Segerlund.net

Det blev två timmar med Bessy i kväll. Hon börjar blir riktigt van med skogen. Det är intressant att följa hennes utveckling.Hon gjorde flera sökturer på tio minuter. Att  söka ut 300 meter är inte dåligt för en drygt 6 månaders valp.  Hon vågar möta det nya i skogen och det syns på henne att hon litar på mig. Varje gång hon kommer tillbaka är det en kort hälsning och så ut på nytt. Med hjälp av Astron är det roligt att se hur hon rör sig i skogen. Just när det började skymma kopplade jag henne. Jag kunde då se ko med kalv ca 500 meter från oss.

Bessy åter efter en söktur

Direkt efter jobbet for vi iväg för att skogsträna Bessy. Vi släppte henne i skogen mot Lammijänkkä. Hon hittade en älglega och jobbade ivrigt med spåren. Hon gjorde en söksväng på 300 meter.  När vi kopplat valpen såg vi fem älgar.

Bessy

Första styckningen är alltid en liten utmaning. Ett stort antal älgar ska styckas och stor mängd älgfärs malas. Idag var det även tillverkning av bratwurst. Vi har ett fantastiskt fint gäng. Alla ställer upp och hittar snabbt sina uppgifter. Vi styckade åtta vuxna och en kalv. Fem kalvar gick till försäljning. Thilo och Görg hade bestämt sig för att göra bratwurst av älgkött. Med hjälp av Thilos handrivna köttkvarn gjordes grundarbetet till fantastiskt goda bratwurst. Första slakten är även en lite summering hur vi har det med älg. Förra året hade vi fem djur fler att stycka vid första slakten. Att vi har färre djur i skogarna håller nog de flesta med om. För mig och Margith har det varit en toppenvecka. Farkas har skällt älg varje dag och då kan man inte vara annat än nöjd. Nu åker Anders E och Sam ner mot Göteborgstrakten. Thilo och Görg har en lång bilfärd till Tyskland. Stig har något kortare väg till Umeå. Det betyder att vi nästa helg är fem passkyttar färre. Ett stort tack till alla jägare för en fin jaktvecka. Jag värdesätter högt den goda sammanhållning vi har i gänget.

Görg och Thilo grillar bratwurst

Bratwurst i långa rader

Sista jaktdagen för den här veckan. I morgon har vi i västra att ta hand om storslakten. Det blev en riktigt jobbig jaktdag. Innan vi var klara hade både Margith och jag lagt flera kilometrar under våra kängor. Vi släppte Farkas öster om Ojaniemi där Korteoja börjar från vackra Akusjärvi. Farkas inledde direkt sökarbetet. Som vanligt med fina sökturer. Strax före halv åtta drog han iväg mot Pölköharju. En holme på östra sidan om Keräsjoki. Kvart i åtta fick ha stopp på ko med två kalvar, 1,5 km från oss. Marcus satt vid pass 35 vid fågelboet och hade sett djuren korsa stormyren. Ståndet röde sig söderut. Skallet upphörde ett tag. När han återigen skällde var ståndet 2,5 km söderut på Keräsjokis jaktmarker. Nu gällde det att få tillbaka hunden. Vi hade 1,5 km till bilen. Jag bestämde att vi går mot hunden. Efter några hundra metrar i blöt sankmark bestämde vi att vända om. Efter en del jaktledaruppgifter åkte vi mot Keräsjoki. Thilo hade skjutit en tjur vid södra rået. Margith stannade i bilen för att  bevaka vapnen. Jag gick förbi ståndet för att komma i rätt vind. Nu gällde det att få in hunden. Tyvärr lyckades jag inte kalla in Farkas. Till slut tvingades jag stöta älgarna så kraftigt att djuren gick över Keräsjokiån. Farkas hade då skällt i fem timmar. Det känns bra att få tillbaka hunden. Mikael hade en hund borta. Han var orolig att hunden fastnat eller att något annat hänt. Att ha en hund borta i drygt ett dygn känns inte bra. Mikael kom förbi vid fyratiden och sa att hunden var återfunnen. Det är lätt att dela glädjen med Mikael.

Åter i älgskogen efter en vilodag. Det tog knappt fem minuter för Farkas att hitta älg. Han fick stopp på upptagsplatsen. Vi stod i fel vind. Det gällde att ta sig runt för att komma rätt. Jag var på 20 meters avstånd och försökte hitta skottläge. Där stod jag på knä under lång tid och inväntade att älgarna skulle göra ett misstag och kliva fram. Jag kunde se att det var ko och kalv som Farkas så ivrigt skällde på. Älgarna stod mitt i en buskdunge. När Farkas upptäckte mig blev skallet intensivare. Jag fick bryta flera kvistar för att få älgarna att röra på sig. Tyvärr fick jag inget skottläge trots fri sikt. Kon och kalven gick tätt ihop med Farkas intill. Efter ca 300 meter hade han åter älgarna stående. När vi kom närmare for älgarna söderut. Jag och Marigith tog fickapaus vid Mattilarået. Farkas skällde 700 meter från oss. Vi hörde att en annan hund  kom på ståndet och då skenade älgarna. Efter ytterligare 1 km var det åter stopp. Men nu skällde Farkas åter ensam på kon och kalven. Jag ringde grannlagets jaktledare och sa att jag går in och hämtar hunden. Jag lyckades få fast Farkas efter att jag fått stöta älgarna flera gånger. Farkas hade då skällt i fyra timmar. Vi i västra blev utan älg idag. Östra fick en tjur. En passkytt lyckades få se en björn.

Åter med Farkas

Välförtjänt vila