Bertil
Kor och kalvar
Jag hade en del förväntningar på dagens jakt. Inte att vi skulle få älg men att vi skulle ha mer djur i markerna. Vi var tre hundlag som gick ut men endast två passare. Vi jagade utmed Naartijärvivägen. Vi släppte Farkas på Naatselkä. Han började med flera långa sökrundor. Vi hörde Mickes hund få upp älg. Farkas gjorde en lång runda mot Mattilarået. Vi såg en flock renar beta utmed storhygget. Som tur är så låter Farkas renarna vara. När vi stod och inväntade hunden hörde vi att det var något som kom närmare. Plötsligt hade vi en ko med kalv på 40 meter. Farkas kom i samma veva. Först märkte han inte av älgarna för han var i fel vind. Kon fick syn på oss och drog iväg norrut. Farkas följde efter fram till Aavajokibäcken men for inte efter när djuren gick över.
Kalles hund hade uppe ko med kalv väster om Ylinen Naaartijärvi. Farkas var snart tillbaka och fortsatte sökarbetet. Nu blev det en lång runda in på Mattilas marker. När vi hade gått en bit söderut såg vi på pejlen att han gick allt längre in på Mattilamarkerna. Vi vände tillbaka till hygget där vi fixade en brasa och tog oss en fika. Under tiden hade Farkas vänt och var ganska nära oss när vi tyckte oss höra ett skall i den hårda vinden. Fem minuter senare hörde vi Farkas skälla i sydvästlig riktning. Det lät först lite oroligt men han skällde på samma ställe. Vi tog det lugnt och inväntade att Farkas skulle få skälla ett bra tag. Det var 700 meter till ståndet. När vi var 100 meter från ståndet stannade jag kvar vid pass 46 utmed brutna vägen. Margith gick på ståndet. Vilken lång väntan det blev. Av pejlen kunde jag se att Margith kom allt närmare. När hon var 15 meter från ståndplatsen kom det ett tjut. Först tänkte jag att det var Margith som höll på att bli översprungen av älgen. Farkas fortsatte att skälla. Jag smög mig något närmare och kunde då se att Margith stod och inväntade skottillfälle. Jag gick tillbaka till vägen där jag stått. När skulle hon skjuta? Var det en ko? Plötsligt gick djuren undan 200 meter. Margith meddelade att det var ko med två kalvar som stått 10 – 15 meter från henne. Djuren hade hela tiden stått ihop och i rissnår. Det var Farkas som hade ylat till när kon slog mot honom. Vi gick tillsammans mot nya ståndplatsen. Djuren skulle gå över rået in på Mattila. Det blev gångstånd och ståndet rörde sig öster om Naartijärviträsket. Det blev stopp vid gamla odlingar.
Vi fick skjuts till jaktkojan där vi grillade korv. Jag körde hem Margith och tog mig tillbaka för att komma in på ståndet söderifrån. Jag kunde stöta djuren när Farkas skällt i fyra timmar. Det tog ytterligare en timme innan jag kunde koppla honom. Mickes hund hade skällt en ensam ko. Kon och kalven som Kalles hund skällt gick in på Kukkolas marker. Kul att vi hade så många djur på gång.
Snart är det helg
I morgon är det fredag och vi har då avverkat en hel arbetsvecka. Till helgen är det älgjakt i vanlig ordning. Nu syns det mer älgspår runt odlingarna i Kattilasaari. Är det så att vandringarna har kommit igång eller är det bara tillfälligt med fler djur. Det känns lite konstigt att planera helgens jakt när man vet att vi har lite älg i markerna. Som tur är, har vi bestämt att inte skjuta mer hondjur. Små tjurar och kalvar är det som gäller under jakten framöver.
Vi var till Storsien i kväll och hoppades se älg i markerna. Men inte en enda älg var synlig. En räv lyckades vi se. Nu har vi kört igång värmen i huset som vi har i där. Vi får hoppas på en mild vinter och låga elpriser.
Lite dagen efter
På morgonen kände jag mig ännu lite frusen efter gårdagens dopp i det kalla vattnet. Men man är van som hundförare att både frysa och ha det riktigt varmt. Kylan kan lätt krypa under skjortan när man väntar. Efter släpp inleds varje dag med väntan och då kan det bli lite småkallt. Därefter kan det bli långa vandringar och kroppstemperaturen får en skjuts uppåt. Bästa känslan är när hundarna börja skälla. Då försvinner tanken på om man fryser eller inte. Dagens jakt var mest väntan även om vi gick en hel del. Kalavaara var dagens jaktområde för oss. På morgonen när Anders kom till pass 29 såg han en pinntjur. Tjuren hade gått in på Kalavaaras sydspets. Vi visste att Farkas skulle få kontakt med tjuren om inget hände innan han var där. Tidgit sköt Hans en pinntjur vid pass 36. När Farkas gjort några sökrundor började vi ana att det var tomt på Kalavaara. Efter att vi stannat till i Kurres stuga fortsatte vi söderut. Farkas fick upp spåret på pinntjuren som Anders haft vid passet och nu drog han över Hirvivuoma. Först över på Kursakakku sen in på Pörhönharju, över Keräsjokivägen sen blev det stopp när älgen gick över ån. Farkas var inte intresserad av ett kallbad den här dagen. När vi var vid jaktkojan och grillade vände vinden. Kall luft strömmade in från norr. Nu har hösten kommit på riktigt.
När hösten är som bäst
Älgkalv och kallbad
I dag var vi återigen i älgskogen. Margith och jag hade med oss Farkas. Vi gick ut från södra rået in på Värtikangas. Direkt efer släpp började Farkas ett ivrigt sökande utmed Alanen Akusjärvi. En timme efter släpp hade han hittat älgarna och det blev fast vid upptagsplatsen. Älgarna stod drygt hundra meter från Akusjärvisjöns södra spets vid strandkanten. Vi hade drygt 1,5 km att gå så vi kunde lugnt börja röra os mot platsen. Vi gick över på östra sidan mellan sjöarna. Därifrån kunde vi se att det var ko och kalv.Farkas öste på för fullt och det var lätt att gå mot ståndplatsen. Margith stannade kvar vid rået som går ner mot sjöspetsen. Jag gjorde en kringgåene rörelse och gick rakt mot skallet. Probelemet var att det ekade för fullt över sjön när Farkas skällde. Vid sjökanten meddelade jag att djuren simmat över viken mot andra sidan och att Farkas följt efter. Vi började gå över myrspännet. Vid myrkanten såg vi älgarna en bit från stället jag nyss varit. Vi höll på att gå mot ekot. Vi såg på pejlen att visst var Fakas kvar på östra sidan om sjön, på upptagsplatsen. Återigen samma kringgående rörelse. Den här gången tog jag inte miste på orginalskallet och ekot. Jag kom mycket nära ståndet. Kon och kalven var i vattnet och Farkas skällde framför djuren och rörde sig i det kalla vattnet. Djuren kom upp på stranden, men jag fick ingen skottchans. Kon var vänd mot mig och jag fick hålla mig helt stilla på 20 meters avstånd. Återigen gick djuren ner i vattnet och jag fick möjlighet att ta mig några meter närmare för att få fritt skottfält. Kalven gick en bit ut i sjön och kon gick mot stranden där Farkas skällde. Tillfället var inne och jag kunde skjuta kalven. När den började röra sig ut mot sjön sköt jag ett huvudskott snett bakifrån. Kalven slog runt och eftersom bakbenen sprattlade kom den längre ut. Där blev kalven liggande, eller rättare sagt flytande. Farkas simmade ut till kalven fem gånger och rev och tuggade på öronen. Tyvärr gjorde det inte att kalven kom närmare.
Margith kom till platsen och jag hade bara att klä av mig och försöka få in kalven. Men herre gud så kallt vattnet har blivit. När jag endast hade några meter kvar var jag tvungen att vända tillbaka. Jag är ingen simmare och ska jag simma ska det vara varmt vatten. Det blev för djup och jag sjönkt med fötterna ner i dyn så det var inte möjligt att fortsätta. Nu frös både jag och Farkas. Jag har aldrig tidigare sett en hund frysa som Farkas nu gjorde. En timmes skällande i vatten och flera turer till kalven gjorde att han hade blivit väl nedkyld. På med kläderna och snabbt en värmande brasa. Jag ringde jaktlaget att komma med våran båt. Sven och Johan kom med båten och bogserade kalven till Akusjärvigården. Ett fint arbete av jaktkompisarna.
Farkas simmar
Oj så kallt
Värmande brasa
Räddningsteamet
Äso-möte
I kväll skickade jag in avskjutning för Nedre Vojakkala via Viltdata. Tio djur har vi fällt. Direkt efter jobbet åkte jag på ÄSO-möte. Till min glädje visar det sig att östra delen av ÄSO-området har bra med älg. Hela västra delen har lite älg och det gäller för både Mattila och Nedre Vojakkala. För oss är det ofattbart att vi har så lite älg. Hade det varit lika lite älg över hela området tror jag att det hade blivit jaktuppehåll under några veckor. Nu fortsätter vi jakten, men vi drar ner avskjutningsmålet med 10%. I vårt lag är det koförbud som gäller. Intressant att se om vallodlingar runt Kattilasaari och Naartijärvi börjar dra älgar när fodertillgången minskar i skogarna. Till helgen planerar jag jakten utmed Keräsjokiån.