Segerlund.net

Nu gäller det att förädla en del av årets älgkött. Den här dagen har jag kött på rökning. Tisdagkväll saltade jag köttet. Jag använder metoden med att torrsalta köttet. Det gäller att varje dag se till att få bort vätskan som saltet drar ut från köttet. På fredag torkade jag av köttet med papper och lät det ligga framme i rumstemperatur under några timmar. Rökningen tar hela den här dagen och jag räknar med att ta ut köttet före midnatt. I morgon vakuumförpackar jag köttet.

Strömavbrott och trasig hårddisk gjorde att sidan var nere under helgen. Senaste inlägget försvann. I inlägget skrev jag att Farkas klarade spårprovet under söndagen. Därmed erhåller han titeln SEJCH. Han klarade tre raka ettor under hösten.

Idag gick Farkas tredje jaktprovet. Vi släppte honom klockan 7.45 söder om Torrbergsstugan. Det skarpa föret gjorde mig lite orolig om utgången. Temperaturen hade sjunkit ner till −13 grader. Farkas gjorde fina sökturer på 5 − 15 minuter. Nästan en timme hade gått och ännu inget upptag. Klockan 8.50 började han skälla. Upptaget kom 750 meter från oss och det blev fast direkt . Jag anade att det var två älgar av skallet. Min oro började lägga sig, nu skällde Farkas som han brukar.  När 90 minuter hade gått var ståndet exakt på samma ställe. Det blev en riktig utmaning att i det skarpa föret gå på ståndet. När vi var framme såg jag kon och kunde skymta kalven. När jag skulle göra inkallningen skenade djuren. Det blev stopp efter 700 meter. Ny väntan innan vi skulle gå fram. Vi lyckades ta oss fram och domaren kom till skottillfälle. Återigen stöt och nytt sken, nu 1 kilometer. Vi började sakta ta oss fram över Hajsukangas, en fin stenig ås. När vi åter var nära ståndet gick älgarna loss och nu bar det av med full fart. Skulle Farkas följa efter och få stopp? Trackern visade att  Farkas följde älgarna norrut och rundade norr om Torrbergsstugan. Älgarna vände söderut. Farkas fick stopp på djuren efter drygt 4 km förföljande. Nu hade vi en bra bit att gå. Vi lyckades återigen komma på ståndet, just innan provtiden var över. Jag lyckades inte få in hunden. Tyvärr ett stort problem, att Farkas inte går att kalla bort från ståndet. Provtiden var över och Farkas hade lyckas att ta hem tredje raka 1:an. Nu inväntar jag tillfället när vi ska göra spårprovet. Tack Erik för den fina provdagen. Klockan 4 i mörkret lyckades jag komma på 30 meters avstånd och kunde göra en kraftfull stöt. En halv timme senare var Farkas tillbaka hos mig.

Idag avslutade vi älgjakten 2012. Vi har haft fina jaktdagar under hösten. Laget har lyckas över förväntan med avskjutningen. Det fälldes totalt 19 vuxna och 25 kalvar. Jag släppte Farkas på Kojvumaa vid grusgropen. Han sökte av marken utan att finna älg. Lika tomt på älg var det på Sulkavaara. Efter drygt en timmes sökande bestämde jag att avsluta jakten och åka till jaktkojan. Farkas ville annat och gick upp på Ahvenlammenmaa. Jag var tillbaka vid grusgropen när jag hörde att Farkas ställt älg. Han skällde vi Aavalammi. Efter knappt en halvtimme gick det loss. Älgen skenade drygt 1,5 km och det blev åter stopp. Varför gick det loss? Jag hörde  en annan hund skälla några skall. Troligen var det det som gjorde att älgen skenade. Återigen hörde jag att en annan hund hade kommit på ståndet. Resultatet blev detsamma. Älgen skenade nu mot mig. Jag hörde älgen passera mig på knappt 100 meters avstånd. Farkas fick återigen stopp drygt 1 km in på Mattias marker. Älgen gick över Aavajokibäcken och nu vände Farkas tillbaka. Han började söka efter nya älgar. Vid tvåtiden kunde jag koppla honom vid Hirvijärvi. Därmed var årets älgjakt över för oss. Jag vill tacka alla jägare i laget för god sammanhållning och för gott kamratskap.

Nu är årets sista älgjaktshelg igång. Det är november och vi har flera plusgrader. Vädret är helt perfekt för att jaga älg med hund. Sista jakthelgen brukar vanligtvis bjuda på skarpt före eller flera centimeter snö. Jag släppte Farkas klockan åtta vid jaktkojan på Naatselkä. Han vädrade direkt efter älg mot Aavajokihållet. Det tog fem minuter tills jag hörde honom skälla 300 meter ifrån mig. Jag väntade ett bra tag innan jag började gå mot ståndet. Farkas skällde på ko och kalv vid gamla pass 14 nära Naatselkävägen. När jag kom fram så stod älgarna alldeles intill vägen i en tät grandunge. Nu gällde det att komma närmare och hitta bra läge. Det blev en mycket lång väntan. Jag lyckades ta mig så att det till slut bara var drygt 10 meter till älgarna. Efter två timmars väntan började älgarna gå ut på vägen. Jag stod på knä vid vägkanten och hoppades att kalven skulle gå ut först. Jag hörde att det kom en bil bakom mig efter skogsvägen. Älgarna reagerade på bilen och skenade iväg söderut. Nu gällde det att Farkas skulle få stopp på nytt. Det blev fast stånd 500 från Mattilarået mitt på Naatselkä. Nu hade jag drygt 800 meter att ta mig fram. Jag började ta mig mot ståndet efter att jag ringt några samtal. Jag hörde att  ståndet var fast så det fanns ingen anledning att jäkta sig fram. När jag var på 150 meter från ståndet såg jag hunden jobba med älgarna. Försiktigt tog jag mig fram och kunde se kon och kalven. Jag hittade en fin öppning och bestämde mig för att invänta rätt tillfälle. Jag hade knappt 50 meter till ståndet. Farkas skällde alldeles intill älgarna. Flera gånger hade jag kalven i läge men Farkas var för nära. Kon vände och hunden följde med. Nu kom läget, jag sköt och kalven föll på platsen. Farkas hade skällt i över tre timmar. Kalven låg intill ett rå. Jag bestämde att vi skulle hämta kalven utmed rået via brutna vägen. Jag gick till jaktkojan där Anders och Håkan gjort upp eld och grillade korv. Anders och jag for med tracken för att hämta kalven. Vi hade en dryg kilometer från vägen till kalven. Förra året lyckades Margith skjuta en kalv sista jaktlördagen. Nu blev det jag, men om Margith varit med hade hon fått ta kalven.

Älgställaren Farkas