Bertil
Älgjakt dag 8
Vi tog området mellan Naartijärvivägen och Långträsk. Fyra hundlag gick ut och sex passare satte sig på pass. Jag släppte Farkas på området väster om Hallajänkkä. I ett par timmar sökte han utan att hitta älg. Vid Riitalammi vände vi tillbaka. Nära pass 14 tog han upp en älg som skenade direkt och for över på Kukkolas marker. Johan meddelade att det var en fjoling som Farkas förföljde. Vi såg att han närmade sig rengärdan på Långträskheden. Snabbt tog vi oss dit för att koppla och avsluta jakten. När han var 200 meter från oss kom ett par skall. Han hade hittat nya djur. Vid Brännträsket blev det stopp. Av pejlen kunde jag se att han skällde utmed stranden. Jag gick mot träsket som ligger en bra bit in på Kukkolas jaktmarker. Väl framme såg jag att Farkas skällde på ko med kalv. Älgarna var mest i vattnet. Farkas skällde från stranden men simmade även ut skällande. När kon började skena iväg sprang hon över Farkas som rullade runt under kon. Han följde efter men kom ganska snabbt tillbaka säkert omtumlad av händelsen. Som tur är skadades han inte av kons framfart. Han följde tillbaka i mina spår och jag kopplade honom vid vägen.
Väntan
Ståndskall
Söktur
Älgjakt dag 7
Nu är vi igång med helgjakterna. Vi fick en fin jaktdag och man kan säga att allt gick bra, vi sköt ingen älg. Visst hade jag gärna skjutit en kalv för Bessy men så blev det inte. På grund av lite älg känns det bra vi inte fick älg idag. Bessy stod i tur att komma ut. Vi gick över Aavajoki nära odlingarna. Direkt efter att vi kommit över släppte vi henne. Efter att hon gjort tre sökrundor var vi nära Aavalammi. Bessy for upp på Aavakangas. Vi hörde en älgko locka och i samma veva började Bessy skälla nära bäcken. Det blev gångstånd mot Mattilarået. Där blev det fast ett tag sen blev det lugnt gångstånd in i Mattilas marker. Efter ca en halvtimme kom en annan hund på ståndet och djuren blev mer oroliga. Nu blev det gångstånd i en vid båge i drygt 4 km in tillbaka på våra marker. Det blev ganska fast på Kojvumaa snett bakom passlinjen. Vi hade nästan 2 km till ståndplatsen. Vi lämnade Aavalammi och började röra oss mot Sulkalammi. När vi var söder om sjön vid berget hade djuren åter tagit sig in på Mattilas sida där det blivit stopp. Vi stannade vid rået och inväntade vad som skulle hända. Bessy skällde på drygt 400 meters avstånd. Vi var rätt i vind och hoppades på turen att ståndet skulle återvända in på våra marker. Återigen började djuren röra på sig och då lämnade den andra hunden ståndet. Bessy fortsatte sitt intensiva skällande.
Vi gjorde upp eld och avvaktade. När Bessy skällt i tre timmar stod djuren. Jag meddelade att passarna kunde ta sig till jaktkojan. Efter att vi väntat i en timme bestämde vi oss för att ta oss till Naatseläkvägen. Vi hade att gå 1,7 km. Vi gick över Aavajoki på södra spången. Mats kom och körde oss till bilen. Vi körde till jaktkojan för en kort matpaus. Med bil tog vi oss så långt vi kunde komma utmed Naatseläkvägen. Bessy skällde på Harjunmaa långt in på Mattilas marker. Vi hade drygt 1,5 km till ståndplatsen och vi bestämde oss för att avvakta eventuella rörelser. Tyvärr hände inget, Bessy skällde på samma plats. När hon skällt i över 5,5 timmar hörde vi att hon började bli något hes i skallet. Det var nästan 20 grader mitt på dagen så nu var vi rejält oroliga om Bessys hälsa. Vi bestämde oss för att jag skulle gå och stöta älgarna och få in hunden. Simmunajänkkä, en blöt myr drygt 800 meter bred gjorde att jag fick göra en kringgående rörelse på drygt 3 km. Jag gick rakt mot ståndet i fel vind. När jag hade 50 m kvar såg jag djuren samtidigt som det blev sken. Jag kunde koppla Bessy när hon skulle hälsa på mig. Hon var rejält besviken att inte få fortsätta. Bessy hade skällt i ett i nästan 7 timmar. Nu gällde det att ta sig tillbaka till bilen där Margith väntade på oss. En fin jaktdag var över.
Dagen efter
Trots att Farkas skällde i flera timmar i sommarvärmen är han pigg och kry idag. Jag var enormt orolig att han skulle få känningar av gårdagens jakt. Han är duktig på att hitta vatten och svalka sig i blöta gropar nära ståndplatsen och det är nog a och o att klara dessa varma höstdagar. Nu vilar hundarna till helgen. Jag har pratat med en del jägare i andra lag och de har samma upplevelse som vi, lite älg i markerna. Vi får se hur många jaktdagar det blir för oss och hundarna. Det brukar bli ca 25 dagar som vi är ute på älgjakt. Kanske det blir mindre jaktdagar och fler dagar med träning. Allt beror på hur vi kommer att bedöma stammens status. Vi är nu i andra perioden av hösten. Jobb under veckorna och jakt på helgerna.
Älgjakt dag 6
Nu är årets första jaktvecka över. Tack alla jägare för trevliga stunder vid våra samlingar. Från nästa lördag är vi färre i gänget. Några jägare har åkt till sina hemmamarker.
Idag hade vi med oss Farkas och han var riktigt sugen att komma ut. Ganska snabbt tog han upp älg. Vi var för nära upptagsplatsen så det blev gångstånd sen fullt sken. Farkas lämnade älgen när den gick över en bäck. Han vände tillbaka och kom förbi oss innan han gick ut på nytt sök. Halv åtta fick han upp ett annat djur. Det blev fast på upptagsplatsen. Farkas skällde på en stor ko. Men det visst vi inte under våra fem första försök att komma till skott. Varje gång vi var inom 30-40 meter gick djuret undan, men bara drygt 100 meter. Ståndet gick förbi pass 33 där Håkan satt. Han sa att det var ett hondjur som korsade kraftledningsgatan. När Farkas skällt 2,5 timme i sommarvärmen började vi oroa oss för hundens hälsa. Jag försökte vid ett flertal tillfällen att få in honom utan att lyckas. Efter att jag avbrutit dagens jakt var det samling vid jaktkojan. Farkas skällde 800 meter från oss. Efter att Farkas skällt i 5,5 timmar lyckades vi med en ordentlig stöt och kunde koppla honom. Det var en mycket trött hund som hoppade in i bilen.
Det var styckning av älgarna som fällts under första halvan av veckan. Jag åkte en sväng till slakthuset för att hämta våra andelar. Nu är kött och färs förpackade och är på infrysning.
Älgjakt dag 5
Nu närmar vi oss slutet på den här jaktveckan. Det har gått sämre för västra än vad jag befarade innan jakten. Ingen fara att vi skjutit få älgar i västra. Vi har lite djur i markerna. Så till dagens jakt. Vi jagade av öster om Keräsjoki samt Pörhönharju. Margith och jag gick med Bessy till Ojaniemi. Där släppte vi henne. Frågan var om hon skulle ställa älg även den fjärde dagen. Farkas fick stanna hemma och ta igen sig även den här dagen. Bessy sökte ut omgående och gjorde vida sökrundor.
Efter fyrtiofem minuters väntan kom så första skallet. Trackern visade att älgen eller älgarna stod och Bessy skällde tätt och kraftfullt. Vi var ca 400 meter norr om ståndet. Det var helt vindstilla men det var lovat nordvästliga vindar. Älgar har en förmåga att få vittring även i svag motvind. Jag rörde mig närmare ståndet och kom på 50 meter och stannade för inväntade att ståndet skulle röra sig så att jag skulle få se djuren. Plötsligt utan minsta rörelse från min sida rörde sig älgen 100 meter längre bort. Margith och jag bestämmde oss för att jag skulle gå runt för att komma i bättre vindläge. Markerna runt Kortenoja är mycket risiga och på vissa ställen är det nästan omöjligt att ta sig fram. Vid ett par tillfällen var jag nära men kunde inte se djuren. Jag lyckades ta mig på 30 meter och kunde se rörelser framför mig. Nu var det nära en liten myr och jag hoppades att älgen skulle röra sig mot myren. Bessy kände av mig och gjorde ett snabbt besök men återvände lika snabbt till ståndplatsen. Jag vågade inte röra på mig. Nu gällde det att invänta läge. Tyvärr uteblev läget och älgen började röra på sig. Jag bedömde att det var ett ensamt djur. Nu gick det i gångstånd i 2 km. Det slutade med att älgen gick över Keräsjoki. Bessy hade skällt i 70 minuter. Det kanske hade varit bäst att inte gå på ståndet inom första timmen, men man är väl lite ivrig att få skjuta första älgen för Bessy. Bra ståndskall brukar locka andra hundar. Så även det spelade en viss roll att jag började gå på lite för tidigt. Jag lockade in Bessy och hade nästan 1,5 km att ta mig till platsen där Margith inväntade oss.
Vi släppte Bessy på nytt efter en fikapaus. Återigen var hon snabbt ute på långsök. Hon närmade sig karftledningen och där vände hon. Pejlen visade att nu gick det undan över Kortejänkkä. Jag anropade Anders S och han bekräftade vad jag anade, hon var efter renar. Vi avslutade dagen vid grillplatsen vid Akusjärvivägen. Alltid kul att samlas efter en jaktdag.
Inväntar laget