Segerlund.net

Dagens jakt kan sägas vara helt utanför. Först drog Kalles hund med älg till grannmarkerna söder om oss. När vi släppte Farkas så blev det full fart mot norr. Vi började vid Naartijärvi och det tog inte länge innan Farkas hade uppe älg. Tyvärr rörde sig djuren mot Mattilas passlinje. Det blev sken över Hallaoja mot Isojänkkä. Vi kopplade Farkas söder om Naartijärvi. Efter en kort fikapaus fortsatte vi jakten. Vi gick över kraftledningen i riktning mot Vittikkonjänkkä. Farkas fick snabbt känning av djur och rörde sig norrut. Vi väntade ett bra tag men såg i pejlen att Farkas gått över vägen mot Långträsk. Nu gällde det att få in hunden. Vi körde mot Långträsk. Farkas var nästan fyra kilometer in på Kukkola. Vi tog oss mot ståndet för att kalla in hunden. Farkas skällde på ko med kalv. Tyvärr misslyckades vi med inkallningen ett par gånger. Jag körde hem Margith och återvände tillbaka till skogen. Jag gjorde två nya försök att få in hunden utan resultat. Jag återvände till bilen och tog mig till Haisukorsningen. Jag bestämde mig för att vänta in Farkas där. Jag förstod att ståndet skulle komma över Haisubäcken. Ståndet rörde sig bara några hundra meter på en timme. Strax före halv fyra såg jag kalven och kon med Farkas skällande intill komma ut på Haisumyren. Tyvärr var kameran hemma. Sakta rörde sig ståndet över myren. Mitt på myren går bäcken och när älgarna kom över den så blev det lite fart på djuren. Älgarna passerade mig på 40 meter. Farkas tvingades simma över bäcken och älgarna fick försprång. Jag kunde då kalla in hunden. Han hade då skällt i sex timmar. Han är en hund utöver det vanliga.

Älgarna rör sig vid skogskanten

Väntar på Farkas

På måndag samlades ledningen för Haparanda södra ÄSO. Vi beslutade att ligga kvar på den avskjutningsnivå som vi tog inför jakten. Funderingar fanns att gå ner till 40 vuxna. Nu ligger vi kvar på 45 vuxna djur. Sammanställningen av älgobsen visar det vi befarat. Färre älgar i området.  Antalet observationer har minskat från förra årets 253 till årets 176. Vi kan vara något tillfreds med observationerna när det gäller andelen kalvar. Vi har 68,9 kalvar per 100 kor. I hela ÄSO krävdes det 3,4 mandagar per observation. Det är nästan en dag mer än de senaste åren. Trots färre observationer ansåg vi att den neddragning som gjorde inför jakten bör vara rimlig. Vi beslutade att inga vuxna kor får skjutas. Om kor skjuts kommer eventuellt koförbud att införas resten av jakten. Den 1 oktober träffas vi på nytt för att resonera om jakten efter uppehållet.

Tretton jägare hade kommit till dagens jakt med västra laget. Plötsligt är vi tio jägare färre. Men så brukar det vara varje höst. Men vi brukar klara av tilldelad avskjutningskvot även med färre jägare under hösten. Vi hade en fin morgon med frost och nästan vindstilla. Den svaga vind som fanns skulle göra det svårt att komma på stånd. Vi släppte Farkas på Pörhönharju för att börja gå söderut mot Haapasaari. Som vanligt fick Farkas börja söka av närområdet innan vi börjar röra på oss. Han gjorde en sväng in på Kukkolas marker. Vid kallkällan kom han tillbaka och rakt över vägen. Sju minuter efter att vi kopplat loss Farkas började han skälla. Skallet var som vanligt lugnt och säkert. Han skällde 800 meter från oss. Drygt 100 meter väster om viltåkern. När det var dags att börja ta sig mot ståndet bestämde vi att jag skulle smyga fram. Margith skulle inta ett bra pasställe. Jag lyckades smyga fram så att jag kunde se ko med två kalvar på 30 meters avstånd. Nu gällde det att invänta rätt läge. Älgarna var tätt intill varann så det gick inte att skjuta. Troligen fick kon vind av mig och det blev ett kort sken mot kallkällan. På pejlen såg jag att Farkas skällde på älgarna bara 100 meter från vägen där Margith stod på pass. Jag var nästa säker på att djuren skulle ta sig över vägen. Men så vände ståndet tillbaka några tiotal metrar. Jag såg Farkas 60 meter bort men tät ris gjorde det svårt att se älgarna. Skallet ekade i skogen så det var riktigt roligt att lyssna på hunden. Så plötsligt tystnade han. Några enstaka skall kom och jag såg Farkas springa fram och tillbaka. Varför denna tystnad? Han kom springande mot mig och vände snabbt tillbaks. Fanns det någon förklaring till detta. Då förstod jag att älgarna hoppat över nätet som omgärdar gamla ungdjursbeten. Jag smög mig fram och lyfte på nätet så att Farkas kunde komma under. Återigen hördes ståndskallet. Jag såg djuren röra sig och då fick jag rent skottfällt och sköt en av kalvarna. Farkas fortsatte att skälla 200 meter bort. Ståndet började sakta röra sig mot Keräsjokiån. Men var fanns kalven? Jag bad Margith komma för att hjälpa till. På tillbakavägen mot skottplatsen hittade jag kalven i ett dike. Farkas gick inte över ån utan kom tillbaka. Farkas hade skällt nästan två timmar. Jag och Margith for till slakthuset och tog hand om kalven. På eftermiddagen for vi till Hampus, världens bästa lilla kille. Han fyller tre år idag. Grattis Hampus!

Kalven jag sköt

Hampus tre år

När vi steg upp visade väderstationen att det kommit 36 mm regn senaste dygnet. Vid femtiden värkte regnet ner. På en halv timme föll det 4 mm. Vi förberedde oss för en blöt jaktdag. När vi hämtade hunden efter ordinarie samling hade regnet avtagit. Vi startade drevet från Naatselkä jaktkoja. Farkas sökte brett över hela området. Tiden gick och trots fint sökarbete hörde vi inga skall. Farkas vidgade sökrundorna. Vid Mattilarået kom då första skallet.  Ståndet övergick i gångstånd och rörde sig mot oss. Margith flyttade några meter för att se över en liten ås. Ståndet rörde sig allt närmare och rakt mot Margith. Så fick hon syn på älgen. Ett hondjur närmade sig och var på 60 meter. Läget var rent för skott men det var ju en ko. Då fick älgen känning av oss och skenade iväg. Margith såg då att det var en kviga som hon kunnat skjuta. Farkas släppte kvigan vid Aavajokibäcken. Det blev långa sökturer utan att  han fick upp älg. Vi har fortfarande glest med älg i markerna. Vi fick en fin jaktdag som vi avslutade i Naatselkä jaktkoja med fika och grillning.

Ska dagens regnande fortsätta även in på lördagen? Prognoserna säger att det ska klarna upp. Men som alltid får man var lite frågande om prognoser stämmer. Jag har planerat morgonens jakt med beräkning att det är sydliga vindar på förmiddagen. Det svåra är att välja ut bästa passen. Det ska kännas meningsfullt att sitta några timmar. Varje passkytt hoppas att hundarna får upp älg och börjar skälla i området där man sitter. Jag sätter oftast ut passen så att de sitter i linje med vinden. Det ger mindre störningar och lugnare upptag. Det är intressant att se vad som hänt under veckan. Har vi fått in fler djur. Vi vet att norröver finns det bra med älg. Farkas har fått en välbehövlig vila efter en fin första vecka. Jag tittade på avskjutningsstatistik några år bakåt. För Fakas har det skjutits 18 älgar.  Alla är inte skjutna på stånd. Han har jobbat fram några älgar till passkyttar. Vi har i västra tre vuxna kvar och en hel del kalvar att skjuta.