Segerlund.net

Efter ÄSO-mötet rapporterade jag in avskjutning till Viltdata. Totalt 27 djur är skjutna inom Haparanda södra äso. Under mötet kunde vi konstatera att en tydlig trend. Antalet observationer minskar för varje år. Vi har gott om ensamma hondjur. Vi får nu hoppas att det blir en hög kalvsättning nästa år. Vi har haft en betydligt lägre avskjutning under första veckan mot tidigare år. Vi kommer att tillsvidare lägga oss på avskjutningsmodell mini enligt älgskötselplan. Det innebär att vi skjuter 36 vuxna och 44 kalvar. Den 14 oktober träffas vi till ett nytt möte inom ÄSO. Då kommer vi att bestämma avskjutningen utifrån vilken bedömning vi gör av stammen.

Det fortsätter att vara varmt trots att vi är halvvägs inne i september. Idag har det varit 18 grader. Markerna är kruttorra och det är svårt för hundarna att hitta vatten. Farkas fick gå ut på sök kl 06.40. Har gjorde några kortare sökrundor vid Haapasaari. Därefter blev det en rejäl sväng. Han var runt Mäntyvaara och därifrån tillbaka mot Röytänvaara. Det tog 50 minuter för Farkas att få upp älg. Han skällde vid Röyttänoja just på gränsen mot övre Vojakkalas marker. Han var en sväng till bäcken och drack. Skallet blev direkt klarare och mer hörbart. Vi hade bara att vänta och hoppas på att det skulle blir rörelse in på vårt område. Vi gick en liten bit utmed rået mot ståndet och stannade vid ett hygge 250 meter från ståndet. Vinden var sydlig och vi hade Farkas skällande öster om oss. Läget var inte bra. Älgen fick vind av oss och vi kunde konstatera att det bar iväg långt in på övres marker. Farkas hade skällt på samma ställe i 45 minuter. Vi tog fikapaus och följde Farkas förföljande på pejlen. Det blev ett kort stopp. Då förstod jag att övres gäng var på pass. Vi hörde ett skott men kunde inte avgöra varifrån det kom. Några minuter senare meddelade Sven att granlaget hade skjutit en ko och Farkas var där. Vi hämtade honom och jag kallade in jaktlaget till grillkojan.

Då är vi igång med helgjakterna. Märkligt att samlas i jaktkojan med så gott om plats. I dag var vi tio jägare färre mot vad vi var förra veckan. Våra långväga jägare är nu och jagar i sina hemmamarker. Det var Bessys tur att komma ut. Vi släppte henne väster om Hallajänkkä. Det tog inte länge innan hon drog iväg med full fart. När jag såg på pejlen förstod jag vad som var på gång. Renar och åter renar. Bessy följde renarna i nästan två kilometer. En annan flock med renar drog förbi oss. Vi bestämde oss att koppla Bessy och byta mark. Lite vind och mycket varmt gjorde det inte lätt för oss. Bessy var rejält trött efter fyra timmar. Då vände vi tillbaka och avslutade dagens jakt. Håkan lyckades skjuta en kalv vid pass 38. Jaktdagen avslutades vid grillkojan i Naatselkä.

Dags att börja planera helgens jakt. Det verkar bli sydliga vindar och 10 – 15 grader. Jag tycker det är lättare att planera jaktdagen om det är just sydliga vindar. Jag har fem passkyttar färre att placera ut. Fem eller sex hundlag ska ut. Exakt var vi jagar får jag ta beslut om på fredag kväll. Det blir så att Margith och jag börjar lördagen med Bessy. Finns det tid tar vi ut Athena på eftermiddagen. Farkas får köra söndagen. Nu börjar hundarna komma riktigt igång. Jag tror inte att höstvärmen på 15 grader påverkar hundarna allt för mycket. Problemet är om det blir ståndskall mitt på torra skogsmarker utan vatten.

Tänk vad en vecka med älgjakt går fort. Nu är det helgjakter som gäller fram till slutet av november. Vi har nu ca 20 jaktdagar kvar. Det som vi ser fram emot är att få skjuta första älgen för Bessy. Regnet verkar komma till helgen. Fördelen med det är att markerna blir mer mjuka och vi får lättare att smyga på stånd.

Jag ser med oro på hur vår älgstam ser ut. När jag tittar på älgobsen för fem första jaktdagarna så är det ingen vacker syn. 9 tjurar, 11 ensamma hondjur, 8 st kor med 1 kalv och 3 st kor med 2 kalvar. Av dessa är två tjurar och två kalvar skjutna. Vi är 24 jägare i västra gänget och dagarna har inte varit kortare än tidigare år. Obsen visar klart och tydligt att stammen minskat dramatisk. Hur ska vi lägga avskjutningen framöver? Är älgskötselplanen bestämmande eller har den en viss rådgivande roll? Ska vi nu när det är nedgång skjuta lika många kor som tjurar?  Om vi lyckas skjuta fjolingar så är det inga fara. Problemet uppstår om vi skjuter produktiva djur. Just nu är varje produktiv ko av mycket stort värde för vår framtida stam.