Segerlund.net

Snön hade smält bort och det var torrare väder än igår. Vi hade en härlig jaktdag framför oss. I jaktkojan samlades 11 tappra jägare. Jag hade bestämt att vi jagar Akusvaara och Pörhönharju. Mats och Kalle gick på östra sidan om Keräsjoki och Margith och jag gick ut på Pörhönharju väster om ån. Vi släppte Farkas en bit från pass 14. Ganska snabbt såg vi på pejlen att han var ganska stilla på ett ställe. Kort därefter började han skälla 400 meter från oss. Vi avvaktade länge innan vi började röra oss mot ståndet. Farkas skällde på ett och samma ställe så vi kunde lugnt röra oss framåt. Efter 1 timme blev det sken när vi var knappt 50 meter ifrån. Det blev en lång vid båge på drygt 2 km. Farkas fick stopp på Hirsiselkä och ståndet rörde sig sakta in på Mattila. Vi väntade i nästan en timme innan vi bestämde oss för att gå drygt 1 km mot Hirsiselkä och försöka få in hunden. Vi lyckades komma nära och jag såg att det var en ko han skällde. Det blev sken på nytt och nu gick det mot Keräsjokivägen. Det blev stopp 500 meter från vägen på Liikalehto. På nytt gjorde jag en rejäl stöt med en rusning på bara 500 meter som resultat. Nu gällde det att vänta tills Farkas skulle ge upp. Efter att han skällt i 8 tim och 45 minuter fick han nog och kom mot vägen. Han hade under dessa timmar rört sig 2 mil.

Arbetsområde i 5 tim

I dag tog vi oss över spången in på Aavakangas. Det hade kommit snö under natten. Bessy kände av älg redan vid bilen. Väl över spången fick hon gå lös. Det tog inte många minuter innan hon var efter älg. Bessy fick ta sig fyra gånger över Aavajoki. Hon fick inte stopp på älgen och kom tillbaka till oss efter ett långt förföljande. Hon lyckades inte få upp fler djur under dagen. Pejlen visade att Bessy sprungit 2,2 mil under dagens jakt. Vi var riktigt blöta när vi kom till jaktkojan. Ander S fick skjuta en liten tjur. Han satt på pass 29 vid Pikuhirvijärvi.

Tiger, en fantastisk katt har fått gå in i den eviga vilan. Det har varit en tung dag och då främst för Margith. Tiger har alltid varit hennes katt och Margith har alltid varit Tigers matte. Han litade på Margith och kände tryggheten hos henne. Många gånger har oron varit stor när han varit borta under flera dagar. Men ropet från matte har fått honom att komma hem. Även hundarna lärde sig vem Tiger var. Farkas tittade direkt mot stallet när vi ropade Tigers namn. Trots det tunga känns det bra att Tiger som blev drygt 15 år fått somna in. Hans kropp orkade inte mer han bara vilade i sin bädd. Han ville inte mer.

Margiths katt

Tiger

Vi har uppehåll i älgjakten den här helgen. Få se om jag släpper Bessy på en träningstur i skogen. Den 13 september var senast som hon var och skällde älg. Förhoppningsvis får vi snart gå ett jaktprov med henne. Visar hon samma förmåga som under älgjakten att ställa och förfölja älg ska det bli riktigt roligt att gå provet. Men som vi alla vet kan det gå hur som helst. Den här helgen blir även rökning av älgkött. Finns inget bättre pålägg än röt älgkött.

Det blev en jaktdag utöver det vanliga. Vi släppte Farkas på Ruotimaa och hoppades att det inte blir skällande på Kukkolas marker. Håkan meddelade att han sett vad han trodde var en pinntjur gå in på Ruotimaa vid pass 6. Farkas tog upp spåret och fick stopp efter 1,3 km. Han skällde vid Aavajoki inte långt från pass 11 där Anders C passade. Vi avvaktade ett tag. Pejlen visade att Farkas skällde på samma plats och fått fast djuret ordentligt. Vi hade en lång väg att gå så vi började sakta röra oss mot ståndet. Vi var lite oroliga att djuret skulle gå över bäcken och då dra iväg på en långresa. Margith smög sista biten ensam. Det visade sig vara en ungko. Vi har beslutat att inte skjuta fler hondjur så kon fick leva.  Kon rusade 200 meter och vi gick tillsammans på ståndet. När Farkas skällt i två timmar fick vi iväg kon. Farkas lämnade kon efter drygt 2 km.

När han var tillbaka hos oss började vi vandringen tillbaka mot bilen. Vi hann inte gå långt när Farkas på nytt tog upp älg. Djuren gjorde en runda runt oss och stannade 100 meter från oss. Jag såg att det var två vuxna djur, ko och tjur. Djuren rusade iväg men Farkas fick stopp på samma ställe där han tidigare skällt på kon. Vi började att smyga på ståndet. Margith gick före och jag höll mig på säkert avstånd. Det skulle bli ett av våra mest krävande arbete att komma till skott. Under fyra timmar smög vi efter djuren. Varje gång de fick känning av oss gick de undan några hundra meter. Margith var på ståndet vid 12 tillfällen. Kon gick med en liten pinntjur, förra årets kalv. När klockan var halv två bestämde vi oss för att stöta djuren. Fyra timmars smygande började kännas i kroppen och orken höll på att tryta. Att skjuta tjuren där vi befann oss skulle innebära flera timmars arbete. När vi sista gången kom på ståndet såg jag tjuren, oj vad ful han var. Två små horn som pekade rak fram. Kon höll sig hela tiden intill lilltjuren. Hade det varit tillfälle där hade jag nog skjutit ner fulingen.

Vi stötte ordentligt och det blev sken. Farkas hade skällt på kon och lilltjuren i 4 timmar. Vi kopplade honom strax efter klockan två. Det är inte skryt men jag måste säga att vi har en riktig älgställare. Olov kom och hämtade oss vi odlingarna utmed Aavajoki så att vi slapp att gå drygt 4 km till bilen.

Älgställaren Farkas