Oktoberjakt med faror
Vi inledde andra oktoberhelgen med jakt på snövita marker. En kylig morgon med – 7 grader och nordvästliga vindar. Tretton jägare var samlade i jaktkojan. Fyra hundlag skulle ut och sju passkyttar blev tilldelade pass. Vindriktningen gjorde att tre hundlag skulle ut från södra rået. Tomas skulle gå norrut från spången vid odlingarna nära Aavajoki. Margith och jag tog oss över Aavajoki via södra spången. Innan vi kom till spången vädrade Farkas mot norr. När vi släppte honom ville han direkt tillbaka. Vi fick stå och mota honom vid spången så att han inte kom in på Kalles område. Ganska tidigt förstod vi att Aavakangas var tom på älg. Tomas hund fick upp två älgar och båda djuren tog sig över Aavajoki. Vi hörde att Tjorven skällde mot Vittikkojänkkä. När vi stod och väntade medan Farkas sökte allt längre bort meddelade Johan att han skjutit en liten tjur. Kort efter meddelade Håkan att han skjutit en kviga.
Farkas hade nu lämnat området och befann sig flera kilometer in på Kukkolas marker. Astron tappade kontakten med Farkas. Jag ringde upp Micke och han sa att Farkas skällde med hans hund. Hundarna skällde några hundra meter från Keräsjokibäcken 3 km mot Keräsjänkkä från byn räknat. Jag var till slakthuset och hjälpte till med avhudningen. När jag kom tillbaka hörde jag att hundaran fortfarande skällde på älgarna. Älgarna for över ån och Mickes hund kom till byn. På Astron såg jag att Frakas stod stilla nära bäcken. Jag tog bilen för att ta mig från motsatta sidan mot bäcken där han stod. Farkas försökte ta sig över ån med is ett par meter från kanterna. Jag stod där på andra sidan och försökte att stoppa honom. Till sist var jag tvungen att ta mig tillbaka för att ta mig till fots till platsen där Farkas ville över. Jag hade drygt 2,5 km till hunden. Småspringande tog jag mig fram. Glädjen var stor när han kom mot mig. Riskerna är stora den här tiden på året. Isarna börja lägga sig över sjöar och vattendrag.
ÄSO-möte
I kväll har vi haft möte med Haparanda södra ÄSO. Mötet beslutade att vi fortsätter med den lägre avskjutningsnivån. Det innebär att vi skjuter högst 36 vuxna. Vi diskuterade om hur vi kan förbättra stammens kvalité. Det finns en samstämmig inställning till att vi har en alltför låg medelålder bland tjurarna. Åtgärder kommer att krävas om vi ska vända en vikande trend. Vårt ÄSO kan inte ensam vidta åtgärder. Här krävs det att större jaktområden kommer till gemensamma riktlinjer. På det sättet kommer vi att få framgång och en framtida älgstam som vi kan vara stolta över.
Athenas dag i skogen
Efter gårdagens långa jaktdag fick Farkas en vilodag. Bessys löp gör att hon får invänta en tid innan det blir jakt. Så idag fick Athena komma med oss. Hon blev verkligen glad att det var hennes tur i skogen. Vi släppte Athena vid pass 19 i Haapasaari. Efter ett tags sökande såg vi på Astron att hon hade älgkontakt. Det tog inte lång stund innan en kviga/ko kom rusande mot oss. Bara 50 meter från oss stannade älgen mitt på ett hygge. Hade jag inte haft glasögonen på mig hade vi haft en nöjd Athena vid älgen. Älgen for vidare över Keräsjokiån. Vi rundade runt ett stort områden utan ytterligare älgkontakt. Det är inte lätt för vår elvaåring att i svår terräng få upp älg. Ålder och krämporna börjar visa sig allt mer för Athena. Helgens turgubbe Sven sköt en kalv för Ronja.
Oktoberjakten är igång
Idag körde vi igång årets oktoberjakt. Gårdagen jaktprov med Bessy sitter ännu i minnet. Hon lyckades med att ta ett första pris. Vi var tolv man i jaktkojan på morgonen. Tre hondjur helst kvigor, en tjur och några kalvar är kvar att skjuta. Margith och jag tog med Farkas till Naatselklä. Ganska snabbt märkte vi att vi tappat pejlkontakten. Farkas var ute på sök i drygt en timme innan första skallet kom. Det var oroligt och rörde sig några hundra meter innan han fick stopp. Efter att vi avvaktat ett bra tag började Margith att gå på ståndet. Sakta följde jag efter utmed en hyggeskant. Innan Margith var framme gick kvigan loss och sprang mellan mig och Margith. Kviga fick troligen vind av mig. När jag såg kvigan rusa förbi trodde jag först att det var en ensam kalv. Farkas hade skällt på en liten kviga i 75 minuter. Efter att han var tillbaka hos oss tog det bara 15 minuter innan han hade uppe en ny älg. Återigen var vi på gång för att närma oss ståndet. Jag lyckades se en ko passera en gammal hyggesväg. Farkas for med kon in på Mattilas marker. Sven och Karl-Erik hade skjutit en kviga och jag och Margith for med märkvajern till Hallajänkkä där Sven satt vid bilen och fikade. Eskil ringde till Sven och sa att Farkas skällde på ko och kalv mitt på Naatselkä. Vi åkte dit för att försöka få in honom. Innan vi hann börja vissla in honom fick djuren känning av oss och rörde sig allt längre söderut. Farkas fortsatte att skälla och först vid sjutiden var han nöjd med dagens arbete. Totalt blev det tio timmars älgarbete för Farkas.
Margith mot ståndet
Bessys första jaktprov
Jag tog ledigt från jobbet för att gå prov med Bessy. Jag hade bestämt att gå provet på Ruotimaa. Klockan var kvart i sju när jag släppte Bessy på hennes första jaktprov. Efter några sökrundor kom första skallet nio minuter över sju. Nu var spänningen på topp. Skulle det bli stopp eller skulle det bli långrusning direkt? Det började med sakta gångstånd i 200 meter. Därefter blev det fast vid Ansamma. Bessy skällde med mycket bra hörbarhet. Sen började en lång väntan och förhoppning att det skulle gå bra. Vi började ana av skallet att det rörde sig om mer än ett djur. Efter att hon skällt i 90 minuter började vi röra oss mot ståndet. När vi var framme hade hon skällt i 2 timmar.Vi såg kon på 80 meter. Då fick vi bekräftat att det var ytterligare ett djur som Bessy jobbade med. Lätt stöt och det blev sken över Aavajokibäcken. Återigen blev det stopp och nu var det ståndskall på ett och samma ställe. Återigen var det att dra sig mot ståndet. Sken igen och Bessy efter djuren. Nu väntar jag med stor spänning på provresultatet. När jag var hemma med Bessy såg jag att hon börjat löpa. Tur att jag inte märkte det under veckan för då hade jag avbokat provet. Nu gick det ju bra och Bessy hade lyckats på sitt första prov.