Segerlund.net

Vilken fin avslutning vi fick på årets älgjakt. Tre kalvar och en tjur blev utdelningen den här helgen. Men framförallt var det hur vi lyckades genomföra helgens jakt tillsammans med Farkas som blev glädjeämnet. Idag var vi åter på Hirvivaara. Tyvärr var det mitt minne eller bristen på minne som gjorde att vi begav oss på samma jaktmarker som igår. Jag hade nämligen glömt mina knivar vid gårdagens slaktplats. Farkas sökte som vanligt mycket bra. Vid 12-tiden vände vi tillbaka mot bilen. Farkas hade varit en lång runda in på Mattila. Vid pass 30 kom vi på spår efter ko och kalv. Kvart i ett börjad han skälla, fast och fint som vanligt. Hörbarheten var enorm och vi trodde först att han var bara ett par hundra meter från oss. Pejlen visade att ståndet var på Hirsiselkähöjden. Vi hade bara att ta oss till ståndet, 1,6 km från oss. Novemberdagen är kort och vi hade tiden emot oss men vi chansade att vi skulle lyckas komma till skott. Strax efter två hade vi kommit fram. När det var 100 meter kvar började Margith ensam röra ta sig fram sista biten. På 40 meters avstånd såg hon att det var kon och kalven. En liten rörelse gjorde att ståndet rörde sig 100 meter. Margith sa att det är för svårt att skjuta i skymningen. Jag gick på ståndet och såg både kon och kalven men nu var det ingen mening att skjuta. Även om det var knappt en timme efter solens nedgång så var det för mörkt att skjuta. Vi stötte och lockade på Farkas. Det gick loss men Farkas ställde älgarna efter 400 meter på Pörhönharju. Vi gick mot bilen för att åka hem. Vår förhoppning var att älgarna skulle ta sig över Keräsjoki.

Klockan fem for jag i mörkret för att komma på ståndet och försöka få fast Farkas. En märklig upplevelse att i mörker med hjälp av ficklampa ta sig fram. Jag kom alldeles inpå ståndet innan älgarna skenade iväg. Jag lyckades inte få in hunden. Efter 600 meter hade Farkas återigen älgarna fast. Jag vände hemåt efter Ruutilammimyren.  Ståndet rörde sig inte något under två timmar. Efter sju timmars skällande lämnade Farkas ståndet och sökte sig till mina spår. Mitt i byn kopplade vi en trött hund.

En fantastiskt fin jaktdag avslutade årets älgjakt på barmark den 27 november.

Farkas, jakthunden

Margith, jägaren

Jag, hundföraren

Hirvivaaras fina natur

Nu avslutar vi årets älgjakt den här helgen. Blåsigt men milt väder gav oss stora förhoppningar om en bra jaktlördag. Fem jägare i västra laget hade samlats. Två hundlag och Erik som passkytt. Vi släppte Farkas i Pörhönharju. Han gjorde en rejäl runda in på Kukkolasidan utan att hitta älg. Vi började röra oss mot Haapasaari. Vi kunde se att det fanns älgspår och hoppades att Farkas skulle få upp. När vi var i höjd med pass 4 stannade vi för fika. Efter ett tag hörde vi att Farkas fått upp älg. Tyvärr gick det loss ganska snabbt när ytterligare en hund kom på ståndet. Älgarna, en ko med kalv tog sig över Keräsjokiån. När Farkas var tillbaka kopplade vi honom och åkte till grusgropen för att släppa på Hirvivaara. Återigen satt vi och tog igen oss när vi hörde att Farkas skällde älg. Han skällde sydost om höjden. Vi hade 380 meter att ta oss på ståndet. Det blev en mycket intressant och spännande väg fram till ståndet. I skydd av några stenar lyckades vi komma 60 meter från ståndet. Margith tog sig an att komma i skjutläge. Jag såg att kalven kom upp i skjutläge. Margith reste sig på knästående och sköt kalven. Återigen hade Farkas gjort ett fint ståndarbete. Nu gällde det att snabbt komma iväg och hämta älgtracken innan mörkret. Micke körde fram tracken till pass 30 vid Hirvivaara. Mörkret hann i kapp oss och efter 1 timme och 40 minuter var vi vid bilen. Östra gänget var just klara när vi kom till slakthuset. Alf-Göte H hade återigen skjutit en kalv. Karl-Erik W lyckades skjuta en 12-taggare för  hunden. Ena hornet lossnade från skallen efter att han skjutit tjuren. Det gör oss påmind om att vintern nära.

Margith med Hirvivaarakalven

Milt väder och regn den här veckan, nu hoppas jag att det milda vädret fortsätter över helgen. Om det blir kallt på det här blir det för hårt att släppa hundarna. Det svåra är att veta var älgarna finns. Alternativen kommer att bli Kattilasaari eller Långträsk. På söndag avslutar vi en fantastikt fin älgjakt. Vi har haft mycket tur med vädret. Men det bästa av allt är att Farkas har varit så fantastiskt bra. Margith vill komma åt och skjuta en älg till den här hösten. Vi får se om vi har lyckan med oss.

Nu är vi inne i älgarnas vintertid. Detta framkommer mycket väl när vi rör oss i markerna. Tidigare så älgrika marker är helt tomma på älg. Älgarna har sökt sig till högre marker med lämplig vinterföda. Men älgkon i Kattilasaari håller till nedanför oss bland enris och smågranar. Till sommaren har hon med stor säkerhet två kalvar. En fin ko som vi fått följa under lång tid.

Dagens jakt blev ett bevis på älgarnas förflyttning till vinterområden. Hallavaara och Lapinvaara var helt tomma. Vi kunde inte se ett enda spår efter älg. Farkas fick för andra dagen i rad bli kopplad utan att han haft uppe älg. Det skarpa föret under helgen gjorde att han hade ömma tassar. Nästa helg avslutar vi årets älgjakt. Jag hoppas att det skarpa föret är borta. Det gör inget om vi får lite snö som avslutningsföre. Om det skarpa föret är kvar kommer jag inte att släppa hundarna.

Nu leta efter en bra jämtvalp. Athena har nog gjort sitt som älgställare. Jag måste ha två hundar som följer mig och Margith under kommande älgjakter. Även vid eftersök efter trafikskadade älgar. Tipsa gärna mig om du har eller vet någon med valpar efter väl meriterade föräldrar. Se mailadressen på vänstra menyraden.

Tre hundlag och två passare samlades i kojan för att gå ut denna novemberlördag. Karl-Erik tog sig an Haapasaari medan Mickael gick på Pörhönharju. Jag och Margit for ut från Olovs grusgrop. Det blev många fina sökrundor som Farkas gjorde men utan resultat. Markerna runt Ahvenlammenmaa var helt tomma. Farkas var ivrig att få upp älg och drog iväg på Hirvivaara. För att inte riskera en sen kväll kopplade jag Farkas vid pass 30. Karl-Eriks Ronja hade uppe älg men i det hårda föret var det svårt att komma på ståndet. Det blev ingen älg idag, men vi får väl se om vi lyckas i morgon.