Segerlund.net

Den här onsdagen var det så dags för Farkas andra jaktprov. Träff med domaren Karl-Erik kl 06.15 i Karsikkojärvi. Ena bilen placerades på ett strategiskt ställe för att eventuellt komma till användning senare. Jag släppte Farkas drygt 1 km söder om Karsikkojärvi. Vi började gå i riktning mot Vähä Karsikkojärvi. Farkas var lite trög i starten. Vi var nästan vid den strategiskt placerade bilen när Farkas var borta i ca 20 minuter. När han kom åter och såg oss vände han snabbt tillbaka. Jag fick problem med pejlen. Ingen kontakt med hunden. Hade jag slagit på hundenheten? Visst gjorde jag det i bilen innan jag åkte hemifrån. Jag visste att nu hade han älg på gång. Men vi hörde inga skall. Vi bestämde oss för att ta bilen och åka tillbaka till startpunkten. Direkt vi klev ur bilen hörde vi Farkas skall på avstånd. Just i riktning där vi senast såg hunden. Efter att vi fikat började vi gå samma väg som vi gjorde när vi började provet. Farkas skällde vid rået mot Övre Vojakkala. Jag stannade kvar vid en vinterväg och domaren började gå mot ståndet. Pejlen kom igång och jag såg att det var 800 meter till ståndet. Karl-Erik ringde mig och meddelade att han nu sett djuren. Sen var det dags att försöka locka in hunden. Jag blåste några utan att lyckas med inkallningen. Vi stötte älgarna, en ko med kalv. Farkas fick åter stopp efter 250 meter. Ny hårdare stöt och nu for älarnag iväg mot Vähä Karsikkojärvi. Återigen fast stånd, nu vid sjökanten. Nu hade vi nästa 2 km att komma på ståndet. Väl framme vid ståndet gjorde Karl-Erik en riktigt hård stöt. Kalven hoppade i sjön och kon for åt andra hållet. Farkas var ganska snabbt tillbaka och följde efter kalven. När hunden var tillbaka kopplade jag honom. Dagens prov resulterade i ett första pris.

Idag var vi ute med Bessy. Vi släppte henne på Ruotimaa. Det var tomt på älg trots att vi var ända ner mot Aavajoki. Hon hittade en del skogsfåglar som hon stötte iväg utan skallgivning. Vi var tillbaka i bilen efter 1,5 timme. Margith lämnade oss på Pörhönharju. Jag släppte Bessy på norra sidan om vägen. Hon markerade snabbt att det fanns något intressant. Pejlen visade att hon var nästan 300 meter från mig när hon började skälla. Jag förstod att det måste vara älg. Hon skällde mycket fint. När jag var på ca 150 meter hörde jag hur älgen lät vid ståndet. Jag lyckades ta mig på 35 meters avstånd. Bessy hade stånd på ko med kalv. Hon arbetade fint med djuren och skällde i nästan 1 timme på samma ställe. Jag tog några steg och djuren rörde sig sakta norrut. Plötsligt blev det tyst ett par minuter. Bessy var tvungen att ta sig över ett brett dike med mycket vatten. Återigen började hon skälla på älgarna. Jag kom nära ståndet och nu kunde jag se älgarna mycket bättre. Tyvärr var minneskortet fullt så jag kunde inte fortsätta att filma Bessys arbete. Älgarna rörde sig sakta över en myr med mycket vatten. Bessy skällde för fullt. Jag såg när kon och kalven hoppade ner i Hirviojabäcken och ställde sig på andra sidan. Jag rörde mig närmare och kon fick återigen syn på mig. Nu skenade djuren snabbt över myren. Bessy hade då skällt i 1 timme och 20 minuter. Jag trodde att Bessy skulle komma tillbaka. Men hon simmade över bäcken och jag hörde att hon återigen skällde på älgarna ca 500 meter norrut. Jag fick göra en runda för att komma över bäcken vid gamla kvarnplatsen. Älgarna for över en myr som nu efter allt regnande är mera sjölik. Bessy vände om och sökte upp mig. Fint jobbat av 7,5 månad gamla Bessy. Se filmsnutten när Bessy skäller ko och kalv.

Bessys första ståndälgar

Kon och kalven skenar iväg

Erik hade med sig en mårdhund till morgonsamlingen. Den hade gått i fällan som han har en bit från huset. Fint jobbat Erik! Idag beslutade vi att jaga Haapasaari och Pörhönharju. För att inte få för många hundar i området for Margith och jag till Hirvivaara. Vi skulle sakta ta oss till Kattilasaari. Farkas sökte över hela Hirvivaara och Hirsiselkä utan att hitta älg. När Farkas hade kommit till viltåkern i Kattilasaari hittade han spår. Tyvärr hade djuren gått över Keräsjokiån. Vi kopplade hunden innan han gick över på Kukkolas marker. Idag fick vi inte höra Farkas skälla. Tidigt på morgonen meddelade Anders C att han skjutit en pinntjur vid pass 29. Ett par timmar senare kom nästa meddelande från samma Anders. Jag har skjutit en 10-taggare. Precis, från pass 29 vid Keräsjokiån. Det är inte första gången han lyckas skjuta två djur samma dag. Jag meddelade omgående att inga fler vuxna får skjutas. Vi hade i och med Anders 10-taggare uppnått full vuxenkvot. Östra laget fick en tjurkalv idag. Så det blir bara tjurar som slaktas på lördag.

Erik med mårdhunden

Anders 10-taggare

Västra läget samlades i kojan halv sju. Vi var för dagen tre hundförarlag och åtta passare. Margith och jag gick ut från Marjakangas. Vi lämnade bilen vid gamla platsen för jaktkojan. Farkas gjorde fina sökrundor på Marjakangas. Vi stod vid kanten av Ruotimaa när Farkas gav första skallet. Det blev fast stånd på en gång. Nu gällde det att invänta innan vi skulle gå på. Farkas skällde på samma ställe. Jag började lyssnade på skallet och antog att han skällde på två djur. Vi stod 260 meter från ståndet. Vinden låg helt rätt, svag vind från skallet rakt mot oss. När det så var dags att börja smyga var det att röra sig rakt på. Vid hundra meter stannade jag och Margith började smyga på ståndet. Sakta men säker tog sig Margith allt närmare. Väl inom skotthåll såg Margith att det var två vuxna djur som Farkas skällde på. Tät ris gjorde det omöjligt att skjuta. Plötsligt rörde sig djuren 250 meter i motvind. Återigen stod älgarna stilla. Jag följde sakta efter när Margith fortsatte att komma i skottläge. Ståndskallet var mellan gamla Aavakangasvägen och Aavajoki. Jag hade tagit mig ganska nära ståndet och stod snett bakom Margith. Hon såg nu att det var ko och tjur som hunden skällde på. Jag väntade när kommer skottet. Men alla som smugit på stånd vet att det är inte lätt att hitta rent skottfällt. Så small skottet, jag såg tjuren rusa iväg. Jag hörde ett flåsande och förstod att tjuren blåste ut sista luften. Farkas for efter kon i gångstånd. Jag gick mot stället där jag sett tjuren rusa iväg. Jag hittade inte älgen, var fanns tjuren. Tjorven skällde för fullt 250 meter norrut. Jag meddelade Tjorvens husse Karl-Erik att jag går på ståndet och kollar om det är tjuren hon skäller på. Kalle sa att han tror inte att hon byter djur. Väl framme vid ståndet såg jag att Kalle hade rätt. Hon skällde på ko och kalv. Kalle hade kopplat Tjorven och kom för att leta tjuren. Tyvärr for även Tjorven efter kon. Jag bestämde mig för att gå till bilen och hämta Athena för att spåra upp tjuren. När jag var på väg hemifrån meddelade Margith att Farkas hittat tjuren. Han hade kommit tillbaka och sökte upp älgen. Tjuren hade rusat 150 meter. Margith hade fått in ett perfekt skott på en brunstande 10-taggare. Nu var det bara att ta ur och invänta transporten.

Tiotaggaren och jägarna

Fin 10-taggare

Se och lär

Resan mot slakthuset

Dagens jakt blev lite av repris på gårdagens. Vi släppte Farkas på Kojvumaa. Han var lite trög i starten och hade inga bra sökturer. Troligen kände han att det var tomt på älg i Koivumaa. Efter knappt en timme började han vidga sökturerna och var över 1 km från oss. Vi bestämde oss att gå över på Hirvivaara. Farkas drog iväg direkt över Hirvivaara. Snabbt var han drygt 2 km från oss in på andras jaktmarker. I pejlen såg vi att han rörde sig mot Keräsjoki. Astron tappade kontakten när Farkas var 5 km bort. Vi åkte iväg för att hämta hunden. När vi närmade oss platsen där Farkas befann sig senast hörde vi att han skällde. Jag smög på ståndet med kameran redo. När jag var 35 meter från ståndet såg jag att det var en tjur han skällde på. Jag hann filma några sekunder innan tjuren skenade iväg. Älgen for över Keräsjokiån och vi kunde koppla Farkas. Det blev ingen älg för västra laget den här helgen.

Ingen hastighetsbegränsning