Marjakangas infart. Därifrån gick vi till Ruotimaa för att starta provet. Phoenix vädrade och nästan trippade fram. Jag var något orolig att det skulle finnas älg allt för nära.

Direkt efter släpp drog han iväg på en runda. Andra rundan fick han upp med det drog iväg. Snabbt vara han tillbaka och efter en kort hälsning på oss var han på nytt sök. Några minuter senare kom nytt skall nästa på samma plats som första skallet. Vi hörde direkt att det här kommer att stå fint om det inte blir  någon störning. Nu var det bara att vänta in 90 minuter. Med fika och trevlig pratstund väntade vi in tiden. Det var drygt 800 meter till ståndet så vi störde inte hundens arbete. Snabbt gick tiden och vi var på gång mot ståndet. Domaren gick före och när vi hade 200 meter kvar stannade jag och inväntade domarens avancerande och stöt. Djuren gick iväg men Phoenix fick snabbt stopp. Nästa paus för att invänta ytterligare 30 minuter tog vid och vi tog nästa fikarast. Sen blev det min tur att gå före på ståndet och försöka locka in hunden. Jag kom på 30 meter och kunde se Phoenix skälla på ko med kalv. Jag visslade och hunden reagerade direkt och var på väg mot mig. Tyvärr var ståndet just på andra sidan om bäcken. Han vände och fortsatte skälla. Jag bröt några kvistar för att stöta iväg älgarna. Det gick undan och återigen hade han stopp på kon och kalven, nu på den sidan vi stod. När han skällt i drygt 200 minuter gick vi på nytt mot ståndet. Jag lockade på nytt men misslyckades med att få in hunden. Nu blev det en rejäl stöt och det bar iväg över bäcken och in mot Hirvijärvi. Där blev det stopp vid stranden och vi kunde lyssna på Phoenix skällande till provtidens slut. Jag tackade domaren och han åkte hem. Jag hade nu att få in hunden.

Vid pass 28 gjorde jag en ordentlig stöt och nu skenade älgarna in mot Kalajärvi. Jag körde efter Kalajärvivägen för att försöka få in hunden när ståndet skulle passera vägen. På 30 meters avstånd kunde jag se älgarna och Phoenix korsa vägen. Han struntade helt i mig trots att jag kallade på honom. Det tog ytterligare två timmar innan jag kunde koppla hunden. Jag lyckades kalla in honom från gångstånd. Troligen började han tröttna efter 8 timmars skällande. Nu har Phoenix 3 ettor och vi har bara spårprovet kvar för att kunna ansöka om championatet.

Kalven kommer först

Phoenix och älgarna

Det blev en fin dag för våra två hundar. Både Bessy och Phoenix skällde älg i timmar. Målet för dagen var att jag tillsammans med Bessy skulle få upp gårdagens ensamma kalv. Tyvärr går det inte som man planerar. Eller rättare sagt är det svår att få med hundarna att göra som man vill. Bessy fick snabbt spår efter älg på odlingarna i Haapasaari och var snabbt i området där Margith hade släppt Phoenix. Som tur var kom Phoenix över på mitt område. Bessy for in på Kukkolas marker och skällde en kviga i timmar innan vi fick fast henne. Phoenix tog upp älg just på samma ställe som jag sett den ensamma kalven under gårdagen. Jag var nästan säker på att det var kalven. Men ståndet rörde sig snabbt över kraftledningen och förbi pass 29. Anders C kunde meddela att det var ko med kalv. Nära grillplatsen på Akusjärvivägen blev det fast stånd. Jag lyckades komma nära men plötsligt blev det gångstånd utan att jag sett djuren. Det blev stopp framför pass 29 endast 120 meter från Anders. Jag tog mig tillbaka och började smyga mig på ståndet. Marken var fin att närma sig på med tjockt lager mossa. Men se det går aldrig att bortse från vikten av att välja rätt ställe att sätta ner foten. En kvist under mossan gjorde att det återigen blev gångstånd i riktning mot pass 27. Janne kunde meddela att det nu var en ensam ko. Min analys av det här är att den ensamma kalven hakade på kon men blev lämnad mellan de två fasta ståndplatserna. Phoenix skällde till långt in på dagen. Vid tvåtiden gick älgen över Keräsjoki mot väster. Phoenix blev kvar på andra sida. Jag började locka på honom och tillslut tog han mot till sig och simmade över ån och 14.20 kunde jag koppla en glad hund som fått göra det han är bäst på, att skälla på älg.

En toppendag med två toppenhundar. Bessy och Phoenix hade under dagen fina ståndskall. Margith släppte Bessy på Naatselkä. Efter en knappt halvtimme hade hon uppe älg. Hon skällde riktigt fint i gångstånd. Älgen gick förbi pass 12. Rolf meddelade att det är en kviga och lät djuret passera. Vi har inga hondjur kvar att skjuta. Bessy gick i gångstånd mitt över Pikuhirvijärvi. Jag blev lite förvånad att kvigan valde att gå över träsket med hunden skällande efter sig. Det fortsatte i 4 km över Keräsjokiån in på Akusvaara. Bessy simmade över och mitt på högsta punkten på Akusvaara blev det stopp i drygt tre timmar.

Jag släppte Phoenix på Kalavaara. Det blev upptag direkt vid Hirvijärvis strand. Djuren hade nog hört när jag klev ur bilen och gjorde mig klar för jakt. Det blev sken in på Kukkolas marker i 3 km. Jag lyckade få in hunden efter Kalajärvivägen. Eftersom Bessy skällde fel djur följde Margith med mig när jag skulle släppa på nytt. Efter en halvtimme hade Phoenix fast stånd vid Hirviojabäcken. Nu blev det att fika och invänta att det var lugnt. Han skällde fint på samma ställe när vi började röra oss. Vi hade ca 600 meter att smyga. Rätt vind gjorde det ganska lätt att närma sig ståndet. Tyvärr är markerna full av torra grenar efter allt blåsande. Margith gick sista biten ensam för att komma i läge. Hon såg ett ensamt stort djur gå undan. Det blev stopp 500 meter söderut nära Hirvivaara. Jag gick på ståndet och kom på skjutavstånd när det återigen blev rörelse. Jag såg att det troligen rörde sig om en riktigt stor ko. I gångstånd passerade en ensam ko pass 29 där Anders C satt. Vi hade vi två hundar skällande på två hondjur. Jag fick meddelande att Mikael skjutit en tjur vid Långträskvägen. Passen kallades in för att hjälpa till.

Phoenix kom till grusgropen där vi lockade på honom. Nu gällde det att få in Bessy från Akusvaara. Jag lämnade vapen och Phoenix hemma. Jag lyckades att komma in på ståndet och fick då se att Bessys älg var en ensam kalv. Det blev rusning söderut i drygt 2 km innan det vände tillbaka. På samma ställe som Bessy och kalven gått över Keräsjoki blev det återigen för Bessy att simma över ån. Jag körde runt för att passa vid vägen. Det blev stopp vid ån så jag smög mig återigen mot ståndet. Bessy skällde på kalven vid strandkanten. Kalven gick ut i vattnet Bessy simmade efter skällande. Kalven gjorde ett par utfall och Bessy simmade tillbaka. Jag kunde koppla henne efter att hon jobbat med kalven i 7 timmar. Hade jag inte kört med bil och haft vapnet med mig hade jag fått den ensamma kalven. Vi är så nöjda med våra två fantastiska hundar. Några bilder på kalven och Bessy lyckades jag ta.

Kalven i ån

Bessy simmar och skäller

Kalven går baklänges mot andra stranden

Nu har vi kört sju dagar. Vi har fått 4 vuxna och 6 kalvar i västra. Älgobsen är ingen munter läsning. Inte en enda ko med dubbelkalv har varit synlig. Endast 7 små och 1 större tjur har setts under dessa dagar. Imorgon har vi möte med ÄSO. Då får vi se hur det ser ut i hela området.

Trots att vi inte fick någon älg i västra så var det en riktigt fin jaktdag med våra två hundar. Bessy tog snabbt upp nattspår och hittade älg vid ån. Där blev det fast stånd i en kvart. Djuret gick över Keräsjoki och Bessy tystnade. Det tog ett tag för henne att komma över ån. Under tiden hann älgen skena en bra bit. Hon kom ifatt på Akusvaara norr om kraftledningen. Några skall och nytt sken. Jag fick under dagen klart för mig varför det blev kraftigt sken. En skytt som inte är med i laget passade nära där hon fick stopp på nytt. Margith lyckades koppla henne och släppte åter på Pörhönharju. Bessy gjorde stora sökrundor utan att få upp en ny älg.

Jag släppte Phoenix vid Ojaniemi. Det blev snabbt en stor sökrunda. Vid Akusjärvis södra spets fick han upp spår och följde spåren tvärs över landet mot Kortejänkkä. Vid myrkanten kom första skallet klockan 8. Det blev fast stånd på platsen. Efter att jag väntat ett tag började jag sakta röra mig mot ståndet. Jag kunde ta det lugnt eftersom han skällde tätt och lugnt. När jag var 180 meter från ståndet såg jag första skymten av älgen. Nu var det bara att hoppas att det var en tjur. Jag närmade mig och vid 80 meter började jag ana att det rörde sig om en ko eller kviga. Jag stannade på en liten myr bakom en tall. Ståndet rörde sig sakta mot mig. Jag kunde se att det var en kviga som Phoenix så fint skällde på. Kvigan gjorde utfall mot hunden och rusade mot mig. Den stannade 10 meter från mig. Utan att veta om min närvaro vände kvigan tillbaka. Nu blev det gångstånd i 500 m. Det blev på nytt fast stånd, nu vid Ojaniemi. Jag gick mot ståndet för att göra en kraftig stöt. Älgen rusade iväg. Vid Majavanmukka gick älgen över ån. Phoenix tog sig inte över. Han gjorde flera nya sökrundor på Akusvaara utan att hitta en ny älg. När jag var vid vägen kallade jag in passen eftersom alla hundförare var klara. Vid grillplatsen tog jag årets sista älgobs. På em var vi och grattade fina Hampus på 8-årsdagen.