Segerlund.net

Det har blivit så i vårt lag att det är alltid västra som kör igång jaktårets första styckning. Vi hade att stycka fyra vuxna djur. Först inledde vi en kort kurs i styckning. Anders E som är erfaren och kunnig i konsten att stycka rätt höll i kursen. Det är inte tråkigt med styckning. Gänget är samlat och vi hinner samtala lite mer än under jaktdagarna. Jag tog upp ett samtal om hur vi/jag kan lägga upp första jaktveckan kommande år. Stig hade i sin blogg Uteliv (klicka på länken Uteliv och läs Stigs inlägg) tagit fasta på att vi jagar allt för korta dagar. Dagen gör oss mer ett med gänget. Trots att vi bara hade fyra djur på bordet så tar det en hel del tid. Förberedelserna och avslut är detsamma som för fler djur. Det var roligt att komma hem med väl styckade bitar och fin köttfärs. Nästa lördag samlas vi kl 06.00 i jaktkojan. Hundarna och vi jägare samlar krafter under veckan inför jaktens fortsättning.

Kurs med Anders E

Jag börjar med det bästa. Nu på kvällen for vi iväg med Athena (11 år). Gamla takter sitter ännu i vår fina jämttik. Hon tog upp ko med kalv i Pörhönharju. Efter stöt förföljde hon i 2 km. Där fick hon åter stopp. Just nu visar pejlen att hon är 2,5 km bort. Jag får invänta ett tag här hemma och se vart det bär iväg.

Jaktdagen inledde vi som vanligt med kortdragning. Fyra hundförares hundar skulle ut och ställa älg. Passkyttarna hamnade på två linjer. Farkas släppte vi på Naatselkä. Tyvärr hittade han snabbt ett spår som gick rakt in i Mickes område. Inom kort var det ståndskall norr om oss. Vi hade en bra sväng att göra för att komma i rätt vind. Väl i läge började Margith gå på ståndet. Vi hörde att även Tjorven var med Farkas. Vem som började först är lite osäkert. Margith lyckades i svår terräng ta sig på 30 meter. Ännu hade hon inte fri sikt. Hundarna skällde på ko med kalv. Jag var drygt hundra meter bakom och bara väntade på skottet. Kon gick mot Margith och då var det kört. Full fart över Aavajoki och fram till Hirvijärvi där älgarna troligen simmade över. Farkas försökte runda sjön men gav upp vid södra spetsen. När han var 500 meter från oss hörde vi ett skott. Farkas hade riktningen mot skottplatsen. En kalv var påskjuten utan att bli kvar på platsen. Nu gällde eftersök. Farkas var på spåren och lyckades efter drygt 1 km ställa älgarna. Vi följde efter och stannade på vägen vid Järvenpääjänkkä. Jag såg kon och kalven. Margith stannade på pass och jag gick på ståndet. Det var ko med två kalvar. Vilken är påskjuten? Båda gick utan problem. En av kalvarna stod lite avsides och i mina ögon reste den ragg. Jag sköt kalven. Nu gällde det att syna den andra kalven. Jag kunde på nära håll gå mot ståndet och se att den andra kalven var helt frisk. Först vid slakathuset kunde jag se att jag skjutit rätt kalv. Kalven hade fått ytliga skador av påskjutningen. Tre hundar fortsatte att skälla på kon och den friska kalven.

Athena är fortfarande 2,5 km från oss och skäller ståndskall. Hon befinner sig i väglöst land med en stormyr mot väster och Keräsjokiån mot öster. Det verkar inte bättre än att jag måste ut i mörkret.

Tvillingkalv

För ett år och fem månader sedan hämtade vi Bessy. Hemfärden från uppfödarna Henrik och Karin var tuff. Vi hade snöstorm hela vägen hem. Då tänkte jag att nog får hon allt bli en bra jakthund. Idag släppte vi Bessy på Ruotimaa. Det tog inte länge innan hon tog upp älg. Några minuter före hade vi hört att Mickes hund ställt älg vid Aavajoki. Det tog inte länge innan Bessys älg gick loss. Hon följde efter men lyckades inte få stopp på nytt. Efter långt förföljande kom hon tillbaka och gick direkt ut på sök. Nära Järvepääjänkka hittade hon en stor ko som kom mot oss. Kon kastade sig och skenade iväg. Bessy följde efter över Aavajoki. Hon lyckades inte få stopp på kon. Vi fikade och inväntade hunden.

Vi bestämde oss för att fortsätta söderut bara Bessy kom tillbaka. Men när hon var tillbaka ville hon norrut. Hon har ett bra sök och sökte av Ruotimaa på nytt. Jag var lite osäker om det skulle finnas fler älg där. Men visst tog hon upp på nytt. Nu stod älgen på platsen för upptaget. När jag började gå på ståndet fick jag gå runt för att komma i rätt vind. När jag började närma mig skjutavstånd såg jag att det var en kviga eller en pinntjur. När jag såg djurets långa hakskägg, då visste jag att det var en pinntjur som vi sett tidigare.  Jag meddelade åt Margith att djuret var skjutbart. Bessy skällde lugnt och fint. Tyvärr lyckades jag inte komma till skott. Jag hörde ett skarpt ljud snett bakom mig och det gjorde även älgen. Den gick lugnt förbi Margith utan att hon kunde se den. Bessy fick stopp efter 400 meter. Nu var ståndet intill Aavajoki vid rået. Ett risigt område nedanför en tallplantering. Jag tänkte att hur ska detta lyckas. Men inget är ju gratis för en hundförare. Vi bestämde att jag fortsätter att försöka komma till skott. Margith stannade 150 meter från ståndet. Bessy skällde tätt och fint på tjuren. Det gjorde det lättare för mig att komma inpå. Fyrtio meter kvar och jag ser ingen älg. Ris, långgräs och småtallar gör det nästa omöjligt. När jag är på tjugo meter får älgen troligen känning av mig. Kort sken och Bessy ställer älgen 150 meter söder om Margith. Jag ber henne att ta över. Hon kom på 50 meters avstånd. Skottfältet är inte rent och nu kan hon bara att vänta på tjurens misstag. Rör hon på sig det minsta blir hon upptäckt. Margith har inte stängt komradion bara dragit ner volymen. Då kommer det där som man inte vill ska hända vid en sådan här situation, ett anrop. Både Bessy och älgen reagerar. Bessy gör ett besök hos Margith och tjuren tar tillfället i akt och drar. Bessy lyckas inte få stopp på nytt. Tjuren klarade sig och vi fick inte skjuta första älgen för Bessy. Hon hade lyckats med att hålla en PINNTJUR i 1 timme.

Nu hade vi ytterligare en bit att gå innan vi var klara med vårt områden. Bessy rörde sig lätt men vi såg att hon började bli trött och gjorde bara 200 meters sökrundor. När vi var på tillbakavägen såg vi att Bessy reagerade på något och sprang norrut. Ett par hundra meter bort började hon skälla på nytt. Vi lyckades inte ta oss fram och nu orkade inte Bessy följa mer än 1 km. När vi kopplade henne var hon blöt och smutsig. Sexton grader i luften tar musten ur vilken hund som helst som jobbar som vår nya älgställare Bessy. Resan till Värmland  var inte förgäves. Vi i västra gänget fick en pinntjur modell större och en kalv.

Bessy åter

Håkans lustiga tjur

Farkas gjorde som han brukar. Det blev ståndskall direkt efter släpp. Efter en halvtimme kom kon och kalven mot mig. Jag sköt kalven på nära håll. Tio minuter senare sköt Tomas en fin 14 taggare. Tjuren hade troligen varit med kon och kalven. Efter att vi tagit ur kalven och fikat. Släppte vi Farkas på nytt. Knappt tjugo minuter senare hade han återigen älg på gång. Ståndet rörde sig mot samma ställe där han hållit kon och kalven. Nu gick det så jag troligen gav vittring och det blev sken i 2 km. Vi åkte mot grillplatsen där övriga jägare börjat samlas. På pejlen såg jag att Farkas stod still. Jag ringde och kunde konstatera att han skällde på nytt. Nu i Över Vojakkalas marker. Vi åkte dit för att locka in honom. Övers gäng var på pass och berättade att det var ko och kalv han skällde på. Vi 12-tiden sköt en av övres killar kalven. Jag fick gå till skottplatsen och hämta Farkas. En mycket fin tredje jaktdag. Östra gänget fick en ko och en kalv.