Segerlund.net

Vid halv femtiden ringde min telefon. Det var Magnus från NÄK som ringde. Han frågade om jag skulle hoppa in som reserv i klubbmästerskapen för älghundar. Jag svarade direkt att jag och Farkas kommer. Vi var i Luleå hos Margiths syster. Klockan var nio på kvällen när vi var hemma. Det skulle bli kort med sömn för samlingen på Björkforsgården var klockan fem.

Efter att provområden lottats ut var det kort väntan innan vi åkte mot provområdet. Vi skulle gå i Storsien. När vi släppte Farkas var han snabbt ute. Tredje sökturen var han ute i drygt en timme. Jag började oroa mig för att det inte skulle gå så bra. Klockan 9.36 kom ett skall och nu bar det iväg i en stor runda. Av pejlen kunde vi se det tog stopp vid Korpikån. Farkas kom tillbaka efter bakspår. Vid vägen kopplade jag honom för traktbyte. När vi var nära bilen såg vi av spåren att Farkas hade varit bakom ett ensamt vuxet djur. Vi flyttade oss och släppte på nytt nu norr om Storsien. Vid halv tolv avbröt jag provet efter att han stannat till på en avverkningsplats med  flertalet hästar som drog virke. Att han tidigare gjort en sväng till byn och nu stannat till vid hästarna visade att Farkas var inte i god dagsform.

Bessy var ute med oss på Pörhönharju. Hon hade sökturer på 20-30 minuter. Området blev mycket väl genomsökt. Hon skällde på en tjädertupp som satt högt uppe i en tall. Även en gammal skrotbil i skogen fick några skall. Vi kopplade henne efter att hon började visa intresse att ta sig över vägen in på Kukkaolasidan. Vi gick närmare Hirvivuoma och började gå mot södra rået. Bessy fortsatte att hålla bra sökturer. Tyvärr blev det inget upptag i dag  för Bessy. Hade hon fått ta sig över vägen hade hon troligen fått skälla på älg. Vi har nu uppehåll från älgjakten fram till den 12 oktober.

Ja, det är inte svårt att sätta ett likhetstecken mellan Farkas och ståndskall.  Älg skällde han även under dagens jakt. Vi var något fler jägare som samlades i kojan. Fyra hundlag gick ut och åtta passare sökte sig ut till utvalda pasställen. Margith och jag tog Farkas till Naatselkä. Vi började nära södra rået eftersom det var nordostlig vind. När vi släppte Farkas var han direkt ut på sök. Trots bra sökarbete fick han inte upp älg på Naatselkä, det var älgtomt. Farkas drog sig över Naartijärvivägen och började ett bra sökarbetet mellan Isojänkkä och Naartijärvivägen. Efter 2,5 timmes sökarbete kom första skallet. Upptaget var bara 300 meter från passarna. Det tog inte länge innan det gick loss. Djuren rörde sig norrut mot Kukkolamarker. Skulle det bli stopp innan Långträskvägen? Det blev två kortare stopp innan djuren var över vägen och inne på Kukkolas marker. Passarna som satt på kraftledningen fick ta sig till grillkojan. Margith och jag tog bilen för att om möjligt lyckas med att koppla Farkas. På vägen såg vi spår av två vuxna djur. Vi hörde Farkas skälla 2 km norr om vägen. Han skällde intill Hajsuvägen nära Hajsuoja. Nu hade vi chans att få se djuren och om möjligt få in hunden. Vi stannade vid Haisuoja alldeles intill där Farkas skällde. Plötsligt fick vi se ett av djuren, en fin tjur med åtta taggar och brett utlägg. Älgen såg oss och rusade utom synhåll. Vi steg ur bilen och hörde Farkas skälla vid skogskanten. Vi hade gått en kort bit utmed vägen när Margith såg tjuren. Tjuren vände tillbaka och rusade iväg när han fick vind av oss. Farkas fortsatte att skälla på det andra djuret. Jag gav vind och djuren rörde sig 500 meter söderut. Vi åkte till grillkojan där passarna samlats. Micke hade under förmiddagen skjutit en kviga på Kojvumaa. Efter kort fika åkte vi tillbaka för att få in Farkas. Jag lyckades se kon som Farkas skällde. Av hans ståndarbete bedömde jag att tjuren anslutit sig med kon. Jag fick stöta två gånger innan Farkas gav upp efter 4,5 timmes aktivt skällande. En glad och pigg hund hoppade in i bilen.

Totalt har 10 björnar skjutits inom delområde 1, dvs kustkommunerna i Norrbotten. Därmed är kvoten fylld. Totalt har 61 björnar fällts. Det återstår 29 björnar att fälla i delområde 2.

Nu är höstkylan här och nu känns det att vi har jaktväder på gång. Hörde just att flera älgar varit synliga i byn. Att det var unga skjutbara djur gör det hoppfullt. Men vi som har hundar vet vad dessa unga rackare kan ställa till med. Ibland står dom fint men plötsligt drar de bara iväg. Jag håller på med att fördela nya ansvarsområden. Varje grupp ska se till att passen är i ordning och att tornen är säkra. Varje grupp ska bygga 1 torn till nästa säsong. Under menyn Nedre Vojakkala VVO – jaktinformation finns måtten på hur tornen ska se ut. Inom kort lägger jag upp ansvarsområden under samma länk.

Visst har vi väntat efter regn så att vi får mjukare marker. Men att det skulle komma 20 mm under helgen var ju inte nödvändigt. Efter lördagens jakt var vi rejält genomblöta innan vi var hemma. Vi jagade med Bessy på lördag. Det började inte så bra. Kort efter att vi släppt henne var hon uppe på Naartijärvivägen. Vi hörde en bli komma och man får alltid samma känsla av oro. Nu gick det bra men hon följde efter bilen till Aavajärvi. Jag hämtade henne från Hasses gård. Nytt släpp och Bessy for ut på sök. När vi skulle pejla in henne fick vi ingen kontakt. Det tog nästan en timme innan hon var tillbaka. Var hon hade varit har vi ingen aning om. Men hon var rejält trött. Hundenheten blinkade rött. Efter att jag fått igång pejlen gjorde vi ett nytt släpp i samma område. Spänningen steg när hon började skälla. Vi hörde ganska snabbt att det kunde inte vara älg. Skallet tystnade och vi fick inte veta vad hon skällde på. Men för min del tror jag att det var en mård som väckt Bessys intresse. Tyvärr blev det en något händelsefattig jaktdag och vi fick inte skjuta älg för Bessy.

Söndag morgon började vi med att sitta i jaktkojan. Ute öste regnet ner. Vid sjutiden släppte vi Farkas på Phörhönharju. Efter några sökrundor tog han upp älg. Det blev snabbt stopp vid vägen mot Avavajärvi. Farkas skällde på ko med kalv på Kukkolasidan. Tyvärr hade djuren rört sig så att vi var i fel vind. Djuren gick loss och Farkas följde efter. Det tog inte länge innan det blev stopp. En annan hund for mot ståndet. Återigen var djuren i rörelse. Det blev stopp ett flertal gånger men nu var Farkas ensam efter djuren. Djuren rörde sig allt längre in i väglöst land. Fem kilometer från upptagsplatsen for kon och kalven över Keräsjokiån. Farkas vände tillbaka och vi lyckade vissla in honom i Keräsjänkkä. Vi bestämde oss att på nytt ta samma område. Farkas började dra i kopplet och jag kopplade loss honom. Inom kort var det åter ståndskall. Margith stod på vägen när plötsligt en kviga kom på 60 meter över vägen. Återigen var Farkas på Kukkolas marker. Ny väntan och  vi tog kaffepaus vid bilen. När jag stod där såg jag en älg sticka fram huvudet 70 meter från oss. Kvigan var tillbaka och sprang in i vårt område. Kort därefter kopplade vi Farkas.